dagens tema: EN HÄSTS ROP PÅ HJÄLP - EN SANN HISTORIA!!
asch, jag kom inte på nån vettig rubrik på mitt tema idag utan att meningen skulle bli fööööör lång!
men i alla fall, mitt tema idag handlar om att man ibland kanske reagerar fel och uppför sig fel mot sin häst, och därefter kanske (förhoppningsvis) får dåligt samvete...
har ni till exempel blivit onödigt arga på er häst? behandlat den på ett "aggressivt" sätt? varit "elak" mot den? ryckt den i munnen eller tryckt onödigt hårt med sporren? ja, helt enkelt behandlat den på ett orättvist sätt?
OBS! långt inlägg men ta er gärna tiden att läsa, det är en sann historia...
låt mig berätta min story...
det hela började under hösten 2008. vi hade under sommaren flyttat till nytt stall och kalle hade äntligen börjat tappa av sin gräsmage (trodde jag, ja!). 
sommaren 2008, innan flytten. lycklig kalle med sin kompis amigo i släptåg :)
men kalle genomgick en större förvandling än så. han gick från att vara den harmoniske som folk sa "åh, honom skulle jag vilja rida, han ser så härlig ut!!" till att vara hästen som folk kollade snett på och sa "jag fattar inte hur du vågar rida den hästen..."
det började strula för oss i ridningen. kalle var spänd, laddad, hetsig och inte alls den harmoniske (men busige, energifulle) hästen längre! han var nervös, stressad och kunde inte slappna av. att skritta ut en runda på långa tyglar var otänkbart, för han kunde inte slappna av och skritta utan det var luftsprång hit och dit, stegringar och så flög han iväg helt plötsligt från ingenstans i full galopp. jag förstod ingenting, tänkte att det berodde på energin i fodret så jag övergick till havrefritt alternativ. ingen skillnad...
sakta så utvecklades problemet i ridningen och han blev till slut näst intill oridbar. ja, näst intill ohanterlig faktiskt! när man red så skyggade han och hoppade för allt och fanns det ingenting att göra luftsprång för så gjorde han det ändå. han stegrade sig HELA tiden, och försökte du mana på honom så stegrade han ännu högre.
rida ut med honom var ingen mening för han bara stressade och var spänd, så du fick hålla kort tygel från start och rida skänkelvikningar HELA tiden för att ens kunna hålla honom i skritt och på marken. det blev många stegringar under varje tur och många gånger försökte han sticka iväg i galopp. att GÅ med honom gick inte heller för han betedde sig precis likadant då. longering/tömkörning var uteslutet då han sprang tills han gick omkull och gick han omkull så sprang han ännu fortare och gick omkull igen. 
här kan man skymta kalles revben.. dålig bild, men man ser dom!
jag blev arg och frustrerad över detta beteende, för detta var inte min kalle, min kalle håller inte på så! jag skrek och röt åt honom, men inget hjälpte. jag visste inte vad jag skulle ta mig till! samtidigt så fortsatte han tappa i vikt, så inte bara sommarmagen försvann, utan även resten av hullet samt alla musklerna... jag stod som ett frågetecken! hade kalle ont nånstans??
kalle under vintern 2008, här syns dock inte de utstående revbenen men musklerna är borta och överlinjen
jag åkte iväg på dressyrträning och berättade att han var som han var, helt ohanterbar. på träningen visade han ingenting, han gick som en klocka! det var nu jag uteslöt att det hade med smärta att göra. mitt fokus låg dock nu inte på att han inte gick att rida. det låg i att jag måste få upp honom i vikt, och det NU! revbenen stack ut och hans en gång så musklade fina överlinje fanns inte mer. han såg ut som en två-åring eller nåt i kroppen.
jag bestämde mig för att göra en egen analys av grovfodret för att kunna räkna ut en bra foderstat. när jag fick svaret på analysen fick jag också svaret på kalles otroliga viktminskning. det var inga bra proteinvärden!! men jag tog lärdom av det; gör alltid en analys! så det blev till att köpa hem massor av lucern och även proteinkoncentrat för att få upp honom i hull. mer grovfoder blev det också samt även fler gånger om dagen. så småningom täcktes revbenen med hull igen. vid det här laget åt inte kalle heller hösilage, då jag inte visste om han kunde samt att han inte var vaccinerad mot botulism. hade han gjort det hade han nog inte tappat, de andra hästarna som åt hösilage höll ju sig fina! så det verkade ha bra värden...
kalle är inne vid lunchtid och äter extra mat... har börjat få tillbaka hull här men fortfarande överlinjen borta, också knasig bild med :P
dock blev inte kalle "som vanligt" igen ändå. han var nedstämd och fortfarande en pest att rida. i hagen stod han bara och hängde, han gick ensam under hösten och en del av vintern. han kunde i och för sig inte sträcka ut i full galopp så som kalle gillar att göra, för hagen var för liten. utevistelsen räckte inte heller för honom, vilket gjorde att han blev så stressad. plus att han hela tiden var hungrig då det gick alldeles för många timmar mellan fodringarna och det fanns inget att äta i den hagen som kalle gick i, i alla fall inte tillräckligt för stora kalle som kräver mycket mat. jag kände att; det här går inte, kalle måste bort härifrån och det är bråttom!
så jag började leta stall, i panik. jag letade överallt, frågade typ alla jag kände... det var bråttom för kalle att komma bort!!! livsgnistan var som bortblåst, kalles ögon var inte dehär busiga ögonen längre. de var bara trötta, dystra. min pojkvän jim, som inte har någon erfarenhet av hästar sedan innan, kunde även han se att kalle inte mådde bra.
den 28 mars, på min födelsedag, fick kalle flytta till sitt nya, och nuvarande, hem. det var den bästa födelsedagspresenten jag kunde få; att få se kalle LYCKLIG igen. här fanns en stoooor hage han släpptes ut i. och en kompis dessutom! den lyckan kalle utstrålade kan få det att tåras i mina ögon än idag. 
kalle i sitt nya hem, 1 vecka efter ankomsten. hullen tillbaka och musklerna på gång de med!
samtidigt har jag dåligt samvete, ångest och skuldkänslor för hur ARG jag var på kalle under hösten och vintern. hans beteende var ju bara hans sätt att säga att han mådde dåligt, hans rop på hjälp! :(
men jag hoppas och tror, att kalle har förlåtit mig för detta. jag räddade ju honom till slut från mardrömmen och gav honom det bästa han kunde få; ett underbart hem med hästkompis och stoooora hagar där han kan busa som han vill, massor av utevistelse och så mycket mat han vill ha (och med BRA värden)! 
kalle njuter av solen i sommarhagen 2009 :)
har ni någon berättelse ni vill dela med er av?
SV: Mja hon som äger denna har en unghäst också som jag kunde få ta emot om han inte blir såld. Så jag får väl hoppas på de bästa ;)
Spännande tema, ska ta mig tid och läsa igenom hela inlägget sen!
Svar: kan nog ha varit en kombination :P vi brukar träna en del för en tjej i stallet som heter Sandra (hon tävlar mest fälttävlan egentligen bland annat representerat Sverige i NM och EM för YR men annars jobbar hon på NHRK som ridlärare en del) men just nu har vi inte tränat på nån månad kanske för jag har varit sjuk, hon har varit bort osv. Men jag hoppas komma igång igen, men funderar på att kanske byta tränare när Caga blivit ännu lite mer stabil så vi kan hoppa i grupp utan att hon stoppar upp allt om hon får lite fnatt och blir lite surkärrig :P
Glömde svar på bokfrågan :P jag vet inte det just nu eftersom den inte är min, men jag tänkte jag skulle kolla upp det på söndag :) det är iaf en riktigt bra bok med massa kul övningar :)
Tänk om de bara kunde tala om vad som var fel. det skulle förenkla det hela så mycket! Vart står ni nu ngn stans?
Jag hoppar väl lektion 1 ggr/vecka sedan försöker jag komma iväg och göra lite gymnasitkhoppning 1ggr/vecka om jag hinner eller så blir det Dressyr i ridhus minst 1ggr/vecka, antingen lektion eller själv. Sedan Rider vi mkt dressyr ute på grusvägarna oxå, tempoväxlingar, sidförande, klättring, osv. Även tömkörning och vila såklart. Skulle tro att han vilar helt från motion 1 -2 ggr/veckan beroende på hur mkt han har gjort.
SV: Det är en shettis de med så de blir bara inkörning isf ;)
Vilken berättelse! Skönt att de har löst sig och han är sitt gamla vanliga jag igen :)
Han är verkligen söt din kalle :)
Hoppas inte högskoleprovet är allt för svårt! Jag har aldrig gjort det förut :O
Jaha okej, men då funkar det ju jättebra :) Hos oss går som sagt alla hästarna ihop så dom uppskattar nog itne att bli lämnade ;P
Jag har en historia om en ponny från förra sommaren.. Jag jobbade i ett salustall då & hade ensam hand om stallet och alla hästar.. En dag fick vi hem en ponny, den skulle vara jättesnäll & kunde säljas till ridskolan direkt sa han som vi fick den av.. Dagen därpå skulle jag provrida ponnyn, jag krävde typ att den skulle gå i skritt på lång tygel runt fyrkanten men nehejdu, det gick inte! Den försökte med allt men jag är inte den som ger mig utan hon skulle minsann gå runt där! Till sist reste sig ponnyn så vi slog över, dock klarade sig både jag & ponnyn undan skador..
Jag & min chef bestämde att jag skulle jobba den från backen ett par dagar för att se om det gav med sig, det kunde ju trots allt vart överskottsenergi eller nånting.. Hon var verkligen jättensäll i stallet och allting.. Sen kom dock en praktikant som ville rida ponnyn.. Hon var i lite mer rätt storlek också, jag är 174cm. så hoh fick ta över projektet där så höll jag på med de andra hästarna! Det gick väl inte så mycket bättre för henne.. ponnyn kunde gå hyffsat bra när hon fick springa i rumpan på någon annan häst men så fort man försökte vika av började hon bråka! Ryttaren som red henne fick i princip piska fram henne för att det skulle gå åt nått håll.. till sist kom vi fram till att det ändå var lönlöst, det har tagit jättelångtid att få ordning på henne trodde vi så vi skickade tillbaka henne..
dock kunde hon inte hämtas direkt utan hon stod kvar i några veckor innan hon fick åka tillbaka.. dessa veckor så gick hon bara i hagen ihop med dom andra & åt gräs, sen fick hon lite krafft också på dagen.. trots detta blev hon bara smalare & smalare.. det hemska var att det var en så otroligt fin ponny, gudasnäll i stallet & verkligen helgo..
till sist hämtades hon dock & nån vecka senare fick vi samtal av hästhandlaren som hade henne att han avmaskat henne & det visade sig att ponnyn var proppfull av mask!! inte så konstigt att hon inte ville bli riden :S jag får så dåligt samvete när jag tänker på det.. det var ju inte jag som red henne när hon hade ont (förutom den första gången då), men iallafall.. man tror att det är något fel i huvet på hästen men den ropar egentligen bara efter hjälp.. blev en lång historia detta.. nu är jag dock mer försiktig med att "dömma" hästen när den håller på.. jag jobbade i samma stall nu i somras & vi fick en ponny då med som försökte mörda mig när jag longerade henne.. den ponnyn var det dck inget fel på, hon skulle väl bara testa eller något.. jag lurade henne till att springa runt mig & sen blev hon hur fin som helst i ridningen & allt.. tur att man kan reda ut det ibland iaf :)
Denna historia känner jag igen, samma sak inträffade med en av mina unghästar för något år sedan.
Amigo är det en nf, ser nämligen ut som en som står i samma stall som mig?
åh Gud blir helt tårögd av att läsa! Gud vad bra att ni kom på vad felen var i rättan tid.
Det fick mig även att tänka lite. Min har ju blivit lite "knäpp" på sista tiden och enligt foderprogrammet är proteinhalten lite låg. Ska nog öka höet lite mer! Vad äter din kille allt som allt nu? :)
snyggt du ha skrivit frida mvh kicki
och anders
Jag är övertygad om att Kalle har förlåtit dig, annars skulle han inte ge dig allt idag... Då hade ridningen funkat, men han hade aldrig gett dig där lilla extra som han gör idag! Så ha inte dåligt samvete! Det är inte lätt att ta hand om en jättekoloss som inte kan prata...
Som sagt, halstäcke är onödigt! Jag har dock hals på ett fleecetäcke som vi använder när vi rider fram och skrittar av nu under vintern och som han även får ha efter dusch en stund. Men aldrig hals på ett utetäcke! =)
