Sagan om Kaloescha
kör ett inlägg i repris, för er nya läsare och även er gamla... om min fina fina kaloescha.
dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)
TA ER TID ATT LÄSA DENNA BERÄTTELSE!
nu kommer då det inlägget som jag mest av allt själv har längtat efter att skriva. kalles historia är ingen dans på rosor direkt men jag är ändå glad att jag fått veta så att jag kan förstå varför han reagerar på vissa sätt i olika situationer. det har gjort att vi samarbetar på ett helt annat sätt!!
då börjar sagan...
kalle föddes 1992 i Holland. han bodde sedan i holland till 1999, då han var 7 år. han kom till sverige via en hästhandlare, vi kallar honom SS.
kalle sattes ut för försäljning och han marknadsfördes som en häst som skulle ha hoppat och tävlat 130cm och vara utbildad ännu högre.
kalle, troligen ungefär 8 år på bilden.
en dam nappade och köpte honom till sin dotter. dock gick det inte alls som de hade tänkt sig för kalle var inte alls så som de trodde han skulle vara. de kom inte ifrån stallplanen och kalle bara stegrade sig och sprang iväg. de ångrade köpet och lämnade tillbaka kalle.
kalle i holland, någon gång mellan 1999 och 2004
då åkte kalle tillbaka till holland igen, vet inte riktigt vad han gjorde där. men sedan kom han åter tillbaka till försäljningsstallet. och sattes ut för försäljning igen.
en person, som vi kan kalla anna, letade efter en häst att lära sig på och tyckte kalle lät perfekt då han sades vara högt utbildad och hoppad samt tävlad 130cm. eftersom det sades att han kunde så mycket så trodde man givetvis på försäljaren. kalle var dock inte alls så som han beskrevs när man väl kom hem med honom. han var en riktig odåga! dock inte på grund av att han var dum, han var helt enkelt rädd, outbildad och oerfaren!
kalle o anna tävlar
anna kunde inte rida ut på honom, för han bara stegrade sig och sprang hem. hon försökte då lämna tillbaka honom men fick svaret av hästhandlaren att "kalle är en tävlingshäst och då kan du inte förvänta dig att du ska kunna rida någon annan stans än på ridbanan". så hon behöll honom.
kort och gott, blev allting fel från början. anna ville ha en säker och utbildad häst, och kalle, som inte alls var säker och utbildad, behövde en ryttare som var säker och utbildad. båda var helt enkelt nybörjade och det slutade med att de skrämde varandra!
kalle & jag, lokal hopptävling 2008
eftersom kalle hade tävlat mycket enligt hästhandlaren så åkte anna och kalle ganska tidigt ut på en hopptävling tillsammans. båda var nervösa och det blev uteslutning direkt. kalle var inte alls redo att hoppa några 120-hinder, han var enligt tränare som en 4-åring i utbildningen.
anna fortsatte sin träning med kalle och med tiden så gick det bättre och bättre, och kalle blev modigare och modigare. hemma hoppade han högt och bra och även på mindre tävlingar. när det blev större sammanhang och både kalle och hans ryttare blev nervösa så sade det stopp i hans huvud, självförtroendet klarade inte av pressen!
kalle & jag, tävlar 90cm
tillsammans tävlade de så småningom upp till 120-130 cm med bra resultat och de stärkte varandra.
2004 såldes kalle vidare till en tjej som skulle ha honom till främst dressyr och lite lägre hoppklasser.
2007 blev jag fodervärd på honom.
det som är det tråkiga i denna historian är ju att kalle hade aldrig behövt bli skrämd eller behövt flytta runt så mycket om han bara hade blivit rätt marknadsförd från början! att marknadsföra en kanske precis inriden häst som en färdig tävlingshäst som gått 130 är inte rättvist varken för hästen eller tänkta köpare!
i slutändan blev ju detta ändå bra och anna gav ju verkligen kalle en ärlig chans och kämpade med honom :)
dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)
TA ER TID ATT LÄSA DENNA BERÄTTELSE!
nu kommer då det inlägget som jag mest av allt själv har längtat efter att skriva. kalles historia är ingen dans på rosor direkt men jag är ändå glad att jag fått veta så att jag kan förstå varför han reagerar på vissa sätt i olika situationer. det har gjort att vi samarbetar på ett helt annat sätt!!
då börjar sagan...
kalle föddes 1992 i Holland. han bodde sedan i holland till 1999, då han var 7 år. han kom till sverige via en hästhandlare, vi kallar honom SS.
kalle sattes ut för försäljning och han marknadsfördes som en häst som skulle ha hoppat och tävlat 130cm och vara utbildad ännu högre.
kalle, troligen ungefär 8 år på bilden.
en dam nappade och köpte honom till sin dotter. dock gick det inte alls som de hade tänkt sig för kalle var inte alls så som de trodde han skulle vara. de kom inte ifrån stallplanen och kalle bara stegrade sig och sprang iväg. de ångrade köpet och lämnade tillbaka kalle.
kalle i holland, någon gång mellan 1999 och 2004
då åkte kalle tillbaka till holland igen, vet inte riktigt vad han gjorde där. men sedan kom han åter tillbaka till försäljningsstallet. och sattes ut för försäljning igen.
en person, som vi kan kalla anna, letade efter en häst att lära sig på och tyckte kalle lät perfekt då han sades vara högt utbildad och hoppad samt tävlad 130cm. eftersom det sades att han kunde så mycket så trodde man givetvis på försäljaren. kalle var dock inte alls så som han beskrevs när man väl kom hem med honom. han var en riktig odåga! dock inte på grund av att han var dum, han var helt enkelt rädd, outbildad och oerfaren!
kalle o anna tävlar
anna kunde inte rida ut på honom, för han bara stegrade sig och sprang hem. hon försökte då lämna tillbaka honom men fick svaret av hästhandlaren att "kalle är en tävlingshäst och då kan du inte förvänta dig att du ska kunna rida någon annan stans än på ridbanan". så hon behöll honom.
kort och gott, blev allting fel från början. anna ville ha en säker och utbildad häst, och kalle, som inte alls var säker och utbildad, behövde en ryttare som var säker och utbildad. båda var helt enkelt nybörjade och det slutade med att de skrämde varandra!
kalle & jag, lokal hopptävling 2008
eftersom kalle hade tävlat mycket enligt hästhandlaren så åkte anna och kalle ganska tidigt ut på en hopptävling tillsammans. båda var nervösa och det blev uteslutning direkt. kalle var inte alls redo att hoppa några 120-hinder, han var enligt tränare som en 4-åring i utbildningen.
anna fortsatte sin träning med kalle och med tiden så gick det bättre och bättre, och kalle blev modigare och modigare. hemma hoppade han högt och bra och även på mindre tävlingar. när det blev större sammanhang och både kalle och hans ryttare blev nervösa så sade det stopp i hans huvud, självförtroendet klarade inte av pressen!
kalle & jag, tävlar 90cm
tillsammans tävlade de så småningom upp till 120-130 cm med bra resultat och de stärkte varandra.
2004 såldes kalle vidare till en tjej som skulle ha honom till främst dressyr och lite lägre hoppklasser.
2007 blev jag fodervärd på honom.
det som är det tråkiga i denna historian är ju att kalle hade aldrig behövt bli skrämd eller behövt flytta runt så mycket om han bara hade blivit rätt marknadsförd från början! att marknadsföra en kanske precis inriden häst som en färdig tävlingshäst som gått 130 är inte rättvist varken för hästen eller tänkta köpare!
i slutändan blev ju detta ändå bra och anna gav ju verkligen kalle en ärlig chans och kämpade med honom :)
Tankar & Åsikter
Postat av: Elin - en hästblogg med en otrolig sköthäst
Intressant inlägg! =D
Postat av: Matilda
Åh så fina han är!
Postat av: Elin
Kul att läsa. Men stackars Kalle som blev flyttad så mkt :/
Hemskt när man ger fel beskrivning av en häst och allt blir fel :(
Men det är bra att han har kommit till dig och att ni trivs så bra med varandra! :D
Postat av: Tuva
Allt bra idag? :)
Vad har du för planer för imorgon?
Postat av: Erika
Lilla Kalle är lyckligt lottad som har ett så bra hem nu!
Postat av: Anna
Intressant att få höra om hans historia. Och jag håller med dig om att falsk marknadsföring kan bli så himla fel, när ett djur är inblandat.... Skönt att han hamnade rätt tillslut!
Trackback
