kaloescha & jag - vi hör liksom ihop!

åh vad härligt det var att sitta på kalles rygg igår kväll. dels var det svalt och skugga på hela utebanan då jag red så pass sent. och dels så var det härligt att se den lyckan i blicken som kalle hade och känna hur han tog i med hela kroppen när han brallade iväg. älskade häst.

vad gjorde vi då igår kväll? jo hoppning stod på schemat förstås. och kalle var sååå glad och så taggad. jag har nästan varit orolig att han varit sjuk på sistone då han varit lite segare än vanligt men idag var segheten som bortblåst. kalle hoppade på stället och brallade och stack iväg lite smått och var allmänt sådär som han brukar vara. min alldeles egna tokstolle.

dock gick själva hoppningen riktigt bra. jag red bra och ansträngde mig för att inte lägga honom helt fel som jag gör ibland när jag är osäker. Vi hoppade en serie med 3 hinder på en båge. gick bra och var nyttigt att hoppa flera hinder på rad för då var jag tvungen att försöka få tillbaka kalle efter hindrena för att få ordning på honom till nästa.

vi hoppade bara lågt och inte så många språng eftersom kalle inte hoppat så mycket på sistone. men nästa vecka ska vi också hoppa lite. jag blir alldeles varm inom mig när jag ser den lyckan i blicken.


 vi två i våras.