kaloescha & jag - vi hör liksom ihop!

dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)

ompublicerar ett inlägg igen!

dagens tema idag är faktiskt ett tips från en av mina läsare! temat idag handlar om hur man ska sätta igång sin häst som av någon anledning vilat. kanske på grund av skada, bete eller annan vila.
vill ni också läsa om något särskilt och bli länkade så gör som sussi och skicka en kommentar med ert tips! :)

Det finns några frågor som man besvarar först och därefter utformar sitt igångsättningsprogram:

* Hur länge har hästen vilat?
* Har hästen någon skada? Isåfall; vad säger veterinären?
* Hur motionerades hästen INNAN avställningen?
* Känns hästen redo att sättas igång? (skadan utläkt, hästen känns helt enkelt "frisk")
* Hur gammal är hästen (äldre hästar behöver ofta längre igångsättningsperiod)

Det första rådet jag kan ge när det gäller igångsättning av häst; LÅT DET TA TID!! gå hellre sakta fram än för fort fram. dels så måste man ju hela tiden känna att hästen är positiv till igångsättningen, så den inte lessnar om man pressar den för mycket. dels så får man en mer hållbar häst om man går sakta fram, i stället för att stressa igenom uppbyggnaden och igångsättningen, som är så otroligt viktig för slutresultatet. har hästen haft lång konvalescens/vila så har ju också muskler och kondition försämrats märkbart.

en del säger att det tar ungefär lika lång tid som hästen vilat att få tillbaka den i sin riktiga form igen. så har hästen vilat 2 månader så tar det ungefär 2 månader att komma tillbaka. detta är dock inget man ska förlita sig på till 100%. allt handlar ju om sunt förnuft och att "läsa av" sin häst. liksom, har man en häst som vilat i 4 år så kan man ju inte ha en igångsättning på 4 år, det säger ju sig självt. men vid kortare konvalescensperioder kan man ju utgå från att det tar ungefär lika lång tid att komma tillbaka, som hästen vilat.

det man ska börja med är enbart skritt. hur många veckor beror ju på hur lång tid hästen vilat och om det var på grund av skada eller inte. det bästa är att bara skritta rakt fram på långa tyglar på jämnt underlag till en början, byt gärna ut ridningen mot promenad för hand vissa dagar. sedan öka på med få hästen att lyfta lite på benen över stenar och rötter på skogsstigar. så är hästen lugn är det nyttigt att vara i skogen, som inte alltid är helt jämn mark, så hästen sakta får börja bygga upp sig igen. verkar hästen lite laddad är ridhus ett bättre alternativ (dock inte bra med för mjuka underlag i många fall) alternativt att någon går med och leder hästen. senare i igångsättningen kan man också skritta lite uppförs och nedförs (inga branta backar!!!!).


det är bra att vara i skogen :)

man kan sedan så småningom lägga in små travpass, även i traven är det bäst att hålla sig mycket på rakt spår. har hästen vilat för någon typ av led-skada är böjt spår/volter något man ska undvika LÄNGE. lite kuperad terräng är bra även i traven, men det ska ju inte vara att rida rakt ut i skogen där hästen står på huvudet direkt för det är så mycket stubbar och stenar. sunt förnuft här igen!

bra är att utforma ridpasset som ett intervallpass. med kortare travperioder och långa skrittperioder. och sedan öka på travperioderna stegvis, stressa inte!! även lägga in galoppfattningar så småningom och sedan långt skrittpass.


bra foder under konvalescens, bild lånad från krafft.nu

var försiktig med för tunga underlag!! undvik longering, speciellt i början då det är väldigt stor belastning på hästen. så småningom kan man lägga in tömkörning, men då på rakt spår och inte som "tömkörningslongering" då man bör undvika de böjda spåren tills hästen är stark nog igen.

man kan som sagt inte säga att si och såhär ska man göra vid igångsättning exakt, eftersom det beror helt på varför hästen vilat, hur länge, vilken kondition hästen var i INNAN vilan... följ alltså veterinärs råd som du fått för just DIN häst och den skadan!

när kalle var skadad!

under min tid med kalle har han varit skadad 1 gång. detta berodde inte på någon överbelastning eller liknande, utan det var en ren olyckshändelse. det var en liten stalltjej som ringde mig en sommarmorgon och sa att kalle bara stod och vilade på ena bakbenet i hagen och att det var blod på benet, att han stått så länge. jag cyklade till stallet i tron om att det inte var så allvarligt, då småtjejerna gärna överdriver det hela. ridskolebarnen får inte gå in i hagarna och därför kunde hon inte ge ett klarare besked om kalle.


kalle & amigo i sommarhagen

när jag kom fram till stallet i alla fall så stod kalle där i mitten av hagen. jag såg att han vilade på ena bakbenet men han spetsade öronen och såg sådär glad ut som han alltid gör. tänkte för mig själv när jag gick ut i hagen att det nog inte var så allvarligt. när jag kom fram till honom och kollade ner på benet ändrade jag min uppfattning om såret direkt!! på insidan av kotan höger bak hade han nämligen ett sår som var ca 10 cm långt, "köttkanterna" hade öppnat sig så det var ca 6 cm brett/öppet och djupt så man kunde skymta något vitt där inne (ca 6cm djupt).
jag fick panik och ledde in kalle till stallet, givetvis gjorde det ont på honom men han var ändå väldigt lugn. ringde veterinär som kom ut efter 4 timmar (suck...) för jag ville att de skulle kolla det och ge honom stelkrampssprutan. veterinären kollade på benet, spolade med vattenslang, dundrade i kalle lugnande medel (hon var livrädd för honom, suck), sa att såret var för gammalt för att sy, satte på ett uselt bandage. ordinerade boxvila i 3 veckor och därefter igångsättning. hade dessutom glömt stelkrampssprutan (suck IGEN).

chockad av det hela ledde jag in kalle i boxen. tyckte att det hela lät väldigt konstigt men var i ett sådant chocktillstånd så jag inte kunde tänka klart. dagen därpå fick vi en akuttid på Hallands Djursjukhus i Slöinge. mina ridlärare ringde dessutom och skrek och skällde på veterinären som hade varit ute, och gjort ett uselt jobb. visst, hon kunde inte sy det på plats, det förstod jag med. men hon borde sagt: åk till klinik! och att det skulle läka på 3 veckor utan att man ens försöker stänga ett sår som är så pass öppet och djupt är så osannolikt som att jag skulle gå på vattnet.

i alla fall, sagt och gjort åkte vi till hallands djursjukhus/slöinge hästklinik. dock var det kalles framknä de kollade först på (det var ju då vätskefyllt, som jag skrivit om i ett annat dagens tema), men jag fick säga att det var kalles bakben de skulle kolla på :P de kollade såret och sa att de behövde söva honom och sy ihop det och ville ha min tillåtelse till detta. innebär ju alltid en risk att söva en häst! jag blev förvirrad eftersom förra veterinären sagt att det var för gammalt för att sy och nu hade det gått 1 dygn till. de skrattade bara och sa att det bara var sårkanterna som behövde fixas.


kalle på slöinge hästklinik

jag fick lämna kalle och åkte till min syster i halmstad. de skulle ringa mig så fort kalle vaknat upp efter operationen, klockan var strax efter 11 tror jag när jag åkte från kliniken. jag var så nervös och satt med telefonen i handen hela tiden. strax efter klockan 18 ringde de och sa att operationen gått bra och att kalle hade vaknat. han hade dessutom sovit en halvtimme extra efter narkosen släppt. sötnöten kalle :)


kalles sår, stygnen kvar

jag ringde dom 1 gång i timmen under kvällen för att höra hur kalle mådde, de tyckte nog jag var jättejobbig :P men jag var ju så orolig! dagen därpå var jag och hälsade på honom, han såg pigg ut trots allt.

kalle stod kvar på kliniken i 1 vecka. under tiden hade vi telefonkontakt flera gånger per dag och min syster var där och kollade till honom ibland. när jag hämtade hem honom så hade de precis tagit bort dräneringen på honom.

väl hemma så ordinerades han boxvila i ytterligare 5 veckor. stygnen togs bort efter 2 veckor. andra och tredje veckan skritt för hand. fjärde och femte veckan skritt uppsuttet. och från vecka 6 hage och lättare travmotion.


kalles konvalescensprogram

första veckan var jobbig, kalle var så uttråkad då de andra hästarna var ute på sommarbete, så stallet var tomt. dock fick jag låna en av ridskolans ponnyer som stod inne nattetid med honom. min kompis ponny, kalles förra hagkompis stod inne ett par timmar dagtid med honom. annars hade det nog aldrig gått!

kalle var otroligt laddad under konvalescenstiden, och att skritta honom för hand eller uppsuttet utomhus kom inte på fråga, det var bara ridhuset som gällde. och därinne flög han också i luften hela tiden. när jag skrittade uppsuttet fick en kompis leda honom till en början. kan säga att det var ganska drygt att gå runt runt runt i ridhuset i upp till 60 minuter för hand och upp till 120 minuter uppsuttet. fick också beta honom ute om jag höll i honom, då fick vi vara inne i en liten hage eftersom han hoppade iväg för minsta ljud eller rörelse.

när skrittperioden var slut och jag äntligen fick släppa ut honom i hagen igen, var en av de bästa dagarna i mitt liv! kalle släpptes ut i en liten liten hage som jag dessutom lagt massa hö i så han skulle hålla sig stilla. men inte brydde kalle sig om det :P han for runt som en galning där i lilla hagen och var världens lyckligaste! där gick han under förmiddagen och under eftermiddagen fick han släppas ut med sin kompis amigo igen i en liten hage. båda hästarna var överlyckliga!


kalle första dagen ute efter boxvilan. han fick ha benskydd bak för säkerhets skull :P

såret har läkt väldigt fint, ibland kan man skymta det men annars syns det knappt. och kalle har läkt bra, märks inget nu. såret var djupt in till skelettet (det vita jag kunde skymta) men vi hade tur i oturen så inga leder eller senor hade skadats, även om det var på millimetern!  



vad har ni för tips gällande igångsättning av häst? har eran häst vilat av någon anledning? isåfall, hur satte ni igång den? andra åsikter på inlägget? nått jag glömt kanske? :)