dagens tema: 2009 - såhär var det!
ompublicerar detta... bilderna funkade inte heller såg jag!
2009, mitt & kalles "mellanår".
2009 började inte bra för mig och kalle. kan säga att 2008 inte slutade bra heller. kalle föll ur något otroligt under hösten 2008 och 2009 hade vi ännu inte fått bukt med det. det hela berodde på ett hö med dåliga värden som upptäcktes för sent. när jag väl fått svar på min analys av höet så fick jag dundra i honom proteintillskott och MER MER MER hö.
tunn tunn kalle.
kalle misstrivdes till följd av detta (och kanske av andra orsaker med, det vet jag inte) väldigt mycket i stallet och den där glimten i ögat var helt försvunnen. så jag började desperat leta nytt stall till honom. ringde och besökte flera stall och till slut, av en slump, fick vi plats i ett stall 1,5 mil hemifrån. kalle fick flytta dit på min födelsedag den 28 mars. och jag är verkligen glad att jag tog det beslutet att flytta honom dit. för kalle är sååå glad igen och trivs verkligen som fisken i vattnet!! musklerna och hullet kom till slut tillbaka (skulle gissa att han säkert tappade miiinst 50kg då ALLT hull och i stort sett ALLA muskler försvann).
kalles nuvarande hem :)
efter flytten, under våren, tävlade vi en klubbhoppning med felfritt resultat på nya ridklubben (som ligger 500m från kalles nuvarande stall) och var också med i 2 lokala dressyrtävlingar. märkte dock att kalle inte orkade riktigt, då alla kondition och alla muskler inte hunnit komma tillbaka än.
kalle som fått tillbaka hull och muskler
sommarbete blev det för kallebus också, glaaaad för detta! efter midsommar när vi fått hagen färdig (ÄNTLIGEN!!) så släppte vi ut dom på heltid :) och sen gick han och bella där ända tills början på november. mot slutet med täcke och stödfodring. och kalle var så nöjd så :) han reds ju dock hela tiden förstås!
kalle i sommarhagen :)
kalle fick en allergisk reaktion under sensommaren efter ha gått i sjukhagen 2 timmar. vet fortfarande inte vad som orsakade den, men dagen efter såg han ut "som vanligt" igen i stort sett. min flodhäst :)
den allergiska reaktionen...
under 2009 efter vi hade bytt stall började vi också med regelbundna hoppträningar för oleg stefanov som har hjälpt oss (eller främst mig) massor i hoppningen! han såg våra svagheter direkt och kom med bra övningar varje gång som stärkte mitt självförtroende i hoppningen.
hösten bjöd på vår LA:3-debut och den gick väl sisådär. men jag är nöjd med kallen även om inte domaren var det :) han var lugn och harmonisk (brukar annars vara väldigt spänd och laddad på tävling).
vår LA-debut
hopptävlade gjorde vi också en del. det gick bra ibland och sämre ibland. kalle är ju en ren hopphäst men jag är LIVRÄDD för hoppning. eller var i alla fall. min hopptränare har verkligen hjälpt mig massor :)
annars flöt 2009 på bra, kalle höll sig fint i hull hela året sen. inga skador eller sådant. :)
2010 har ju varit ett toppenår hittills, med skadefri häst som hållit sig bra i form. det enda jobbiga är ju det eviga sadelletandet...
dagens tema: IGÅNGSÄTTNING AV HÄST!
dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)
ompublicerar ett inlägg igen!
dagens tema idag är faktiskt ett tips från en av mina läsare! temat idag handlar om hur man ska sätta igång sin häst som av någon anledning vilat. kanske på grund av skada, bete eller annan vila.
vill ni också läsa om något särskilt och bli länkade så gör som sussi och skicka en kommentar med ert tips! :)
Det finns några frågor som man besvarar först och därefter utformar sitt igångsättningsprogram:
* Hur länge har hästen vilat?
* Har hästen någon skada? Isåfall; vad säger veterinären?
* Hur motionerades hästen INNAN avställningen?
* Känns hästen redo att sättas igång? (skadan utläkt, hästen känns helt enkelt "frisk")
* Hur gammal är hästen (äldre hästar behöver ofta längre igångsättningsperiod)
Det första rådet jag kan ge när det gäller igångsättning av häst; LÅT DET TA TID!! gå hellre sakta fram än för fort fram. dels så måste man ju hela tiden känna att hästen är positiv till igångsättningen, så den inte lessnar om man pressar den för mycket. dels så får man en mer hållbar häst om man går sakta fram, i stället för att stressa igenom uppbyggnaden och igångsättningen, som är så otroligt viktig för slutresultatet. har hästen haft lång konvalescens/vila så har ju också muskler och kondition försämrats märkbart.
en del säger att det tar ungefär lika lång tid som hästen vilat att få tillbaka den i sin riktiga form igen. så har hästen vilat 2 månader så tar det ungefär 2 månader att komma tillbaka. detta är dock inget man ska förlita sig på till 100%. allt handlar ju om sunt förnuft och att "läsa av" sin häst. liksom, har man en häst som vilat i 4 år så kan man ju inte ha en igångsättning på 4 år, det säger ju sig självt. men vid kortare konvalescensperioder kan man ju utgå från att det tar ungefär lika lång tid att komma tillbaka, som hästen vilat.
det man ska börja med är enbart skritt. hur många veckor beror ju på hur lång tid hästen vilat och om det var på grund av skada eller inte. det bästa är att bara skritta rakt fram på långa tyglar på jämnt underlag till en början, byt gärna ut ridningen mot promenad för hand vissa dagar. sedan öka på med få hästen att lyfta lite på benen över stenar och rötter på skogsstigar. så är hästen lugn är det nyttigt att vara i skogen, som inte alltid är helt jämn mark, så hästen sakta får börja bygga upp sig igen. verkar hästen lite laddad är ridhus ett bättre alternativ (dock inte bra med för mjuka underlag i många fall) alternativt att någon går med och leder hästen. senare i igångsättningen kan man också skritta lite uppförs och nedförs (inga branta backar!!!!).
det är bra att vara i skogen :)
man kan sedan så småningom lägga in små travpass, även i traven är det bäst att hålla sig mycket på rakt spår. har hästen vilat för någon typ av led-skada är böjt spår/volter något man ska undvika LÄNGE. lite kuperad terräng är bra även i traven, men det ska ju inte vara att rida rakt ut i skogen där hästen står på huvudet direkt för det är så mycket stubbar och stenar. sunt förnuft här igen!
bra är att utforma ridpasset som ett intervallpass. med kortare travperioder och långa skrittperioder. och sedan öka på travperioderna stegvis, stressa inte!! även lägga in galoppfattningar så småningom och sedan långt skrittpass. 
bra foder under konvalescens, bild lånad från krafft.nu
var försiktig med för tunga underlag!! undvik longering, speciellt i början då det är väldigt stor belastning på hästen. så småningom kan man lägga in tömkörning, men då på rakt spår och inte som "tömkörningslongering" då man bör undvika de böjda spåren tills hästen är stark nog igen.
man kan som sagt inte säga att si och såhär ska man göra vid igångsättning exakt, eftersom det beror helt på varför hästen vilat, hur länge, vilken kondition hästen var i INNAN vilan... följ alltså veterinärs råd som du fått för just DIN häst och den skadan!
när kalle var skadad!
under min tid med kalle har han varit skadad 1 gång. detta berodde inte på någon överbelastning eller liknande, utan det var en ren olyckshändelse. det var en liten stalltjej som ringde mig en sommarmorgon och sa att kalle bara stod och vilade på ena bakbenet i hagen och att det var blod på benet, att han stått så länge. jag cyklade till stallet i tron om att det inte var så allvarligt, då småtjejerna gärna överdriver det hela. ridskolebarnen får inte gå in i hagarna och därför kunde hon inte ge ett klarare besked om kalle. 
kalle & amigo i sommarhagen
när jag kom fram till stallet i alla fall så stod kalle där i mitten av hagen. jag såg att han vilade på ena bakbenet men han spetsade öronen och såg sådär glad ut som han alltid gör. tänkte för mig själv när jag gick ut i hagen att det nog inte var så allvarligt. när jag kom fram till honom och kollade ner på benet ändrade jag min uppfattning om såret direkt!! på insidan av kotan höger bak hade han nämligen ett sår som var ca 10 cm långt, "köttkanterna" hade öppnat sig så det var ca 6 cm brett/öppet och djupt så man kunde skymta något vitt där inne (ca 6cm djupt).
jag fick panik och ledde in kalle till stallet, givetvis gjorde det ont på honom men han var ändå väldigt lugn. ringde veterinär som kom ut efter 4 timmar (suck...) för jag ville att de skulle kolla det och ge honom stelkrampssprutan. veterinären kollade på benet, spolade med vattenslang, dundrade i kalle lugnande medel (hon var livrädd för honom, suck), sa att såret var för gammalt för att sy, satte på ett uselt bandage. ordinerade boxvila i 3 veckor och därefter igångsättning. hade dessutom glömt stelkrampssprutan (suck IGEN).
chockad av det hela ledde jag in kalle i boxen. tyckte att det hela lät väldigt konstigt men var i ett sådant chocktillstånd så jag inte kunde tänka klart. dagen därpå fick vi en akuttid på Hallands Djursjukhus i Slöinge. mina ridlärare ringde dessutom och skrek och skällde på veterinären som hade varit ute, och gjort ett uselt jobb. visst, hon kunde inte sy det på plats, det förstod jag med. men hon borde sagt: åk till klinik! och att det skulle läka på 3 veckor utan att man ens försöker stänga ett sår som är så pass öppet och djupt är så osannolikt som att jag skulle gå på vattnet.
i alla fall, sagt och gjort åkte vi till hallands djursjukhus/slöinge hästklinik. dock var det kalles framknä de kollade först på (det var ju då vätskefyllt, som jag skrivit om i ett annat dagens tema), men jag fick säga att det var kalles bakben de skulle kolla på :P de kollade såret och sa att de behövde söva honom och sy ihop det och ville ha min tillåtelse till detta. innebär ju alltid en risk att söva en häst! jag blev förvirrad eftersom förra veterinären sagt att det var för gammalt för att sy och nu hade det gått 1 dygn till. de skrattade bara och sa att det bara var sårkanterna som behövde fixas. 
kalle på slöinge hästklinik
jag fick lämna kalle och åkte till min syster i halmstad. de skulle ringa mig så fort kalle vaknat upp efter operationen, klockan var strax efter 11 tror jag när jag åkte från kliniken. jag var så nervös och satt med telefonen i handen hela tiden. strax efter klockan 18 ringde de och sa att operationen gått bra och att kalle hade vaknat. han hade dessutom sovit en halvtimme extra efter narkosen släppt. sötnöten kalle :) 
kalles sår, stygnen kvar
jag ringde dom 1 gång i timmen under kvällen för att höra hur kalle mådde, de tyckte nog jag var jättejobbig :P men jag var ju så orolig! dagen därpå var jag och hälsade på honom, han såg pigg ut trots allt.
kalle stod kvar på kliniken i 1 vecka. under tiden hade vi telefonkontakt flera gånger per dag och min syster var där och kollade till honom ibland. när jag hämtade hem honom så hade de precis tagit bort dräneringen på honom.
väl hemma så ordinerades han boxvila i ytterligare 5 veckor. stygnen togs bort efter 2 veckor. andra och tredje veckan skritt för hand. fjärde och femte veckan skritt uppsuttet. och från vecka 6 hage och lättare travmotion. 
kalles konvalescensprogram
första veckan var jobbig, kalle var så uttråkad då de andra hästarna var ute på sommarbete, så stallet var tomt. dock fick jag låna en av ridskolans ponnyer som stod inne nattetid med honom. min kompis ponny, kalles förra hagkompis stod inne ett par timmar dagtid med honom. annars hade det nog aldrig gått!
kalle var otroligt laddad under konvalescenstiden, och att skritta honom för hand eller uppsuttet utomhus kom inte på fråga, det var bara ridhuset som gällde. och därinne flög han också i luften hela tiden. när jag skrittade uppsuttet fick en kompis leda honom till en början. kan säga att det var ganska drygt att gå runt runt runt i ridhuset i upp till 60 minuter för hand och upp till 120 minuter uppsuttet. fick också beta honom ute om jag höll i honom, då fick vi vara inne i en liten hage eftersom han hoppade iväg för minsta ljud eller rörelse.
när skrittperioden var slut och jag äntligen fick släppa ut honom i hagen igen, var en av de bästa dagarna i mitt liv! kalle släpptes ut i en liten liten hage som jag dessutom lagt massa hö i så han skulle hålla sig stilla. men inte brydde kalle sig om det :P han for runt som en galning där i lilla hagen och var världens lyckligaste! där gick han under förmiddagen och under eftermiddagen fick han släppas ut med sin kompis amigo igen i en liten hage. båda hästarna var överlyckliga!
kalle första dagen ute efter boxvilan. han fick ha benskydd bak för säkerhets skull :P
såret har läkt väldigt fint, ibland kan man skymta det men annars syns det knappt. och kalle har läkt bra, märks inget nu. såret var djupt in till skelettet (det vita jag kunde skymta) men vi hade tur i oturen så inga leder eller senor hade skadats, även om det var på millimetern!
vad har ni för tips gällande igångsättning av häst? har eran häst vilat av någon anledning? isåfall, hur satte ni igång den? andra åsikter på inlägget? nått jag glömt kanske? :)
dagens tema: VAD FALLER DU FÖR HOS EN HÄST?
mitt tema idag handlar om vad det är som gör att man känner lite extra för någon häst... vad som helt enkelt gör hästen så speciell!
när man kollar annonserna och ska leta upp sin framtida vän, så brukar man ju först och främst leta efter en häst som har det som man söker. kanske en häst som tävlat mycket hoppning, en häst som går att avla på, en häst som gillar att mysa runt i skogen, en häst som är startklar för MSV dressyr. ja, helt enkelt det man söker!
när man sedan åker för att provrida de hästar man valt ut så kanske man tycker att de är okej och sådär, men ofta är det någon eller några som man blir extra sugen på. kanske en häst som har DET? en härlig personlighet, utstrålning, glimten i ögat...
vad föll ni för hos er häst? varför blev det just den? provade ni andra innan? isåfall, varför blev det den hästen i slutändan? :)
när jag först såg kalles annons så blev jag inte imponerad alls. det var min kompis som skickade sms om annonsen och tyckte jag skulle kolla den! annonsen innehöll ingen bild och det stod liksom ungefär att kalle är en snäll häst, gillar att vara i skogen och att jobba, har mycket att ge och jag såg framför mig en skogsmulle :P vilket inte alls var vad jag sökte...
men så svarade jag ändå och blev en av de utvalda som fick komma och provrida, tror det hade kommit typ 100 svar på annonsen om jag inte minns fel!
när jag väl kom fram och steg in i stallet så var det kärlek vid första ögonkastet. där stod kalle, och han hade sån enorm utstrålning så jag bara log. såg så otroligt glad och pigg ut :) DESSUTOM såg han ju ut precis som min drömhäst alltid gjort sedan jag var liten. ända sen jag var liten har jag velat ha en brun häst med bläs och 4 vita helstrumpor. kalle var som min drömhäst som jag ritade som liten, fast i verklig form!! helt sagolikt... och när sen drömmen blev ÄNNU bättre när man satt upp på honom gjorde ju inte saken värre direkt :)
jag föll för kalles utstrålning, hans charm, busiga blick och enorma engagemang!
och glöm inte komma med era tips på dagens tema, ni blir länkade!
dagens tema: MIN FÖRSTA TÄVLING!
ompublicerar ett inlägg igen!
jag gillar att vara nostalgisk och nu föll lotten på er första tävling. minns ni den? gick det bra eller dåligt? :D
jag minns min första tävling jätteväl. jag hade ridit ungefär 1 år på ridskolan och var medryttare på en shetlandsponny. i stallet stod även en föredetta travare. och vi brukade rida ihop med en tjej med ett gotlandsruss. plötsligt kom vi på idén att anordna en tävling! och så blev det. vi förberedde i säkert flera månaders tid. vi snickrade hinderstöd, målade bommar (som var björkar som vi skalat av barken på) och bestämde vad vi skulle ha för klasser.
Klasserna var:
Lätt hoppning (typ max 40cm)
Svår hoppning (typ max 70cm)
Trav (för att ägaren till travhästen ville det...)
när dagen kom så hade vi alla klätt oss i våra finaste ridkläder. jag hade en rutig skjorta, tjejen med travhäst hade en vit skjorta. haha. vi hade till och med en DOMARE i form av travhästägarens farmor.
vi var hela 4 deltagare. jag och en till på shettisen, tjejen på travaren och så tjejen med russet. travklassen vanns av tjejen med den föredetta travaren. det gick ut på att trava rakt fram en viss sträcka fortast, som en kapplöpning helt enkelt.
lessy, shetlandsponnyn :)
i lätta hoppningen startade jag och den andra tjejen på shettisen. jag vann klassen trots 2 stopp på första hindret :) första hindret hade nämligen höbalar som hinderstöd som lillhästen hellre ville äta på :P
min första lite mer riktiga tävling var en blåbärshoppning. jag red en ponny som hette madonna. jag hade aldrig ridit den ponnyn innan men ville ändå vara med och tävla så då fick det bli på madonna för hon var den enda som var ledig. min storasyster hjälpte mig och vi hade snygga blåa lindor med padd på alla benen för att riktigt matcha just BLÅBÄRshoppning :P vi startade i 50cm och det gick felfritt och snabbt. har tyvärr ingen bild på madonna, men det var en mörkgrå c-ponny som ridskolan lånade!
min första dressyrtävling bestod av skritt och trav. jag red en ridskoleponny som hette mistral, som jag även blev skötare på senare. han var hur slö som helst och jag fick knappt ett enda travsteg. det gick med andra ord inte speciellt bra alls!
mistral och jag :)
dagens tema: MOCKNING!
ompublicerar detta inlägget med då, hehe :P
jag kom att tänka på det här med mockning: man ser så olika mockningar varje dag. vissa mockar noga, vissa har bädd & andra inte, vissa mockar snabbt o tar ut "det värsta" och andra mockar inte alls. det sistnämnda förstår jag inte alls.
en mening som verkligen fastnade i mitt huvud efter en teorilektion på alvesta ridklubb när jag var liten är:
"boxen ska vara så ren att du själv inte har något emot att lägga dig i den" .
därför är jag också VÄLDIGT noggrann när jag mockar. när jag hade kalle i de två förra stallen var det många som säkert tyckte jag var helt knäpp. visst, jag är överpedantisk när det gäller kalles box. alla, verkligen ALLA, småpluttar ska ut. även små flisor. så det var inte ovanligt att jag stod och mockade i 1 timme varje dag :P men så var nog också min box den allra renaste sen också!
dock inget ont om att ha bädd. jag brukar själv ha bädd. MEN då måste man också fylla på med nytt fräscht spån innan det blir sunkigt!! samtidigt så måste man inte lägga in nytt spån varje dag för att det ska räknas som "rent", det är ju rent så länge spånet känns fräscht!
kalles box sommar 2009, nymålad och nytt spån i...
i nya stallet har jag faktiskt kunnat minska ner min mockningstid väldigt mycket. ibland kan jag faktiskt vara färdig på 5-10 minuter, även om det inte är så ofta. men under halvtimmen varje dag i alla fall. det gillar vi!
den minskade tiden beror inte på att jag börjar slarva. nej nej, tvärtom! den beror helt enkelt på att kalle trivs bra i sitt nya hem. han är ute länge om dagarna, han får lagom motion både i hagen och av mig, han får tillräckligt med mat så han inte går hungrig, och han får mat tillräckligt ofta. jag ser verkligen sån stor skillnad på honom nu jämfört med i de andra stallen han stått i. han var då ofta hungrig, kunde inte göra av med sin energi ute, vilket gjorde honom stressad och oridbar. och boxen såg ut som om någon varit där med en gigantisk elvisp!
såhär kan min box se ut när jag mockat... :P inga pluttar alls men fräscht
nu för tiden ligger det prydliga högar längs bakre delen av boxen, vilket tyder på att kalle haft lugna nätter och att han varit harmonisk och mätt.
hur mockar ni? ;)
dagens tema: MINA HÄSTAR GENOM ÅREN!
jag satt och kollade i gamla fotoalbum nyss. innehåller era album också bara en massa massa hästar? minns att mamma klagade på alla hästfoton! för att inte tala om alla foton man tog på göteborg horse show som liten. där man inte ens ser vad fotot föreställer, man får leta efter något som kan tänkas vara en häst på bilden haha :P
tänkte i alla fall berätta lite smått om mina hästar genom tiden :)
Lessy, min första medryttarponny
Lessy var hästen som lärde mig en massa. jag började rida henne redan när jag bara ridit på ridskolan ett halvår. hon var en shettis som ingen visste hur gammal hon var. ibland undrade vi om hon ens var ordentligt inriden. det var på henne jag galopperade första gången, hoppade första gången och även ramlade av första gången. blev ett tiotal avramlingar på denna lilla busen som var en mästare på full galopp och tvärtnit följt av en bakutspark :D hon var i alla fall en underbar liten shetlandsponny och jag var verkligen ledsen när jag växte ur henne. henne red jag 1994 till 1996
Prince, min första sköthäst
Prince var hästen jag började sköta på ridskolan. han var en halvblodsvalack född 1991 (tror jag). när man skötte häst på ridskolan så borstade man hästen och mockade några dagar i veckan. man smorde även träns och sadel. jag tycker fortfarande det var helt galet att jag tilläts sköta honom. han var stallets största häst (175cm hög) och jag var stallets näst minsta skötare... jag stod på spann och borsta och nådde ändå inte upp att borsta på ryggen och rumpan. men prince var riktigt snäll mot mig och såg sig alltid för när han skulle röra sig i boxen. jag skötte honom ungefär 1 års tid.
Mistral, sköthästen på ridskolan som jag minns bäst
Mistral var en New Forest som stod på ridskolan också. han var en c-ponny född 1989 efter Xandino, och hade nog kunnat bli riktigt fin om han inte hamnat på ridskolan som 5-åring. han var en riktig tjockis men otroligt snäll. när jag började rida honom och tävla honom på klubbens tävlingar så gick det kanonbra. vi var med i en LD-hoppning minns jag där han var snabbare än alla ridskoleponnyer och även privatponnyer. han älskade hoppning och det var bara att hålla i sig när man tävlade för det gick verkligen undan! med åren sedan blev han dock tröttare och tröttare, segare och segare. nu vet jag att han äntligen är såld och har det bra efter flera år på ridskola.
Madonna, ridlägerponnyn
1998 åkte jag på mitt första, och faktiskt enda ridläger. min ridlägerponny var connemaran Madonna. hon var bara 5 år gammal men jag gillade henne massor. tillsammans hoppade vi terränghinder och murar och hade en helkul vecka! ridlägret var på stall fjälkestad i skåne.
tvistur, min bästa vän
den hästen som jag ändå har mest minnen med och som ligger mig varmast om hjärtat är tvistur. denna lilla islänning som mätte 134 cm i manken hade jag som min egen 1998 till 2002. jag är än idag ledsen att jag inte hade pengar att köpa honom när ägaren skulle flytta. tvistur kunde bara skritt och grisepass när jag började rida honom. när jag slutade hade han 5 gångarter, hoppade banor på 80cm, gjorde öppnor slutor skänkelvikningar och påbörjade galopp-piruetter, galoppombyten i varannat språng. han var dessutom inkörd och mycket löshoppad. han älskade att jobba och blev aldrig trött. vi hade så otroligt roligt tillsammans!
ymer, den oslagbara dressyrponnyn
tillsammans med ymer tävlade jag massor av dressyr på klubbnivå. han var en ridskoleponny och jag trivdes otroligt bra med honom. vi var helt enkelt meant to be!! :) vi vann alla tävlingarna vi ställde upp i och jag utvecklades mycket som dressyrryttare med honom :D
Anna Magnum, mitt första tillridningsobjekt
Anna var en före detta travare som var en otroligt stressad och nervös häst. hon litade inte på människor och hade absolut svårast för män. hon var ganska liten, ca 148 cm hög, så inte så stor för att vara varmblodig travare. jag tog mig an anna som tillridningshäst år 2000. hon utvecklades trots allt väldigt mycket. i början stod hon bara och skakade när man skulle hoppa upp på henne men det jobbades bort med mycket hantering. vi övade väldigt mycket från marken. mycket longering och tömkörning. vi skapade ett band och hon litade på mig. i början satt jag flera timmar hos henne i hagen och väntade tills hon skulle söka kontakt. hon blev till slut en väldigt trevlig häst. nu går hon, tyvärr, bara och skrotar och gjort det i flera års tid. jag brukar åka och hälsa på henne ibland. jag vet inte om hon minns mig...
Caprone, en stor favorit bland medryttarhästarna
(bild lånad från blup.se)caprone var korsning med halvblod och fullbod. hon var ett energiknippe och en väldigt trevlig dam. jag red henne omkring 2002 och trivdes jättebra med henne. hon var väldigt svårriden dock och när hon kom och ägaren ville se mig rida (jag hade varit medryttare på hennes förra häst också) så blev hon förvånad. tydligen var det bara med mig som hon INTE sparkade bakut :P detta slutade hon dock med. hon älskade jobb och att hoppa. dock ville hon inte hoppa högt... jag vet inte vad hon gör idag...
diego
jag och min ena storasyster hade fullblod/halvblodskorsningen diego på foder. vi tog honom på prov 6 månader först för att se hur det funkade. dock funkade det inte alls. diego hade stora ryggproblem och hade väldigt ont större delen av tiden vi hade honom. det blev heller ingen förlängning av fodervärdsavtalet. diego var dock otroligt snäll, min systerdotter som då var ungefär 6 år ledde honom in från hagen som ingenting (han var ca165 cm hög!), han gick som ett lamm bakom henne. :) hittar honom inte på blup, kanske avliden? :/
socker, min sista medryttarhäst + farin
socker, eller sugarbasin som hon hette egentligen, var en dressyrhäst som stod i stallet där jag hade diego uppstallad tidigare. hon sökte en medryttare och ägaren blev tipsad om mig. socker var en kanonsnäll häst att rida i dressyren. uteritter var hon ganska pigg och tittig. hoppningen var hon väl ingen stjärna i men hon tyckte det var roligt :) jag skötte mest hoppningen och uteritterna med henne. dessutom var det hantering av hennes föl farin :D jag red henne ungefär 2005 till 2007.
sedan var det också en hel del andra hästar i mitt liv, men det är dessa som satt mest spår i mitt minne :)
vilka hästar har betytt eller betyder mest i ERT liv? :)
och sist men inte minst, får ju absolut inte glömmas!
kalle (kaloescha), foderhästen sedan maj 2007 !
kalle kalle kalle, underbara kalle :) när jag läste annonsen blev jag inte jätteimponerad men svarade ändå. när jag fick se kalle var det kärlek vid första ögonkastet! :D
dagens tema: LÅT HÄSTEN VARA HÄST!
har ni tänkt på hur hästarna levde förr, i det vilda?? utan täcken, levde fritt, ute dygnet runt, klarade sig utan massa kraftfoder... och de mådde kanon ändå!
visst, nu så kan man inte helt och hållet jämföra hur det var FÖRR med hur det är nu... men jag tycker det är viktigt att man låter hästarna vara just HÄSTAR!!
mycket utevistelse är det viktigaste! en häst är inte gjord för att stå i en box mer än halva dygnet, än mindre i en spilta. en häst är gjord för att röra på sig, leva "fritt". stora hagar där hästen kan röra sig obehindrat i alla gångarter och leva och ha det bra som en HÄST, det värderar jag högst!
samma sak när det gäller täcken. om du har en häst som inte rids och inte fryser, varför täcka den? hästens hud mår ju bra av att få andas och lägger man inte på massa täcken så sätter ju hästen den pälsen den behöver! undantag kan vara äldre hästar eller hästar som av någon anledning inte sätter tillräcklig päls och i stället fryser...
och även om man rider sin häst, men den inte blir direkt svettig utav det. låt hästen vara oklippt!! och låt den gå utan täcke! :)
sedan förstår jag om man har en häst som svettas mycket att man vill klippa den, jag klipper kalle också för han svettas som en gris när man rider inne i ridhuset annars. MEN bara för man klipper en häst behöver man inte slänga på 3 täcken x 200g när det är 0gradigt...
jag tycker att man överlag täckar hästarna med för mycket täcken. hästarna fryser inte på samma sätt som vi gör. bara för att VI tycker det är svinkallt när det är några minusgrader så gör inte hästarna det. tips är att känna i "öronfästet" för att se om hästen är varm eller kall. när du känner under täcket ska inte hästen vara VAAARM, men den ska kännas behaglig. inte kall, men absolut inte heller riktigt varm! då har den för mycket täcken :)
att låta hästen få vara häst och tillhöra en flock är också viktigt! om så flocken består av bara 2 hästar så gör inte det någonting, men hästar är sociala djur som behöver sällskap och mår bäst av det!!
som extra kryddning i det hela brukar jag låta kallebusen leka av sig ibland. så han får leka och vara häst även med mig! det behöver inte alltid vara fullt allvar och hårdträning! lite lek och kel i ridhuset är också bra, stärker också banden mellan oss... givetvis går säkerheten först. är din häst "ostabil" och kan göra utfall så bör du inte ha den lös och busa i en manege, för det kan hända en olycka!
vad tycker ni? behöver hästarna vara ute? täckar vi för mycket? låter vi inte hästarna vara hästar?
dagens tema: SADLAR!
passande nog så ompublicerar jag ett inlägg om sadlar... dock ändrat lite i det med :) men känns också ganska aktuellt då jag är i sadeldjungeln igen hihi!
sadeldiskussioner är jag så otroligt trött på egentligen, då jag ALDRIG verkar hitta en sadel som passar kalle, nu har jag ju eventuellt hittat en men så klart är den istället för dyr för min smak egentligen.. hittade också en som jag köpte förra våren som låg kanon på kalle. men den växte han ur på ett halvår ungefär, typiskt!
men en passande sadel är så otroligt viktigt! både för hästens skull så den inte får tryckskador eller andra skador men även för dig som ryttare, så inte din sits förstörs!
en sadel ska passa både dig och din häst, superviktigt! modell väljer man ju utifrån vad man är ute efter, det vill säga: rider du enbart dressyr är ju en dressyrsadel att föredra, hoppar du mest och rider markarbete kan ju hoppsadeln vara ett bättre alternativ. och känner du att du vill ha bägge delar men inte har råd att köpa 2 sadlar kan en allround-sadel vara ett alternativ!
när du provar lägga på sadeln, så spänn också sadelgjorden. då ser du hur sadeln hamnar! viktigast är dock att rida i sadeln!
när du provar ut en sadel är det viktigt att du tar hjälp av någon kunnig, om du inte känner att du har tillräckligt kött på benen själv. det bästa är ju en sadelutprovare men annars kan du ta hjälp av din tränare eller någon annan kunnig person. prova i första hand sadeln utan padd!
det kan vara svårt att veta vilka märken som är bra och vilka som är dåliga. man kan fynda billiga sadlar (begagnade men i fin kvalitet) men var noga när du köper begagnad sadel. jag vet de som försökt sälja sadlar med knäckta bommar, vilket inte syns utanpå.
en sadel jag dock aldrig skulle köpa är en viss sadel. dels för att en sadel i den prisklassen inte KAN vara så bra, enligt mig. och dels så är den stoppad med... skräp :P men enligt tillverkaren skulle den ju vara stoppad med ull. vill du läsa mer om detta och även se bilder; kolla här
det bästa för att veta vilken bomstorlek du ska ha är att mäta! använd dig av till exempel ståltråd eller något annat böjbart. forma detta intill hästens manke bakom bogbladet där bomjärnet ska ligga. rita sedan av vinkeln på ett papper och mät graderna. kolla sedan på sadlar med bomvidd med desa gradtal :) kom ihåg att en bomstorlek NORMAL kan skilja sig mycket mellan olika märken, så använd dig i stället av gradtalet.
sedan är det ju olika om du ska ha en rak eller svängd bom. detta bestäms genom att kolla på hästens ryggform i arbete. en häst som är väldigt svängd när den står uppställd kan ha en rak rygg vid arbete.
kanalen bör vara bred också, MINST 3 cm på den smalaste delen, detta för att den inte ska trycka på ryggraden.
kanalen som bör vara bred :)
och när du ska börja prova: PRÖVA MÅNGA SADLAR! ta inte första bästa då nästa sadel du provar kanske passar dig och hästen ännu bättre!
provrid ordentligt, känn av din häst och hur du själv hamnar i sadeln! kolla så kvaliteten på sadeln är bra. om sadeln är begagnad; kolla så kåporna inte är alldeles för tunnslitna!
något mer ni vill att jag tar upp i dagens tema om sadlar? håller ni med mig eller har ni andra åsikter om något? :)
och kom gärna med tips om annat ni vill läsa om i dagens tema!
dagens tema: FODER!
åter igen så blir det ett äldre inlägg som ompubliceras med vissa små ändringar! :)
foder foder foder. jag tror jag kan diskutera i evigheter om just foder ;) jag ska inte säga att jag är en expert heller, för det finns ALLTID mer att lära. men en del kött på benen tycker jag allt att jag har i ämnet.
mitt intresse för foder har inte alltid varit såhär stort som det är idag. jag har också varit i den där världen där man fodrar med havre (MASSOR) och betfor och hö (LITE) och tror att man har koll på läget...
men med min nuvarande häst, kalle, som föll ur otroligt mycket en höst för jag litade blint på lovorden om höet vi hade som skulle vara ett kanonhö men som tyvärr inte alls var det, så har jag fått upp intresset ordentligt!
kalle när han ätit av ett grovfoder med väldigt låga proteinvärden vilket resulterade i ett stort viktfall där både hullet och musklerna försvann. kalle ser lite ut som en unghäst på denna bild! saknar överlinje...
det viktigaste när det gäller foder är att ha ett analyserat grovfoder (hö, hösilage...). görs ingen analys av fodret i stallet du står i; SKICKA IN EN EGEN ANALYS! (skickas till eurofins, instruktion om hur man gör står på deras hemsida med, busenkelt!)
lita inte blint på hur höet SER ut, analysen är som sagt viktig! ett grönt fint hö kan ha betydligt sämre värden än ett lite mer grågrönt hö. det är analysvärdena men också hökvaliteten du ska titta på. ett dammigt hö är ju inget bra hö även om värdena är kanon!
kalle smaskar på "grå-grönt" hö men dock med bra värden!
när du väl har fått analysen på fodret så kan du börja pussla ihop en foderstat. ett program man kan använda sig av är till exempel hippocampus! lätt att förstå :) tänk på att dock inte lita helt blint på den foderstaten du räknat ut! hö/hösilagebalarna kan skifta lite från bale till bale så värdena i grovfodret kan med andra ord också skifta lite. men genom att ha en uträknad foderstat i botten och sen använda ögonen och känslan så kommer ni ha en häst i kanonform!
suddig bild, men visar kalle som fått tillbaka hull, muskler och överlinje med en uträknad foderstat, analyserat grovfoder...
det många gör fel idag om de har en överviktig häst är att minska på grovfodret, vilket är totalfel! grovfodret är basen i en hästs foderstat och hästar behöver mycket grovfoder och mycket tuggtid! det man i stället ska minska på i första hand är kraftfodret! i många fall, med ett vettigt hö eller hösilage så kan man till och med klara sig HELT utan kraftfoder, vilket också är det bästa för hästen. hästar är gräsätare och mår bäst av att äta just gräs i olika former!
har du ett bra bete så klarar sig oftast hästen på enbart gräset! gräs brukar ha högt proteinvärde.
räcker det inte med att ta bort kraftfodret ur foderstaten kan man byta ut en del av höet/hösilaget mot halm.
går du över från hö till hösilage med "samma" värden så får du tänka på att du måste ge MER av hösilaget då det innehåller mer vatten och därför i sin tur väger mer!
en annan sak som många ser fel på idag är; bukig häst betyder INTE fet häst! man måste lära sig se skillnad på en överviktig häst och en bukig häst då en bukig häst snarare behöver MER foder då den har underskott på proteiner i sin foderstat.
har du ett grovfoder med dåliga proteinvärden är det bästa att sätta till någon form av lucern, då lucern också är ett grovfoder (vilket betyder bättre för hästens mage!). lucern finns som både pellets och som hackade strån, olika tillverkare. vissa har tillsatser av melass och vill du av någon anledning inte ge din häst melass så LÄS innehållsförteckningen! vissa hästar (ex: kalle) tycker inte lucern är så gott , kalle gillar dock lucernhacket men inte pellets.
lucernpellets, lucern-strån och betfor, bra fodermedel på olika sätt!
tänk på att allt pelleterat foder ska blötläggas då det sväller mycket. det är lika viktigt att blötlägga pellets som att blötlägga betfor! betfor är bra för hästens matsmältning och är också sött, många hästar gillar betfor!
många grovfoder täcker också alla mineraler och vitaminer som hästar behöver, så gör en fullständig analys! för det är ju onödigt att fodra med tillsatser som hästen inte behöver, om behovet redan är täckt!
något som i stort sett ALLTID saknas i det svenska grovfodret är selen! detta bör man komplettera med. mitt tips är tokosel, som köps på apoteket. det blandas i fodret och ges endast en gång i veckan! den lilla burken kan i vissas ögon tyckas dyr, men den räcker ungefär ett år! tyvärr verkar det som att tokosel ska tas bort ur apotekets sortiment om det inte redan gjort det. det gillas INTE! men det bör ju finnas andra selen-produkter på marknaden.
vitlök är något som användes mycket förr då det sades vara bra för hästar och hjälpa mot förkylningar och liknande. dock är det många som är kvar i detta tankesätt, tyvärr. det finns INGA dokumentationer på att vitlöken gör någon som helst nytta för hästarna. däremot är det skadligt, redan vid små doser! vitlöken bryter sakta ned hästen, då det gör så att de röda blodkropparna bryts ner. detta på grund av att hästar inte har något enzym som kan bryta ner lök! det är farligt redan vid små doser alltså, men det kan ta lång tid innan man märker något på hästen, och då kan det redan ha gått alldeles för långt. så mitt råd; skippa vitlöken, både för din hästs bästa och så slipper du ju spendera pengar på något som inte gör någon som helst nytta!
vitlök i olika former, big no-no!
till sist vill jag verkligen slå ett slag för VÅGEN! väg ALLTID allt foder, både grovfodret och kraftfodret. när du räknar ut en foderstat så mäter man i KILO, inte i liter! du väger kraftfodret innan det är blötlagt. vikten är det viktiga helt enkelt!
har ni ingen våg i stallet? investera i en egen!! visst, kan tyckas dyrt, ca 200kr, men det är det värt! finns på till exempel granngården!
vad har ni för åsikter? håller ni med mig eller är det något (allt?) som ni tycker är helt fel? något jag glömt ta upp? in med era åsikter, kommentera!
kom också gärna med tips på vad ni vill läsa om i dagens tema, om ni inte redan gjort det :)
dagens tema: BETT!
dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)
jag publicerar nu om lite inlägg här där bilderna slutat fungera och för att jag har en hel del nya läsare. och kaaanske ni som varit med hela vägen tycker det är okej med lite favoriter i repris ändå ;)
har ni funderat någon gång på vilket bett ni använder och VARFÖR?
det finns så många olika sorters bett med olika finesser och utseenden. smala, tjocka, raka, delade, med kedja, utan kedja, i olika material, fasta ringar, rörliga ringar.
flera tränare säger att även om man har en häst som funkar bra på ett visst bett så är det bra att ibland variera sig. så man inte alltid rider på samma bett helt enkelt!
förr så skulle betten vara tjocka (för att vara så milda som möjligt) och de skulle vara så pass långa att de stack ut typ 1cm på varje sida om mungipan. vissa lever fortfarande vidare på denna principen, medans vissa istället kör på den nya kunskapen som kommit fram : att tjocka och långa bett inte alls är det bästa för hästen.
nu har man nämligen kommit fram till att tjocka bett oftast inte ens får plats i hästens mun så det blir istället att de ligger och trycker i munnen och mot tänderna. detta betyder att man istället bör ha ganska smala bett som får plats ordentligt.
och angående längden så är det också flera rider med på tok för långa bett, samtidigt som det finns dom som tagit den här "hetsen" med korta bett för långt och använder bett som är alldeles för små istället. jag rider nu kalle med bett som är 2 storlekar mindre än det som följde med honom, och det ligger stilla och är perfekt längd i hans mun :)
åsikterna om bettens längd, storlek osv skiftar sååå hästfolk emellan och som hästmänniska tycker man ju alltid att man har rätt, haha! :P men jag kör på denna "nya" kunskapen och kalle har aldrig varit finare att rida! plus att som tandläkaren sa till mig i förra veckan "din häst har en jättefin mun, det ser ut som att han aldrig någonsin haft ett bett i munnen, och det är väldigt sällsynt att det inte syns alls".
DET ÄR INTE MENINGEN ATT BETTET SKA VARA SÅ LÅNGT SÅ DU KAN DRA DET IGENOM MUNNEN SÅ DET KOMMER UT PÅ ANDRA SIDAN SOM VISSA HÄSTTANDLÄKARE SÄGER! :o
jag har nu 2 olika bett till kalleman. ett på hopptränset och ett på dressyrtränset. inga av betten är skarpa. båda är tredelade. det ena med fasta ringar och det andra med rörliga. de fasta gör att bettet ligger mer stilla i munnen, vilket kalle trivs väldigt bra med :) jag har också ett tvådelat anatomiskt utformat med fasta ringar som jag använder ibland.
den tränaren som först sa åt mig att ha 2 olika sorters bett och skifta mellan sa att jag behöver inte betsla upp, det är inte det som är grejjen. men använda 2 sorters bett för att variera. för skarpa bett behövs inte på min buse :)
dressyrbettet, ett tredelat med viss tungfrihet och fasta ringar (ja, det är tillåtet på tävling!)
andra bettet, tvådelat anatomiskt utformat med fasta ringar
JAG anser att behöver man betsla upp för att t.ex. kunna hoppa eller rida ut så är det vardagslydnaden och dressyren som inte fungerar. har du en häst som lyder på dressyrbanan ska du också göra övningar så att du får den att lyda lika bra i hoppning och vid uteritter också. håller ni med mig? ;) kalle är ju väldigt busig i alla discipliner men jag har ändå alltid kontroll över honom, han skenar liksom inte iväg och sådär. bara lite småbus ibland :)
sedan finns det ju också bett som borde förbjudas!! ett exempel är pessoabettet som var väldigt populärt i Sverige under mitten av 1990-talet. På engelska heter bettet pessoa-gag/3 ring-gag/Jumper-gag och de namnet passar mycket bättre för det ÄR ett gag-bett!
pessoabettet fungerar som så att när du tar i tygeln så dras mundelen upp mot mungipan/tänderna, samtidigt som sidodelarnas rotation gör att nackstycket dras nedåt. detta får som följd att det trycker i nacken (pga att sidostyckena spänns) och för att komma undan trycket vill hästen sänka huvudet. samtidigt trycks pessoabettet upp i gommen på hästen och uppåt mot hästens tänder, vilket medför att hästen vill höja huvudet. alltså: BETTET GER DUBBLA SIGNALER!! och eftersom bettet inte har någon kedja så finns det inget som stoppar och bettet dras upp i mungipan, vilket kan resultera i sår och tryckskador!
bettet kommer därmed få hästen att försöka komma undan dess verkan och hästen kröker då på nacken!
andra alternativ till bett är ju att köra bettlöst, jag har själv aldrig ridit bettlöst (förutom med grimma och grimskaft på min gamla islänning haha!) men har man en häst som inte trivs med sitt bett tycker jag att bettlöst är ett alternativ som verkligen är värt att testa! jag har ibland funderingar på att prova hackamore på kalle. inte för att han alls har svårt med bett men han kanske skulle funka ÄNNU bättre på bettlöst, det vet man ju inte förrän man provat :)
hackamore, ett alternativ till bettlöst!
var försiktig med att betsla upp! tänk på att ett skarpare bett kan stjälpa mer än hjälpa om DU inte vet hur du ska rida med det! en för stark hand och ett för skarpt bett kan aldrig förbättra något!
till sist; ett väl tillpassat bett är lika viktigt som en väl tillpassad sadel!
dagens tema: KALLES ROP PÅ HJÄLP!
dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)
äsch, jag kom inte på nån vettig rubrik på mitt tema utan att meningen skulle bli fööööör lång! men i alla fall, mitt tema idag handlar om att man ibland kanske reagerar fel och uppför sig fel mot sin häst, och därefter kanske (förhoppningsvis) får dåligt samvete...
har ni till exempel blivit onödigt arga på er häst? behandlat den på ett "aggressivt" sätt? varit "elak" mot den? ryckt den i munnen eller tryckt onödigt hårt med sporren? ja, helt enkelt behandlat den på ett orättvist sätt?
OBS! långt inlägg men ta er gärna tiden att läsa, det är en sann historia...
låt mig berätta min story...
det hela började under hösten 2008. vi hade under sommaren flyttat till nytt stall och kalle hade äntligen börjat tappa av sin gräsmage (trodde jag, ja!). 
sommaren 2008, innan flytten. lycklig kalle med sin kompis amigo i släptåg :)
men kalle genomgick en större förvandling än så. han gick från att vara den harmoniske som folk sa "åh, honom skulle jag vilja rida, han ser så härlig ut!!" till att vara hästen som folk kollade snett på och sa "jag fattar inte hur du vågar rida den hästen..."
det började strula för oss i ridningen. kalle var spänd, laddad, hetsig och inte alls den harmoniske (men busige, energifulle) hästen längre! han var nervös, stressad och kunde inte slappna av. att skritta ut en runda på långa tyglar var otänkbart, för han kunde inte slappna av och skritta utan det var luftsprång hit och dit, stegringar och så flög han iväg helt plötsligt från ingenstans i full galopp. jag förstod ingenting, tänkte att det berodde på energin i fodret så jag övergick till havrefritt alternativ. ingen skillnad...
sakta så utvecklades problemet i ridningen och han blev till slut näst intill oridbar. ja, näst intill ohanterlig faktiskt! när man red så skyggade han och hoppade för allt och fanns det ingenting att göra luftsprång för så gjorde han det ändå. han stegrade sig HELA tiden, och försökte du mana på honom så stegrade han ännu högre.
rida ut med honom var ingen mening för han bara stressade och var spänd, så du fick hålla kort tygel från start och rida skänkelvikningar HELA tiden för att ens kunna hålla honom i skritt och på marken. det blev många stegringar under varje tur och många gånger försökte han sticka iväg i galopp. att GÅ med honom gick inte heller för han betedde sig precis likadant då. longering/tömkörning var uteslutet då han sprang tills han gick omkull och gick han omkull så sprang han ännu fortare och gick omkull igen. 
här kan man skymta kalles revben.. dålig bild, men man ser dom!
jag blev arg och frustrerad över detta beteende, för detta var inte min kalle, min kalle håller inte på så! jag skrek och röt åt honom, men inget hjälpte. jag visste inte vad jag skulle ta mig till! samtidigt så fortsatte han tappa i vikt, så inte bara sommarmagen försvann, utan även resten av hullet samt alla musklerna... jag stod som ett frågetecken! hade kalle ont nånstans??
kalle under vintern 2008, här syns dock inte de utstående revbenen men musklerna är borta och överlinjen
jag åkte iväg på dressyrträning och berättade att han var som han var, helt ohanterbar. på träningen visade han ingenting, han gick som en klocka! det var nu jag uteslöt att det hade med smärta att göra. mitt fokus låg dock nu inte på att han inte gick att rida. det låg i att jag måste få upp honom i vikt, och det NU! revbenen stack ut och hans en gång så musklade fina överlinje fanns inte mer. han såg ut som en två-åring eller nåt i kroppen.
jag bestämde mig för att göra en egen analys av grovfodret för att kunna räkna ut en bra foderstat. när jag fick svaret på analysen fick jag också svaret på kalles otroliga viktminskning. det var inga bra proteinvärden!! och eftersom jag vid det här laget inte vågade fodra honom med hösilaget som hade BRA värden så blev det ju helt enkelt inte bra! men jag tog lärdom av det; gör alltid en analys!
så det blev till att köpa hem massor av lucern och även proteinkoncentrat för att få upp honom i hull. mer grovfoder blev det också samt även fler gånger om dagen. så småningom täcktes revbenen med hull igen. vid det här laget åt alltså inte kalle heller hösilage, då jag inte visste om han kunde samt att han inte var vaccinerad mot botulism. hade han gjort det hade han nog inte tappat, de andra hästarna som åt hösilage höll ju sig fina! så det verkade ha bra värden...
dock blev inte kalle "som vanligt" igen ändå. han var nedstämd och fortfarande en pest att rida. i hagen stod han bara och hängde, han gick ensam under hösten och en del av vintern. han kunde i och för sig inte sträcka ut i full galopp så som kalle gillar att göra, för hagen var inte tillräckligt stor för att räcka för det som kalle var van vid. utevistelsen räckte inte heller för honom, vilket gjorde att han blev så stressad. plus att han hela tiden var hungrig då det gick alldeles för många timmar mellan fodringarna och det fanns inte så mycket att äta i den hagen som kalle gick i, i alla fall inte tillräckligt för stora kalle som kräver mycket mat. omställningen blev nog ganska stor för honom. att gå från ett stall med mycket utevistelse i STOR hage med massor av gräs och annat att plocka med, för det är ju så olika rutiner från stall till stall och hästar trivs ju så olika. jag kände att; det här går inte, kalle måste bort härifrån och det är bråttom!
så jag började leta stall, i panik. jag letade överallt, frågade typ alla jag kände... det var bråttom för kalle att komma bort!!! livsgnistan var som bortblåst, kalles ögon var inte de här busiga ögonen längre. de var bara trötta, dystra. min pojkvän jim, som inte har någon erfarenhet av hästar sedan innan, kunde även han se att kalle inte mådde bra.
den 28 mars, på min födelsedag, fick kalle flytta till sitt nya, och nuvarande, hem. det var den bästa födelsedagspresenten jag kunde få; att få se kalle LYCKLIG igen. här fanns en stoooor hage han släpptes ut i. och en kompis dessutom! den lyckan kalle utstrålade kan få det att tåras i mina ögon än idag. 
kalle i sitt nya hem, 1 vecka efter ankomsten. hullen tillbaka och musklerna på gång de med!
samtidigt har jag dåligt samvete, ångest och skuldkänslor för hur ARG jag var på kalle under hösten och vintern. hans beteende var ju bara hans sätt att säga att han mådde dåligt, hans rop på hjälp! :(
men jag hoppas och tror, att kalle har förlåtit mig för detta. jag räddade ju honom till slut från mardrömmen och gav honom det bästa han kunde få; ett underbart hem med hästkompis och stoooora hagar där han kan busa som han vill, massor av utevistelse och så mycket mat han vill ha (och nu är han ju också vaccinerad mot botulism och får äta hösilage med bra värden)!
men det här med att hitta stall där man trivs är såå himla svårt! för både hästen och en själv ska ju trivas! jag själv trivdes super i stallet. det var trevliga människor, mysiga rundor, fint stall och så, men jag var ju faktiskt tvungen att sätta kalle i första hand!! och eftersom han inte trivdes så var det inte så mycket att göra, tyvärr! jag önskar ju att han hade trivts lika bra som de andra i stallet! men nu gjorde han inte det, har hört att många av holländarna har lätt att stressa upp sig och sådär, så det är ju mycket möjligt att hans blod påverkade mycket helt enkelt!
kalle njuter av solen i sommarhagen 2009 :)
2009 blev alltså vårt återuppbyggnadsår! kalle skulle stärka musklerna igen och komma tillbaka! och det gjorde han verkligen, min fining :)
har ni någon berättelse ni vill dela med er av?
dagens tema: KALLES KNÄ!
jag kör nu en favorit i repris och publicerar om inlägget om kalles knä. främst då för att bilderna inte fungerade, så jag fick göra om lite! :)
det är säkert en del av er nu som undrar: vadå kalles knä? vad är det med knät? och jag förstår om ni undrar för det syns ju ingenting nu :P men jag vet inte om det kommer göra det igen, då kalles ägare sagt att det kommer och går lite... det syntes när jag hämtade hem honom 2007, försvann sommaren 2008 och varit borta sen dess...
men nu ska ni få läsa om det och även se bilder... och bli inte förskräckta, han har ALDRIG besvärats eller haft ont av detta :P
när jag första gången var och provred kalle så hade han ett ENORMT framknä. det var utan att överdriva dubbelt så stort som det andra! svullnaden var mjuk och kändes ungefär som gelé. jag blev väldigt förskräckt men hans ägare lugnande mig och sa ungefär:
¤ han har haft det länge
¤ han besväras inte av det, varken öm eller halt
¤ veterinär har kollat och sagt att det är "vanligt" bland lite äldre hästar (från runt 14 och uppåt) som gått hårt som yngre och nu inte rids lika hårt.
¤ det brukar komma och gå lite, och försvinna när han rids mycket
när jag var och provred andra gången så hade plötsligt svullnaden flyttat sig och satt nu lite snett ovanför knät. kalle-drummel hade visst ramlat i hagen så svullnaden hade vandrat upp en bit.
jag provred honom 3 gånger och han var ren alla gånger och har heller aldrig visat någon hälta under de 2år och 9 månader som jag haft honom. men klart jag tyckte det såg läskigt ut!
dagen efter att jag hämtat hem honom ringde den som hade stalltjänst den morgonen i panik och sa att kalles knä var jättesvullet! och det var också många som påpekade detta. han såg ju lite missbildad ut!
jag höll igång honom och motionerade och fick upp honom i kondition igen. jag tyckte att svullnaden började minska efter ungefär 8 månader, men viftade bort det med att jag säkert inbillade mig. 1 år och 1 månad efter att jag hämtat hem min guldklimp var svullnaden helt borta. och den har inte kommit tillbaka. inte än i alla fall. är det någon mer än jag som varit med om detta?! menar, eftersom enligt veterinär så har de sett åkomman på flertalet hästar! jag har frågat flera flera om detta men iiiingen har hört om nått liknande :/
hästkliniken i slöinge har också kollat det (då var svullnaden där) under tiden som jag haft honom och rådde mig att INTE tömma då det säkert ändå bara skulle fyllas på samt att han ändå inte besvärades av det. dessutom är det dumt att gå in och operera i något som inte besvärar för det kan istället bli att man skapar besvär genom att göra det!
lägger in lite bilder, KLICKA FÖR FÖRSTORING, före när han hade svullnaden, och nu efter när den inte längre finns
DÅ:
NU:
vad tror ni andra? sett nått liknande? :)
dagens tema: MISSLYCKADE BILDER, del 6
kör vidare lite till... sen får det nog bli en paus med de misslyckade bilderna :)
zoomfunktionen är kanske inte den bästa?
om det var mopeden som var det tänkta motivet så visst, en hyfsad bild!
"mmm ljuvligt". blundande kalle som njuter av gräset :P
och så posar vi! eller ja, jag posar. kalle vet jag inte vad han gör :P
2 nöjda hästar på betet... men på bilden syns bara... en svans!
dagens tema: MISSLYCKADE BILDER, del 5
detta var ju ett uppskattat tema så vi kör på lite till ;)
spöket kalle :o
lite suddigt kanske?
lite suddigt en gång till!
skaka, skaka !
gapa stort!
dagens tema: MISSLYCKADE BILDER, del 4
detta var visst ett uppskattat tema så jag kör vidare lite till :) många av de värsta bilderna raderar man ju, lite synd för de hade jag behövt nu. men jag har ändå en hel del kvar i arkivet haha!
såååå, då kör vi en omgång till!
"skakar jag massor på huvudet så tror jag det blir en rolig bild!"
"om jag springer riktigt fort så hinner hon inte få med mig på bild!"
"hihi vad är det här för en kul mojäng? hihihihihi"
"yes! jag lyckades springa så fort så hon inte hann få med min framdel på bilden!!"
"jag gömmer mig, jag gömmer mig! du kan inte seee mig!"
hoppas ni gillar dom, det kommer mera ;)
dagens tema: MISSLYCKADE BILDER, del 3
och så kör vi på lite fler misslyckade bilder! är detta ett tema ni gillar eller ska jag lägga ner? :D kom bara med förslag om det är något tema ni vill att jag skriver om. de som kommer med förslag länkas i samband med att jag skriver om temat :D
hästarna trivs himla bra på betet... eller? :P
och här kommer en serie bilder när vi skulle ta fina porträtt bilder på kalle... vilket inte gick riktigt som jag hoppades :P
kan avslöja att jag gav upp porträttfotograferingen efter detta foto :P
fler bilder kommer :)
dagens tema: MISSLYCKADE BILDER, del 2
då kör vi vidare med lite fler halvdåliga kort :D hoppas ni gillar dom!
huvudlös häst.
fina hinderstöd med häst bakom
en planka.
suddigt kanske?
vilken fin stallplan...
det kommer fler bilder, så håll utkik :) de värsta har inte lagts ut än haha!
dagens tema: MISSLYCKADE BILDER, del 1
dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)
idag har jag valt att lägga upp lite misslyckade bilder. det är ju inte alltid man får till det så bra när man ska fotografera! jag har valt att dela upp inlägget i flera då jag har väääääldigt många misslyckade bilder att visa upp, och då har jag ändå raderat de allra värsta :P
titta och... hrm... njut? :D
är det såhär dom menar när man ska ha hästen i en låg form?
ja men... det är ju fina hinder i alla fall!
en älg bland alla hinder...?
suddigt och taget lite väl tidigt!
något är väldigt intressant åt vänster på bilden. bara hästen tittar in i kameran, men han blev i stället noslös.
mjukstartar med dessa bilder, finns mycket värre som kommer :P
dagens tema: PINSAMMA HÄNDELSER MED HÄST, DEL 5!
då kör vi vidare på ännu en pinsam händelse... denna inträffade när jag var ungefär 14-15 år och under tiden jag hade min lilla islänning tvistur!
lilla tvistur :)
jag och en kompis som heter fanny var ute och red i skogen, jag på min islänning och hon på sitt gotlandsruss. plötsligt kom vi på att vi skulle bada med hästarna. badplatsen som ligger i närheten av där vi red är totalt förbjuden för hästar, året runt, dygnet runt. men vi tänkte att vi skulle försöka ändå, det var ju ändå inte full badsäsong, det var i maj månad.
sagt och gjort, vi red ner till badplatsen, försiktigt och för att undvika att träffa på några. det går en motionsslinga längs med badplatsen med mååååånga motionärer (som också är strängt förbjuden att rida på) men vi lyckades tajma in så vi inte träffade på någon.
väl nere på stranden så skulle vi ju då ner i vattnet. min kompis gick först med sitt russ men han ville verkligen inte ner i vattnet. han backade och hoppade och studsade, och hon skänklade och försökte mana på honom ner i vattnet. vi försökte och försökte i ungefär 20 minuter och till slut så var det lilla russet så uppstressat att han BAJSADE på stranden.
givetvis fick vi ju panik då i och med att det var STRÄNGT förbjudet att rida där, så vi satte av hemåt i full galopp. vi hade dock inte lika mycket tur med att inte stöta på folk denna gången så vi fick styra rakt ut i skogen och gömma oss bland granarna när några motionärer passerade.
när hästarna var inställda i stallen igen så tog vi varsin grep och cyklade ner till badplatsen. och så fick vi helt enkelt mocka bort högen fort som attan och kasta in den i skogen! lyckligtvis så stötte vi inte på någon medans vi mockade bort, men vi träffade på en del när vi cyklade tillbaka med våra grepar, och de måste verkligen ha undrat vad vi höll på med :)
dagens tema: PINSAMMA HÄNDELSER MED HÄST, DEL 4!
var ett tag sedan jag skrev om någon pinsam händelse nu, karoline saknade dessa så nu ska jag skriva om en! jag har en del på lager så ;)
denna gången kommer jag berätta om när jag och min kompis anna skulle rida på långtur. jag tror jag var ungefär 15 år då. anna skulle rida på shetlandsponnyn lessy, som jag var medryttare på som liten. och jag red min tillridningshäst som hette anna (ja, det var lite jobbigt när både hästen o kompisen hette samma :P).
lilla lessy (jag som rider på denna bilden)
vi gjorde i ordning hästarna och började vår färd. vi hade bara ridit i 50 meter (och precis kommit utanför gårdsgränsen) när det tog stopp. lessy som var en tjurig och envis liten ponny hade bestämt sig för att inte gå längre!! anna smackade, skänklade, slog med spöet. men inget hjälpte. lessy stod där och tjurade.
en mötande bil kom och saktade ner farten ordentligt för att passera. bilen stannade sedan helt, de tänkte vara snälla och stå still medans vi passerade. de satt där snällt i bilen och vi försökte förgäves få lessy att gå. när de suttit i bilen ungefär 3-4 minuter så försökte vi vinka fram att de skulle köra istället.
men det äldre paret i bilen körde inte. nej, de gick i stället ut ur bilen. de frågade oss vad vi gjorde och vi berättade att lessy tjurade och inte ville gå. då började paret (ja, frun mest) att locka på lessy och prata med bebisröst och försöka få lessy att gå framåt mot henne. ja , ni kan nog gissa att det inte funkade på tjuriga lessy! :P
när tanten insåg att det inte hjälpte så sa hon till oss att de skulle åka hem och hämta MORÖTTER att locka med!! men då sa jag att det inte skulle hjälpa så de satte sig i bilen igen och körde vidare.
anna (min kompis) kokade av ilska för lessy stod som fastvuxen och samtidigt tyckte vi att det var helpinsamt! vi stod där sammanlagt kanske 30 minuter och folk passerade i bilar och tittade frågande på oss.
det hela slutade med att anna fick hoppa av lessy och leda henne en bit. men vi fullföljde vår långtur i alla fall!
