kaloescha & jag - vi hör liksom ihop!

dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)

fick inspiration till detta inlägget när jag satt och kikade runt på bukefalos forum!

är ridhus och ridbana något som behövs i vardagen eller är det helt enkelt något som man ska se som lyx? ska man utesluta flytt till ett stall om det inte finns någon ridbana? är inte bra ridvägar det viktigaste? man kan ju ändå åka iväg och träna?

jag är nog lite motsägelsefull i denna frågan. jag har nu ett stort stall ungefär 3 km från där jag bor. och flera har frågat mig varför jag inte flyttar kalle dit. stallet har alla bekvämligheter: spolspiltor, ridhus och ridbana. men det finns ju inga roliga ridvägar!! därför har jag valt att inte flytta kalle dit...  (har nu alltså 1,6 mil till kalle)

 lånad bild.

jag skulle ALDRIG någonsin välja ett stall där det inte finns något av detta. varken ridhus eller ridbana alltså. för mig är det väldigt viktigt att kunna träna ordentligt utan att behöva åka iväg. visst, nu finns det dom som säger att man minsann kan rida dressyr i skogen och göra skänkelvikningar. men inför tävlingar tycker jag, och säkert många med mig, att det är viktigt att kunna rida igenom olika programdelar. att göra detta på rätt ställen och vid rätt bokstav så man verkligen vet hur det ska kännas och att man känner att man hamnar rätt. detta går inte i skogen!

och att behöva åka iväg för att rida på bana eller i ridhus flera gånger i veckan är också uteslutet. hade jag haft egen transport och inte behöva låna varje gång hade det väl varit en sak.


 lånad bild

så min åsikt i ämnet är att jag MÅSTE ha tillgång till någon slags ridbana eller ridhus. ridhus är det allra bästa, det är guld värt när marken är frusen och hård! det är svårt att hålla sin häst igång om marken är stelfrusen men ändå inte snötäckt. men samtidigt tycker jag ridvägarna är otroligt viktiga också. det ska finnas lite vägar att välja mellan.

var står ni i frågan? MOTIVERA :)

dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)

måste bara skriva av mig lite... nu är det försommar eller vad man ska kalla det. gräset växer så det knakar och det är grönt och väldigt kraftigt. många släpper sina hästar på bete.



jag är så otroligt rädd för att hästarna ska få fång. även att kalle aldrig haft fång eller fångtendenser så är jag jätteorolig. en annan tjej i stallet berättade om en häst som gått ute sin första natt för i år och fick fång. detta var en häst som var 20 år eller nåt, och aldrig haft någon fångtendens tidigare.

minns när gribba fick fång. det var faktiskt riktigt hemskt att uppleva den tiden med henne. till slut fick hon faktiskt somna in. ingenting hjälpte trots behandlingar. hon stapplade in och ut i stallet och den smärtan man såg i hennes ögon minns jag än idag. detta var för ungefär 10 år sedan nu...

jag är supernojig nu med fång. vill ju absolut inte att min grabb ska få det!! våra går ute nu dygnet runt MEN i vanliga vinterhagen dvs nerbetad. och med hö som stödfoder. om ett par dagar ska vi börja vänja in dom vid kraftigt gräs igen. och det kommer vänjas in saaakta. för gällande fång kan man inte vara nog försiktig!!

har läst att det varit flera fall av fång bara nu de senaste veckorna. de flesta har varit halvblod, ingen har tidigare haft fångtendens och alla fall har uppkommit under första natten ute.

frosten är ju en stor bov i det hela, det får absolut inte vara risk för frost när kalle ska släppas nattetid i sommarhagen!

är det någon mer än jag som är orolig? någon som har en fånghäst kanske? tips och råd för att motverka fång?

dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)

nu är sommaren i stort sett här, och också alla dessa insekter. många har väl säkert redan börjat spraya på massa insektsmedel av alla de slag på sina hästar, jag är en av dom som gjort det...

men huva då? ska man ha de eller inte? man hör olika åsikter om de här huvorna. vissa har dom på dygnet runt, hela tiden. och andra har dom bara på dagtid, för att hästarna inte "ser" med dom på, under natten. och andra har dom inte på alls för att det kanske får skav eller nåt.


otroligt suddig bild men enda bilden jag hade där kalle har sin huva på :) från sommaren 2007 tillsammans med amigo. kalle har en grå huva med öron från mark todd.

jag är en sån som inte alltid har huva på kalle. han får väldigt lätt irriterade ögon av att huvan lägger sig och skaver på ögonen. han har huvan på sig när det är väldigt mycket insekter. annars går han utan :)

så: hur gör ni? huva på dygnet runt? huva på halva dygnet? huva på då och då? aldrig huva? OCH MOTIVERA ERT VAL !! :)

dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)

nu är det snart dags för sommarbete och många insekter har redan börjat komma. i småland surrar en del flugor och det är humlor överallt. några har redan plockat de första fästingarna på sina hästar.


kalle & amigo, sommaren 2008

sommaren i all ära, men isekterna hade både jag och säkert alla hästar gärna sluppit! knott, fästingar, mygg, getingar, bromsar. alla är de insekter som kan ställa till besvär för våra fyrbenta vänner!

i år befarar man ju att det ska bli rekordmånga fästingar dessutom, för att snön har varit som ett "täcke" på fästingarna så inte så många har dött. usch och tvi, gillar verkligen INTE de där krypen!


kalle o bella ogillar insekterna 2009

bäst hade ju varit om man bodde på öland där inga knott finns, där hade nog kalle trivts som fisken i vattnet.

vissa hästar verkar ju också dra till sig mer insekter än andra. vissa hästar får fler fästingar än andra också till exempel. i somras till exempel, kunde helena plocka 20 fästingar varje dag på bella. medan kalle kanske hade 2-3 stycken om ens det. så det är nog olika slags blod som lockar de där äckliga krypen!! däremot hade kalle lite besvär av knotten!


kalle gillar inte insekterna alls ;) 2009

för att lindra kan man ju ha täcken på hästarna. jag är dock lite "emot" det med täcken på somrarna för solens strålar är så pass nyttiga för hästhuden. hade jag dock haft en extremt känslig häst hade den ju givetvis fått täcke!!

flughuvor kan också vara ett bra alternativ, så hästarna slipper insekterna, i ögonen och öronen. flugpannband kan också användas för att slippa insekter i ögonen.


kalle med flugpannband (och flugor) 2008

annars så finns det ju en uppsjö av insektsmedel. och alla ska ju vara det bästa alternativet!

några olika exempel:

SWITCH

starkt medel som ska hålla insekterna borta i upp till 8 veckor, beroende på väderlek. ska funka på knott och fästingar!

RB 86

starkt medel, 96 timmars karens. ska vara bra för betesgående hästar.

ABSORBINES ULTRA SHIELD

detta insektsmedel ska hålla insekterna borta i upp till 14 dagar. ska funka på både stickande och bitande insekter, får inte användas på föl!

FYRA ESS-SALVA

en salva som är baserad på tjära. luktar illa och ska hålla insekterna på avstånd!

finns flera, flera andra medel. vissa är väldigt starka och andra är lite "skonsammare". ett medel från renons ska man dock vara försiktig med. det är så pass giftigt att till och med tillverkaren säger att hästarna inte får gå till livsmedelsproduktion om man använt sig av medlet på hästen!

ska du testa ett nytt medel på din häst: tänk på att göra den obligatoriska kontrollen först för att se om din häst tål medlet!! kalle fick till exempel en reaktion på switch, så det kan inte användas på honom. rb86 har vi använt mycket men i somras fick han allergisk reaktion på den också.

det jag själv kan rekommendera är ultra shielden! den är bra och räcker länge!! funkade superbra på kalle i somras...fyra ess-salvan har vi använt oss av i öronen. kalle har gått en del med flughuva men inte så mycket. han brukar på nått sätt få den att ligga för tajt kring ögonen så den skaver, och så får han infektion i ögat = inte bra! därför vill jag kunna undvika huvan :)

vill du prova att göra ett eget insektsmedel så kan du prova detta recept som jag jag hittade här .

0,5 l vinäger
1 l vatten
1 hel vitlök
1 kryddburk rosmarin

Skär vitlöken i bitar. Lägg alla ingredienser en kastrull och låt småputtra någon timme. Låt kallna i kylen ett dygn. Sila och fyll på med 1 liter vatten. Fyll på sprayflaska. Kan användas både på häst och hund.

jag har själv inte provat, men kanske ska göra det i år ;)

hur gör ni med era hästar sommartid? använder ni medel? isåfall vilket/vilka? huva eller inte?

dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)

efter önskemål tänkte jag publicera en liten bild på kalles pappa... det är faktiskt den ENDA jag hittat på honom, konstigt nog. och när jag ändå är i farten tänkte jag ta upp några av de andra i hans släkt! :)

kalles pappa heter ecoloog och är också han holländskt halvblod (kwpn kallas de ju också). han tävlades i svår hoppning med eric van der vleuten.



kalles farfar är väldigt välkänd. det är flera som till och med har kommit fram och frågat om min häst har just denna häst i stammen, det finns tydligen klara likheter! speciellt galoppen.

kalles farfar är voltaire, han tävlades också i svår hoppning.

 


 här är ett filmklipp:



kalles farfars far hette furioso II , otroligt vacker hingst!! han var av rasen selle francais och såhär såg han ut:

furioso II har "producerat" många, många internationella hopphästar!

kalles mamma heter fleurtje, holländskt halvblod. jag vet inte något direkt om henne, men ska fortsätta sökandet ;)

kalles morfar heter architect. också han ett holländskt halvblod! vet inte så mycket mer om honom tyvärr... :( men såhär såg han ut:




kalles morfars far hette ramiro. han tävlades också i svår hoppning. han var en holsteinare och mörkbrun. såhär såg han ut:

 

det var lite om några, går att hitta information och bilder lååångt bak i ledet också :)

har ni släktforskat på er häst någon gång? :)

dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)

har ni träffat någon riktigt riktigt kunnig hästmänniska någon gång? det har jag!! när jag var yngre, runt 13 år, fick jag möjligheten att han en islandshäst som min egen. inga kostnader, inga krav! jag provred och det var förälskelse direkt!



ägaren till denna islänning var veterinär. många kanske uppfattade honom som vem som helst. men i mina ögon var han så mycket mer! denna människa visste verkligen ALLT! sådant som han pratade om DÅ, för ungefär 10 år sedan, har andra hästfolk i min omgivning förstått NU!

allt hade han svar på, och då bara inte veterinära saker. var det någon har var osäker på så kunde han försvinna i någon timme eller två och sedan komma tillbaka med hur mycket information som helst!

för mig har han betytt en stooor del för min uppväxt och mitt hästkännande. och jag är glad att han har lärt mig så otroligt mycket. vissa uppfattade kanske honom som förvirrad, jag var/är nästan säker på att han är överintelligent.

en dag fick jag två böcker av honom. han sa att "det som inte finns med i dessa böcker är inget du behöver veta. allt du behöver veta om hästar står i dessa böcker". jag var vid det här laget alltså bara 13 år och hade fått 2 tunga tjocka böcker, skrivna på gammelsvenska i handen. jag minns att jag knappt ens orkade bära dom.



författaren till böckerna heter C. G. Wrangel, och böckerna heter Handbok för Hästvänner 1 och 2.

ska jag vara ärligt så har jag ännu inte läst böckerna, men jag har faktiskt starka funderingar på att göra det.

hittade ett utdrag ur boken där man skriver lite om hackney, ni vet rasen som har såna otroliga knärörelser?

här kommer utdraget: 

"Ju högre en häst lyfter knäna, desto högre blir han betald, utan att minsta afseende fästes därpå, om han sätter bakbenen ordentligt under sig eller släpar dem mödosamt efter sig. Att detta oförnuftiga mode redan förmått sätta sin stämpel på hackneyrasen, bör ej förundra någon. Den tid då man av goda skäl uppskattade hackneyn såsom en snabb, hård och uthållig häst är länge sedan förbi. Numer är han endast ett dyrbart utställningsobjekt, som ej duger till annat än att visa sina himmelshöga knärörelser för den kritiklösa mängd, som bildar stampubliken vid korsofärder och på utställningar. Det är ju själfklart, att en dylik benrörelse omöjligen kan bibehållas på dåliga vägar eller på långa distanser.

Den är som engelsmannen säger "Only for show". Genom att dessutom söka öka hackneyns storlek, har rasen ytterligare försämrats. Hans så att säga naturliga höjd är 156-158 cm., mäter han mer, t.ex. 162 cm,. så förlorar han sin rastyp och passar öfverhuvudtaget ej längre hvarken för det ena eller andra ändamålet.
  
Att söka utveckla den moderna hackneyn till ridhäst vore för öfrigt ett på förhand alldeles misslyckat företag. Den tiden då ännu inga järnvägar funnos reds hackneyn visserligen ganska mycket, men numer ser man aldrig en lantman, med hustrun sittande på en kudde bakom honom, ridande till torgdagen i närmaste köping. I jaktfältet eller i Londons parker söker man äfven förgäves efter ridhästen med hackneytyp. Hvilken klok ryttare skulle väl också komma på den idén att sätta sig på en häst, hvars rörelser skulle bereda honom en sann tortyr!
  
Hvad jag här ofvan sagt om den moderne hackneyhästen förklarar hvarför den franska stuteriförvaltningen numer visar ett misstroende mot denna ras. Förr i världen brukade nämligen massor af Norfolk Trotter eller Roadster-hingstar importeras till Frankrike, där korsningen med dessa djur gjort den franska afveln en ofantlig nytta, synnerligast i Normandiet och Bretange. Italien, Ryssland och Österrike-Ungern höra dock ännu till kunderna hos de engelska uppfödare, hvilka förse marknaden med snitsiga hackneyhästar med höga knärörelser.

Bästa kunden är likvisst Amerika, som bedrifver en blomstarnde hackneyafvel med material, delvis importerat äfven från Frankrike. De pris som betalas äro ock rent amerikanska. Så erlades t.ex. presidenten för "American Hackney Horse Society" år 1892 icke mindre än 3.000 guinéer - c:a u7.000 kr. - för hackneyhingsten Cadet. På utställningen i Islington 1906 blef en berömd afvelshingst Diplomatist, såld till Holland för 1.000 pd. st. och ännu en annan hingst "bortslumpades för 800 pd. st. Öfver dåliga tider hade engelska uppfödarna af hackneyhästar sålunda näppeligen skäl att beklaga sig."



Wrangel var en riktigt känd hippolog.

någon av er som läst böckerna? har ni någon människa som verkligen kan massor om hästar som ni beundrar? :)

     dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)

Klaus Ferdinand Hempfling har utvecklat ett system för att klassificera alla hästar i 26 olika karaktärsgrupper. Det handlar om både yttre och inre kännetecken hos hästen och dess beteende. Att alla hästar är speciella individer som man måste jobba med på olika sätt. Dessa finns att läsa mer om i hans bok "Hästens själ".



I boken presenterar Klaus sitt system med 26 hästkaraktärer, som han utarbetat för att hjälpa ryttare och hästägare att se hästens förmågor och begränsningar. Han beskriver vad som utmärker de olika karaktärstyperna och vilka människor och hästar som passar ihop. Klaus menar att om man kan bedöma en hästs personlighet så kan man också anpassa dess liv och träning efter den, för att få ett så bra resultat som möjligt.
Systemet med karaktärerna omfattar flera delämnen, som till exempel exteriör, karaktär, rörelsemönster, rytm, utstrålning, tecken på hälsa respektive ohälsa, beteende i normala situationer och stressituationer, beteende mot människor och beteende mot andra hästar.

Hur väl känner du din häst? Kan du verkligen säga att du får den att göra sitt yttersta för dig?



Här nedan kommer de olika karaktärerna, tyvärr har jag inte ännu hunnit hitta beskrivning på alla. men om någon av er läsare vet, så kan ni ju skicka så skriver jag in det och länkar till er!

Vill du se mer; sök efter videos på youtube eller kolla in hempflings hemsida.

ENHÖRNINGEN - En "vis" häst för vilken du måste klargöra och förklara saker exakt. Sen i utvecklingen men med hög potential. Behöver klarhet och instruktioner. En häst för en erfaren, öppen, ärlig och lugn hästmänniska. Passande för högre skolan och elitnivå. Ingen nybörjar- eller barnhäst. Behöver rättvisa för att inte känna sig sårad. Klok och ädel - värderar en nära relation mindre än en ärlig och öppen. Ambitiös. En enastående vän när den väl blivit övertygad.

DUVAN - Visar känslighet, vaksamhet och ett stort behov att röra sig, tillsammans med ängslan och nervositet. Brist på självförtroende. Ofta mycket intelligent och lekfull. Söker en prestigelös människa med känsliga, förtroendegivande händer. Behöver speciellt närhet och uppmärksamhet. Lätt att få rätsida på. När den övervinner sin ängslan kommer en underbar lätthet, känslighet och rörlighet att stiga till ytan. Söker säkert ledarskap. Behöver empatisk mänsklig beröring.

UNDEROFFICEREN - En eldig, oberoende, snabb, tålig, ärlighetsälskande, exceptionell häst. Egensinnigt temperament. Oftast fuxfärgad. Utan en tydlig relation med en människa kan den bli aggressiv. Fortfarande vild till sin natur. Behöver klara order. Kan visa en underbar bild av den frihet som hästar bär i sig. Definitivt ingen barn- eller nybörjarhäst. Är oftast fäst vid en enda människa.

SKEPTIKERN - Svår att övertyga om nya saker. Behöver detaljer av lektionen i små portioner. Skepsis dominerar dess natur. Ofta extremt dominant. Med tålmodig utbildning i små steg, kan en trevlig, pålitlig, vänskap utvecklas. Kan bli mycket farlig. Förvänta och begär väldigt lite av den. Inte så flexibel men beredd att driva igenom sin vilja - en genomgripande stark karaktär, kraftig och egensinnig. Ingen nybörjar- eller barnhäst. En mycket pålitlig vän, när den en gång blivit tillitsfull.

VÄNNEN - Förkroppsligar det vi menar med begreppet "vän" i dess renaste och skönaste form. Okomplicerad och lätt att ha att göra med. Fysiskt solid och grovt byggd. Jordnära, trogen, pålitlig, frisk, uthållig, bildar starka band. Psykiskt stabil. Positiv, anspråkslös och modig. Sällan vald av nybörjare men en mycket pålitlig partner, även för barn. Praktiskt taget en bomsäker kamrat. En guldklimp med päls på.

TJOCKISEN - Bekväm av sig, jordnära och långsam. Modig och självhävdande, men kan bli rätt tjurig. Inte nödvändigtvis bokstavligt tjock. Lever i sin egen värld. Behöver en tålmodig och lugn människa, utan minsta tanke på prestige. Ingen barn- eller nybörjarhäst. Kan visa aggression om den blir trängd. Godmodig, inte så lätt att förstöra, men om den väl blivit det, är den inte lätt att få på rätt köl igen. Inte ivrig att röra sig. God uthållighet.

BONDEN - Vanligtvis liten till växten, enkel, robust, frisk. Markbunden gång. Smalbröstad. Antingen ovanligt tjurig och opåverkbar eller kul och glad. Konvex profil och små ögon. Förvänta dig nästan ingenting av den. Kan bestå av två ytterligheter. I kraftmätningar mellan dem kan man råka på en del överraskningar. En älskvärd gårdshäst. Detta är ingen ridhäst!

DANSÖREN - Vacker och charmig häst. Lättfotad och ståtlig, men med sämre uthållighet. Känslig och nyfiken. Mycket beroende av uppmärksamhet. Dess uppträdande indikerar på en större potential än den verkligen har. Svag rygg och överlinje. Passar inte för högre skolan. Behöver en intellektuellt rörlig och känslig person. Ingen nybörjarhäst. Ofta mycket intelligent och kreativ.

ELDVAKTEN - moderlig karraktär. Pålitlig, stabil, okomplicerad och jordnära.


URHÄSTEN

VANDRAREN

BARNET

DEN HALVFÖDDE

NORDANVINDEN

DEN ENSAMME

DEN UTNYTTJADE

ZIGENAREN

DANDYN

DEN BESKEDLIGE

GRODAN

PRINSEN

SEGRAREN

MINISTERN

KUNGEN

HÅRDINGEN

PEGASUS

Vad tror ni om att kategorisera hästar såhär? Kan det stämma eller är alla hästar ändå olika individer? Någon som varit på en clinic med hempfling? Tror ni det stämmer eller är det bluff? :)

Jag själv vet faktiskt inte vad jag ska tro, jag har hört både hyllningar och sågningar av denne man. Sågningarna har handlat om att han är en psykopat, och hyllningarna att han är hästarnas gud!


KÄLLOR: hippson.se , trema-training.se

dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)

idag var det ju som sagt dags för IR-behandling av kallebus. jag kände mig ganska säker eftersom jag ändå inte märkt av något direkt fel på kalle i varken ridning eller hantering. men samtidigt var man ju väldigt orolig. TÄNK om ALLT var galet i hans kropp? om det var låsningar överallt? om hela han var liksom helt spänd?

till att börja med tänkte jag skriva lite vad IR-terapi är, tror inte alla vet det? mer information finns att läsa på http://www.ir-terapi.se , hemsidan tillhör den terapeuten som behandlade kalle idag.

IR är en förkortning på infra red impuls acupunkt therapy , så det är en form av akupunktur. Metoden är effektiv vid rörelsestörning som orsakas av låsningar, sträckningar, överansträngning mm. Den påverkar blodcirkulation och immunförsvaret positivt.

 såhär ser "verktyget" man använder ut

IR-terapi är ett långvågit pulserande infrarött ljus som påverkar kroppens läkningsförmåga positivt genom stimulering på cellnivå, vilket påverkar hästens elektromagnetiska transportsystem. Ljuset alstrar ingen värme och kan på så sätt inte skada cellerna.

Terapiformen är mycket skonsam för hästen. Genom den totala muskelavslappning som IR-terapin ger så behövs inga tuffa metoder för att komma åt låsningar av olika slag. Man slipper utsätta hästen för stress både fysiskt och psykiskt.

givetvis var jag ju helt upptagen med att lyssna på ellinor som behandlade kalle så jag glömde helt bort att fota :P

i alla fall, det första hon frågade var hur gammal kalle var och vad jag gjorde med honom. när jag sa att han fyller 18 snart så blev hon helt paff! hon trodde INTE han var så pass gammal, tyckte han såg väldigt fräsch ut.

sedan kände hon igenom kalle från huvud till bakhovar. jag stod där med bankade nervöst hjärta och var beredd på att höra domen... men det blev ingen allvarlig dom! hon tyckte kalle överlag var väldigt fräsch och fin i kroppen. inga större fel! han var inte låst i musklerna.

ellinor sa att ofta brukar man hitta något fel men på kalle hittade hon några småsaker "om hon var riktigt petig". dels hade han en reaktion på vänster bak på insidan av låret. och dels så var kalle liiiite låst i käken. hon kunde också hitta en liten liten spänning i nacken på höger sida. detta var också vanligt sa hon, att "felen" sitter diagonalt!

när hon kollat igenom honom så skulle hon behandla med mojängen som jag la bild på däruppe. för att behandla baklåret så använde man det infraröda ljuset på frambenet! och för att fixa käken och nacken så behandlade man på bakbenet (tror jag det var, minns inte exakt, jag var så fascinerad :P).

käken lossade utan större problem! bakbenet var lite reaktion men tydligen så fortsätter detta läka i några dagar. men jag såg också stor skillnad före och efter behandlingen!

efter hon hade behandlat färdigt så stretchade hon kalle. först i nacken och han var väldigt mjuk sa hon. och sedan benen, där var han lite försiktig och ville inte riktigt stretcha ut i början. men sen gav han med sig.

ellinor tyckte inte att jag behövde något återbesök, tror kalle var den enda av de hon behandlade idag som inte behövde det. hon var väldigt imponerad av kalle. och tyckte han var väldigt söt och snäll!


nöjd kalle i hagen efter behandlingen :)

jag är verkligen så himla lycklig att det inte var några direkta fel på kallebus! :) och jag fick så himla mycket beröm av ellinor! hon tyckte han var i kanonskick och var mjuk och väldigt rörlig. man behöver höra sådant ibland! hon kallade honom också för en "järnhäst", en häst som klarar av och tål ALLT! :)

idag får alltså kalle vila, imorgon blir det skritt. när man gjort större behandlingar bör man skritta 4 dagar efteråt. men kalle som knappt behandlades något behöver bara skrittas 1-2 dagar.

stolt mamma till kalle är jag :D min fina underbara älskade häst <3

nån av er som behandlat med IR nån gång? vad tyckte ni? :) vad tycker ni om IR och andra behandlingsformer?

dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)

 bild från hästmagazinet.com

VARFÖR VARFÖR VARFÖR skaffar man djur om man inte kan/vill/orkar ta hand om dom?! jag blir så otroligt arg, ledsen, förtvivlad när jag läser om alla dessa vanvårdsfall. att man kan behandla stackars djur på detta sätt. eller rent ut sagt, inte bry sig om dom alls! djuren ger villkorslös kärlek till oss, och hur fasen kan man ha mage att bara skita i djuren?? att ge dom mat, tak över huvudet och den vård de behöver är inte så mycket begärt!!

har man inte råd eller tid med djur så ska man tänka på det INNAN man skaffar dom!! jag har sett alldeles för många vanvårdsfall, både på internet/tv/tidningar men också i verkligheten... hade jag kunnat hade jag tagit hand om dom allihop! men man känner sig så hjälplös när man ser djur som far illa och ägaren inte bryr sig. jag har anmält folk, och det står jag för. för jag tycker inte det är rätt någonstans att vanvårda sina djur. INGEN undanflykt godtas!

och ständigt läser man om nya fall av vanvård. jag fattar inte var det blev fel? och hur man har hjärta att utsätta ett helt och hållet hjälplöst djur för det! :(

och senast idag står det om ett fall av vanvård på tidningen ridsports hemsida:

dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)

vet inte om ni alla ens vet vad rollkür innebär? jag fortsätter lite på mitt föregående inlägg om hästen scandic.



rollkür är en extrem ridmetod som används främst i dressyren. det handlar om att hästen ska förböjas onaturligt i formen så att nosen och huvudet hamnar så pass långt bakom lod att det hamnar i bogen. det görs också i sidled så hästens huvud hamnar vid ryttarens skänkel. helt enkelt: ONATURLIGT!

detta tillämpas på alla nivåer, scandic som jag visade tidigare är ju på högsta nivån i dressyr, världscupen.



jag skulle vilja kalla detta djurplågeri, som så många andra också! rollküren har väckt stor debatt, och kallas även hyperflexion.

de som är FÖR rollkür pratar om att detta sätt att rida gör hästen mer koncentrerad och lyhörd. jag tycker ju dock att det är ett konstigt argument, för om jag inte kan få min häst lydig och lyhörd utan denna metod så kanske jag ska ge upp istället. för tycker inte det är rättvist mot hästen att den ska få gå i en sån obekväm ställning...



man har också gjort tester på rollküren; i ett test så ska hästen välja själv form och då valde 14 av 15 hästar den "normala" formen istället för hyperflexion-formen. i rollküren var det också mer gapande munnar och viftande svansar = tecken på obehag!!



här är en video om rollkür:



vad tycker NI om rollkür? tillämpar ni metoden själva? varför gillar/ogillar ni metoden? in med era åsikter!!!

dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)

dagens tema är ett önske-tema och den som önskat är alc! :) har tagit mig lite tid att få ihop detta temat men jag kände helt enkelt att jag ville ha lite mer kött på benen innan jag gav mig på temat.

risken finns väl att det blir debatt och massa åsikter om detta. nu ska jag bara klargöra från början att jag har ingenting emot ridtravare, jag har själv haft en som tillridningsobjekt. men jag ska erkänna att jag personligen inte hade köpt en, men jag har som sagt ingenting emot dom!

i alla fall, det man måste tänka på är att ridhästarna och travhästarna är framavlade och tränade för att göra helt olika saker. ridhästarna är avlade för just ridning, medan travhästarna är avlade för att springa fort på banan. dessutom så vill man med ridhästen att de ska gå i form och jobba under sig, medan travhästarna ska ha huvudet högt för att helt enkelt kunna springa så fort som möjligt. slutsats: STORA SKILLNADER!

 bild lånad från expressen


att travhästarna tränats att springa fort med huvudet högt gör därför omskolningen till ridhäst lite knepig. inte omöjlig, men knepig. det kommer ta tid, det kommer vara motgångar, men det går!!

alla hästar, oavsett travare eller vanlig ridhäst, är olika individer. så givetvis kan de reagera olika på olika saker och vara olika lätt- eller svårlärda. se till individen helt enkelt!!

mitt första råd om man ska omskola en travare till ridhäst är att helt enkelt betrakta hästen som en unghäst. för det är lite så, du ska lära om den från början! den nya "utbildningen" hästen ska få skiljer sig nämligen helt och hållet från den som den fått från början.

mitt andra råd (gäller ALLA, inte bara de med ridtravare) är att skaffa en riktigt bra tränare.

mitt tredje råd är att helt enkelt lära hästen från marken. lär den att flytta undan för skänkeln från marken (men då genom att du trycker i sidan med handen), lär den galopp med röstkommando från marken som du sedan för över till när du sitter på hästryggen. helt enkelt: så som man gör med en unghäst! börja med skritt och gå inte över till trav förrän det funkar i skritten!



en annan sak som kan vara till problem med ridtravaren är att de lätt kan bli stressade och gärna vill springa väldigt fort, eftersom de är lärda att göra det. att få dom att slappna av och gå i ett lugnt tempo skulle jag nog säga är det som är svårast.

formen är inget jag tycker man ska lägga så stor vikt vid. formen ska komma och brukar komma naturligt när hästen har blivit mjuk och fått kondition och muskler så att de helt enkelt orkar... öva mycket på volter och böjt spår så hästen blir mjuk så kommer formen. och låt det ta tid!

utbildningsstegen för vanliga ridhästar kan också med fördel tillämpas på ridtravarna:
1. Takt/rytm
2. Lösgjordhet
3. Stöd/kontakt
4. Schwung
5. Rakriktning
6. Samling

finns de ridtravarna som blivit bra tävlingshästar i både dressyr och hoppning. :) men de har ju också lagt ner mycket tid, engagemang och träning!

alltså, ridtravare kan bli bra ridhästar de också. men de kräver som sagt mer tid och tålamod eftersom det blir som att börja om på nytt!

personligen gillar jag ju de vanliga ridhästarna bättre. de har större förutsättningar, givetvis, eftersom de är framavlade för just ridning. :) hade jag velat ha en häst som jag själv utbildad helt och hållet skulle väl en ridtravare vara en tanke, men hade då hellre skaffat mig en "vanlig" unghäst. :D

dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)

jag har förresten fixat så förra dagens tema går att kommentera nu. förstår inte varför det ska strula :/

nog om det och till dagens tema. stallrutiner kan variera sig väldigt mycket mellan olika stall. vissa rutiner är bättre än andra. jag har haft häst i flera olika stall och de skiljer sig alla mer eller mindre från varandra. jag har stått i stall där stallägaren gör i ordning all mat, i stall där man gör i ordning maten och ställer utanför boxarna, stall där man gör i ordning vissa delar av fodret som lunchpåse och kraftfoderspann.

jag säger inte att någon av rutinerna är mindre bra bara för att inte vi har det så i mitt stall! finns alltid saker man kan vilja förbättra också :)

i vårt stall har vi 10 boxar. alla boxar är numrerade (från 1 till 10), vilket jag tycker är väldigt bra om någon som inte kan namnet på hästarna ska fodra någon gång. även på hagschemat, som vi har på en whiteboardtavla där även fodringslista finns, så är det siffrorna som står på varje hage. som till exempel att box 1 och box 3 går i hagen nedanför stallet (kalle och bella). väldigt smidigt faktiskt, att inte fler tänker på det!



när man kommer ut på logen fortsätter numrering. krokar till hösilagepåsar är också numrerade. vi har 4 krokar (morgon, lunch, eftermiddag och kväll). dessa går också i ordning 1 till 10. för kraftfodret har alla varsin hylla där man ställer sina färdiga hinkar. hyllplanen är också de numrerade från 1 till 10. det står också i hyllväggen morgon, eftermiddag, kväll så man vet vilken som är vilken. det enda negativa med höpåsar och spannar är att själva påsen och spannen inte är numrerad, det borde den egentligen vara för att systemet ska bli fulländat!




tillsammans köper vi in hösilage. man tar hur mycket man behöver och betalar sedan in månadsvis efter hur mycket man tagit! under sommaren köper de som har hästarna på stall in eget hö. vi har också halm som man får ta av om man vill ha lite extra tugg till hästen :)




hästarna i stallet fodras som sagt 4 gånger om dagen med hösilage. kraftfoder får de 3 gånger om dagen (morgon, eftermiddag, kväll). vi köper alla in vårt kraftfoder själva och gör i ordning det.



är man i stallet innan insläpp så brukar man lägga in eftermiddagsmaten i boxen. vi har en kolumn på talvan som heter just "mat inlagd".



det jag saknar i stallet skulle väl vara täckesbyte. dock blir vårt stall aldrig varmt, så hästarna far inte illa av att ha sina utetäcken inne. men ändå! :) och har du ett täcke som passar din häst så ska det inte lägga sig fel över natten... då passar det inte tillräckligt bra!

vintertid bär vi ut vatten till hästarna på morgonfodringen, eftersom det fryser över natten.

vi delar på alla stallsysslor i stallet. vi har fasta pass vardagmorgon och vardagkväll. sedan skriver man upp de pass man kan/vill på lunch och eftermiddag. helgen har vi ett rullande schema på morgon och kvällspass. men då vi är 10 stycken så blir det inte så mycket ändå! jag har mina fasta pass: tisdag morgon och torsdag kväll varannan vecka.

våra fodringsrutiner ser ut som följer (cirkatider)

7:00 kraftfoder inne, därefter utsläpp av alla hästar som får äta sitt morgonhö i hagen. bära ut vatten till samtliga hästar, ge katten mat och sopa stallgången

12:00 lunchfodring i hagen med uppmätta hösilagepåsar

17:00 eftermiddagsfodring och insläpp. både kraftfoder och hösilage! de hästar som inte ska in fodras med hösilage i hagen (kalle och bella får gå ute längre)

21:00 kvällsfodring med kraftfoder och hösilage. mata katten, sopa på logen, fylla på vattenspannar till hagarna dagen efter, släcka överallt.

det enda jag inte gillar med våra fodringar är att de borde få hösilage innan kraftfodret. dock får alla hästar så pass lite på morgonen och de släpps ju ut precis därefter. och att få hösilage i samband med kraftfodret ska ju vara lika bra som att få hösilage innan. ingen häst har fått några känningar av detta heller :)

vårat stall sköts alltså helt av oss inackorderade. det vår stallägare gör är: tömmer soporna, klipper gräset, kör dit spån, köper stängselmaterial och annat som behövs när vi säger till!

jag trivs kanon i stallet och kalle med, vilket är huvudsaken faktiskt!



hur har ni det i ert stall? vad har ni för rutiner? har ni några tips till vårat stall med rutinerna? eller kanske någon rutin vi har som ni ska fundera på till ert stall? in med era åsikter :D

dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)

idag tänkte jag ta med er till mitt stall! så ni får se hur kalle bor helt enkelt och var jag tillbringar flera timmar varje dag!! :)

jag bor själv ungefär 1,5 mil från kalles stall så varje dag blir det sammanlagt 3 mil bilresa. visst, det tar bara en kvart att köra dit så inte så mycket egentligen ! men det är det stallet som ligger närmast som jag kan tänka mig att ha kalle i. finns ju gott om olika stall, men jag gillar mitt stall och är överlycklig att jag fick en plats där förra året. vi flyttade dit kalle på min födelsedag, 28 mars 2009 :)

stallet är en äldre byggnad, väldig charmig sådan! byggd på 1800-talet från början men stallinredningen är ju dock nyare än så :)





boxarna är vitmålade med svarta galler. förra sommaren bjöds vi på en stallhyra om vi målade om våra boxar. detta gjorde alla, så det var riktigt fint och fräscht sen :) kalle är ju, tyvärr, en riktig gris med maten så hans box ser inte alltför mysig ut längre vid hans krubba. usch :P





vi har också stora fina hagar, och det gillar jag skarpt! och kalle med, han tycker det är TOPPEN att kunna röra sig fritt :)



att det fanns sommarbete var verkligen bland det bästa! kalle älskar att gå ute dygnet runt och han mår så himla mycket bättre när han får göra det! och benen blir finare och hela kalle är så harmonisk! vi har 2 färdigstängslade sommarhagar och en där man får stängsla om! vi stängslade om en i sommar! :)

det jag saknar i stallet är spolspilta. dock ligger stallet beläget ungefär 500m från en stor anläggning där jag tidigare lånat vattenspiltan :)

vi har heller ingen egen ridbana eller så, men eftersom anläggningen ligger ungefär 5 minuter skritt bort så behövs det liksom inte! på anläggningen finns 2 uteridbanor (varav ena är ca 80x80) och 2 ridhus (ett 40m långt och ett 60m långt). vi har även massor av ridvägar och jag kan inte ens en tredjedel av alla vägar ännu :) vi har bland annat en sjö vi kan rida runt om vi vill ut på långtur!



det allra bästa med stallet är ju dock så klart att KALLE trivs så pass bra! för är han glad, så är jag glad!

vad tycker ni om ert stall? vad är bra och vad är dåligt? och vad tycker ni om kalles hem? :D

dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)

jag fortsätter lite på gårdagens tema, som handlade om kalles bakgrund. kalle kommer som sagt från början från en hästhandlare.

det finns gott om oseriösa hästhandlare, dock är inte alla så extrema som andra. den hästhandlaren som förmedlade kalle får inte längre bedriva hästhandel. dock verkar det vara enkelt fastän man får näringsförbud, att helt enkelt bara ställa företaget på någon annan (suck...). plus att det verkar krävas otroligt mycket för att man ska få livstids näringsförbud!

nedanstående text kommer från hästmagazinet. och handlar om hästhandlare som sålde kalle.



den hästhandlaren som kanske flest har hört talas om , även icke hästintresserade människor måste väl ändå vara linda larsell som medverkade först i insider och sedan i i sanningens ögonblick. insider-avsnittet kan du hitta på tv3.se , sök på hästhandlare.

linda larsell sålde (säljer??) hästar som tävlingshästar som i själva verket är skadade och sjuka. helt och hållet galet! för att rentvå sitt namn var hon också senare med i sanningens ögonblick. här nedanför kan ni se hur det gick...



har ni köpt häst av en hästhandlare? vad tycker ni om hästhandlare? :) har ni träffat på någon vettig kanske? :D

dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)

TA ER TID ATT LÄSA DENNA BERÄTTELSE!

nu kommer då det inlägget som jag mest av allt själv har längtat efter att skriva. kalles historia är ingen dans på rosor direkt men jag är ändå glad att jag fått veta så att jag kan förstå varför han reagerar på vissa sätt i olika situationer. det har gjort att vi samarbetar på ett helt annat sätt!!

då börjar sagan...

kalle föddes 1992 i Holland. han bodde sedan i holland till 1999, då han var 7 år. han kom till sverige via en hästhandlare, vi kallar honom SS.

kalle sattes ut för försäljning och han marknadsfördes som en häst som skulle ha hoppat och tävlat 130cm och vara utbildad ännu högre.


kalle, troligen ungefär 8 år på bilden.

en dam nappade och köpte honom till sin dotter. dock gick det inte alls som de hade tänkt sig för kalle var inte alls så som de trodde han skulle vara. de kom inte ifrån stallplanen och kalle bara stegrade sig och sprang iväg. de ångrade köpet och lämnade tillbaka kalle.


kalle i holland, någon gång mellan 1999 och 2004

då åkte kalle tillbaka till holland igen, vet inte riktigt vad han gjorde där. men sedan kom han åter tillbaka till försäljningsstallet. och sattes ut för försäljning igen.

en person, som vi kan kalla anna, letade efter en häst att lära sig på och tyckte kalle lät perfekt då han sades vara högt utbildad och hoppad samt tävlad 130cm. eftersom det sades att han kunde så mycket så trodde man givetvis på försäljaren. kalle var dock inte alls så som han beskrevs när man väl kom hem med honom. han var en riktig odåga! dock inte på grund av att han var dum, han var helt enkelt rädd, outbildad och oerfaren!



kalle o anna tävlar

anna kunde inte rida ut på honom, för han bara stegrade sig och sprang hem. hon försökte då lämna tillbaka honom men fick svaret av hästhandlaren att "kalle är en tävlingshäst och då kan du inte förvänta dig att du ska kunna rida någon annan stans än på ridbanan". så hon behöll honom.

kort och gott, blev allting fel från början. anna ville ha en säker och utbildad häst, och kalle, som inte alls var säker och utbildad, behövde en ryttare som var säker och utbildad. båda var helt enkelt nybörjade och det slutade med att de skrämde varandra!


kalle & jag, lokal hopptävling 2008

eftersom kalle hade tävlat mycket enligt hästhandlaren så åkte anna och kalle ganska tidigt ut på en större hopptävling tillsammans. båda var nervösa och det blev uteslutning direkt. kalle var inte alls redo att hoppa några 120-hoppningar, han var enligt tränare som en 4-åring i utbildningen.

anna fortsatte sin träning med kalle och med tiden så gick det bättre och bättre, och kalle blev modigare och modigare. hemma hoppade han högt och bra och även på mindre tävlingar. när det blev större sammanhang och både kalle och hans ryttare blev nervösa så sade det stopp i hans huvud, självförtroendet klarade inte av pressen!


kalle & jag, tävlar 90cm

tillsammans tävlade de så småningom upp till 125cm med bra resultat.

2004 såldes kalle vidare till en tjej som skulle ha honom till främst dressyr och lite lägre hoppklasser.

2007 blev jag fodervärd på honom.

det som är det tråkiga i denna historian är ju att kalle hade aldrig behövt bli skrämd eller behövt flytta runt så mycket om han bara hade blivit rätt marknadsförd från början! att marknadsföra en kanske precis inriden häst som en färdig tävlingshäst som gått 130 är inte rättvist varken för hästen eller tänkta köpare!

dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)

mitt tema idag handlar om huruvida man ska eller inte ska släppa hästarna på bete. jag är en sån som är starkt FÖR sommarbete!

jag har haft häst i flera olika stallar under åren. alla av olika sort, storlek och "kvalitet". det jag dock förundras över att det är så få som vill ha sin häst ute dygnet runt sommartid!

givetvis finns det ju undantag, hästar som lider av knotten (om inte eksemtäcke hjälper...) och hästar som helt enkelt inte kan slappna av ute. eller givetvis då fånghästar. men att 80% i ett stall inte klarar av sommarbete tror jag inte riktigt på!!

vissa säger ju också att de inte släpper ut hästen dygnet runt för att de blir så tjocka. men det kan man ju reglera! som sagt, det behöver inte vara ÄCKLIGT mycket gräs ute! och har hästen tendens att bli väldigt fet så kan man ju motionera 2 gånger om dagen i stället, det gjorde jag med min islänning :)

för mig är sommarbetet en självklarhet! hästarna trivs med det, det är ju naturligt för dom att gå ute dygnet runt. att stå i en box halva dygnet är INTE hästens naturliga beteende!! och dessutom så underlättar det ju för mig att ha hästen på bete. ingen mockning eller så, men istället massa vattnande :)

min gamla islänning tvistur älskade sommarbetet. :)


bara för man släpper ut på sommarbete behöver inte det betyda att hästen ska gå i hage med 1m högt gräs och inte hanteras på några månader. det är inte DET som jag tänker på när man pratar om att släppa ut dom så dom får gå ute nattetid. för mig är det oerhört viktigt att låta hästarna vara just HÄSTAR!! hade jag hittat ett vettigt lösdriftstall hade jag verkligen velat ha kalle där, för det är ännu mer naturligt för dom.

kalle och hans kompis amigo njuter av frihetskänslan i sommarhagen 2008 :)


det är bara i ett litet stall där jag haft hästen uppstallad, som ALLA har varit intresserade av att låta hästarna gå ute dygnet runt. och det stallet bestod bara av två hästägare... i ett större stall jag var tidigare var det vissa som var tveksamma men man släppte ut ändå för att alla andra gjorde det. i något stall har man i och för sig inte haft tillgång till bete, men det tycker jag också är konstigt, för jag skulle verkligen se till att det fanns tillräckligt med mark (detta var ett stort stall med typ 40 boxplatser...).

dock ledde sommarbetet första sommaren vi hade ihop (2007) till en sårskada så kalle fick bara 1 månad sommarbete innan det blev boxvila i 6 veckor... här är han på slöinge-kliniken
 

sen finns det ju de stallar där det går hästar som av olika anledningar inte rids. kanske pensionärer, inte inridna eller hästar som inte håller för ridning. varför inte släppa ut dessa på sommaren så de får njuta av att bara vara hästar? det är skönare och roligare för hästarna (händer inget för dom under boxperioden mer än att de får mat och kanske blir borstade, så är det ju roligare för dom att få gå ute och istället bli intagna för att bli ryktade och så). 

håller ni med eller har ni andra åsikter? tycker ni jag resonerar helt fel? släpper ni ut era hästar på bete sommartid?

i mitt nuvarande stall a´ 10 boxar var vi bara 2 st som hade våra ute dygnet runt i sommar. vi hade en till som funderade på att släppa men det funkade inte med 3 i hagen, bättre med 4, och vi hittade inte en till!

kalle o bella, sommar 2009


och bara för att jag släpper ut kalle dygnet runt sommartid så betyder inte det att han går och blir en fet vildhäst. nej han rids i stort sett varje dag och får ibland stå inne några timmar när solens strålar är som värst.

favoritbilden från i somras på lycklig kalle <3


jag längtar redan nu tills vi kan börja släppa ut hästarna om nätterna, hoppas våren kommer snart! att se den lyckan hos kalle när han får gå ute dygnet runt och äta gräs, som är det bäääästa han vet, och bara njuta av att vara häst. det får mig att må så himla bra!

jag märker också av det på tävlingsbanorna att kalle är mycket mer harmonisk när han får gå ute dygnet runt. under stallperioden är han gärna lite föööör taggad i tävlingssammanhang :)

men vad tycker alla läsare? släpper ni på bete? varför/varför inte? IN MED KOMMENTARER

dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)

vet inte om ni varit med om detta någon gång? jag har inte varit det tidigare och vill INTE vara med om det
 igen!

det var en dag i september 2009 och jag hade varit i stallet under förmiddagen. kalle och hans kompis bella gick egentligen på sommarbete men denna natten hade de sovit inne då hovslagaren skulle komma till bella. 

jag hade bara varit hemma en timme när telefonen ringde. det var hon som har bella som ringde, och hon sa att kalle såg "konstig" och uppsvälld ut, hon valde att ta in honom i stallet igen. jag tyckte det hela var så konstigt eftersom jag precis hade varit där och då var allt som vanligt. 

i tron om att det "nog inte är så farligt" körde jag åter ut till stallet. den synen när jag kom fram och tittade in på kalle i boxen vill jag aldrig mer vara med om. jag blev så förskräckt att jag bara backade bakåt. vad hade hänt med min älskade häst? 


knöligt och uppsvällt huvud...

i boxen stod nämligen inte kalle, i boxen stod en flodhäst!! han hade massor av små knölar/bulor över HELA kroppen och mulen och munnen var riktigt uppsvällda. hela hans huvud var liksom större än vanligt! i panik ringde jag veterinären som sa att det lät som en allergisk reaktion eller en proteinchock. hon lugnade mig och frågade om han var allmänpåverkad eller om han bara SÅG konstig ut. jag tittade på kalle och ville bara blunda av åsynen. men trots sin uppsvullnad så var han precis som vanligt. gnäggade, tiggde mat, drack vatten...


min flodhäst :)

veterinären sa att hon kunde komma ut och ge honom behandling i form av kortison men att risken då var stor att han skulle utveckla fång. hon sa också att många såna här allergichocker går över av sig självt, att man bara ska ha tålamod, så länge hästen i övrigt fungerar som vanligt. så rådet jag fick var att helt enkelt ha honom under uppsikt och vänta ut honom.

hon tyckte att jag skulle släppa honom i en hage där han var van att gå och där han inte reagerat tidigare så det blev att knalla upp till sommarhagen med honom och bella igen. så där satt jag på en pall i hagen i 5 timmar och vakade över en oberörd häst med jättehuvud. sedan fick jag lite avlastning av andra i stallet som höll koll på honom så jag kunde åka hem och få i mig lite mat.


knölar/bulor överallt

svullnaden och bölderna försvann sedan sakta men säkert. jag var där under kvällen och även ett pass mitt i natten och på morgonen dagen därpå så såg han nästan ut som en häst igen. den lättnaden jag kände är oslagbar.


när jag var och kollade till honom på natten var knölarna på kroppen borta och han började åter se ut som en häst :)

än idag vet jag inte vad det var som orsakade reaktionen. var det något han fick i sig i den lilla hagen han gick i under förmiddagen när hagkompisen blev skodd? eller var det för att han åt hö på natten när han stod inne? hade han blivit getingstucken? kommer nog aldrig få veta det heller...

har någon av er varit med om något liknande? vad var orsaken?

dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)

jag fortsätter med ännu en pinsam händelse. och ännu en gång är det islänningen som var inblandad. herregud vad mycket knas man var med om när man var yngre egentligen!

det var en dag och jag och en kompis var ute och red. jag på islandshästen och hon på sitt russ. vi var på väg hemåt och kom fram till elljusspåret. där hängde en stor tydlig skylt som sa "ridning förbjuden" men vi tänkte att: "äsch, vi kan väl gena här över ändå. det kommer säkert inte någon..."

sagt och gjort, vi tog elljusspåret och skrittade i kanten för att inte göra några spår. allt gick bra tills vi kommit ungefär halvvägs. då hörde vi hur det kom en man bakom oss. vi fick så klart PANIK och började fundera på alla möjliga saker som kunde hända om mannen kom i fatt oss! så vi satte av i full galopp för att inte gubben skulle komma i fatt och skälla ut oss, anmäla oss eller nåt ännu hemskare!

dock så blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss för mitt i vår vilda galopp så tappade russet en sko och medans han gjorde det så bockade han av min kompis :P 

det hela slutar alltså med att min kompis förgäves försöker få tag på sitt russ igen som så klart tyckte det var jättekul att busa runt och inte bli fångad. och gubben som kommer springandes med skon som vi tappat :P 

och jag, jag kunde inte hålla mig för skratt :D

:)

dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)

jaha, jag fortsätter på mina pinsamma händelser lite till då ;) denna gången är det också islänningen som är inblandad... :) hände väl mycket när man var ung och dum helt enkelt :P


lilla tvistur... alltid snäll och väluppfostrad?!

i alla fall. det var en vanlig sommardag. jag hade hämtat in tvistur från hagen och stod och gjorde i ordning honom för en ridtur. eftersom tvistur var så snäll och lydig hela tiden så hade jag honom lös i stallgången, precis som alla andra dagar. jag borstade och satte på benskydden. gick in i sadelkammaren och hämtade sadeln och sadlade honom. tvistur stod så snällt på sin plats. när jag gick in för att hämta tränset också så såg jag bara i ögonvrån hur tvistur tog sats och sprang ut genom stalldörren, som jag som vanligt hade öppen. och ut på grusvägen sprang han med sadel och benskydd men inget träns. och efter honom sprang jag med tränset i högsta hugg!

tvistur hade nämligen sett att två tjejer hade ridit förbi på sina hästar och han ville helt enkelt hälsa på dom :P när han kom fram till dom, de hade stannat när de hörde hovklappret mot gruset, så stannade han. jag sprang ikapp och var jättearg. de två tjejerna såg först väldigt förvånade ut, sen började de istället gapskratta. de skrattade så mycket så de nästan trillade av sina hästar :P och där stod jag högröd i ansiktet.

jag tog sedan tvistur i pannluggen och gick tillbaka med honom till stallet, och svor långa långa ramsor på vägen. tvistur var hellycklig och jag var arg som ett bi! :D

fortsätt gärna dela med er av era pinsamheter :)

dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)

Nu ska jag berätta om en pinsam händelse med häst som jag varit med om. Det hela inträffade när jag var yngre, tror jag var ungefär 14 år gammal.

Jag var på väg till ridhuset med min islandshäst, vi hade ungefär 500 meter dit. Jag ledde honom eftersom det var väldigt halt och isigt på vägen. Just denna dagen var det väldigt mycket trafik på den lilla grusvägen till ridskolan och ridhuset. Det var många bilar som körde förbi och alla tittade på oss, och många vinkade och pekade. Jag tyckte det var jättekul att alla var så trevliga och hälsade så jag log stort och vinkade tillbaka.

När jag kom fram till ridhuset och skulle hoppa upp så såg jag anledningen till varför alla bilisterna hade "varit så vänliga". Sadeln hade nämligen snurrat runt och hängde under magen på min häst!!! :D

Jag skämdes så otroligt mycket, just för att så måååånga hade sett det, och att jag själv inte hade märkt något. Det måste ju ha sett så dumt ut!

En stor eloge till min otroligt snälla häst dock som inte protesterade någonting, det måste ju ha känts jättekonstigt med en sadel hängande under magen! Men han verkade tycka att det var helt naturligt att sadeln hängde under magen i stället :P


hästen som fick gå med sadeln UNDER magen... dusen!

Har ni varit med om någon pinsam händelse? :) Jag kommer publicera fler pinsamma händelser här, för jag har gjort en del :P hoppas ni gillar läsningen!