dagens tema: DET KOSTAR ATT HA HÄST!
idag handlar dagens tema om hur mycket det verkligen kostar att ha egen häst, både i tid och i pengar! kommentera gäääärna :D
många har väl varit där som små. tjatat på föräldrarna om en egen ponny eller häst. vissa har haft egen häst sen de i princip tog sina första steg. andra har sparat ihop och skaffat sin första i vuxen ålder. en del har tagit hand om andras hästar för att få rida ibland. och en del nöjer sig med ridskolan. alla alternativ är ofta dyra!!
när olyckan är framme kostar det mycket pengar, då är det bra att ha en buffert!
när jag var yngre så red både jag och mina 2 systrar på ridskolan. det kostade mina föräldrar ungefär 1500 i månaden. och då tillkommer ändå ridutrustning som får bytas ut en del medan man växer!! men vi ville ju ändå rida mer. vi ville ha varsin häst! vi ville åka på ridläger, ha sommarhäst, rida privatlektioner. you name it!
för många är inte egen häst en självklarhet! långt ifrån alla har ekonomin som räcker för alla kostnader som en egen häst innebär! när jag först fick veta hur mycket det verkligen kostade att ha häst så fick jag en chock. aldrig att jag hade kunnat gissa att det rörde sig om såååå mycket pengar. varje månad, året runt! men visst, hästeriet är inte bara en hobby. det är en livsstil!
vad kostar era hästar er i månaden i genomsnitt? har ni någon buffert för oväntade utgifter? tänker ni på sätt att spara in pengar på något, som t.ex. välja billigare stall, utrustning osv?
tänkte redogöra för mina kostnader för kalle. nu är jag ju, än så länge, bara fodervärd på honom. så sen kommer det ju tillkomma försäkringskostnad också. givetvis i det dyraste bolaget :P
stall & foder:
kallhyra: 450 kr/mån året runt
spån: ca 264 kr/mån under stallperioden (22 kr per kärra...) sommartid 0 kr när han går ute dygnet runt.
hösilage: 665 kr/mån under stallperioden (13 kg per dag a´ 1,65 kr/kg)
lucern: ca 250 kr/mån under stallperioden (1 kg per dag)
betfor: ca 75 kr/mån under stallperioden (0,5 kg per dag)
glucosamin: 150 kr/mån
tokosel: ca 30 kr/mån
summa: 1884 kr/mån under stallperioden. sommartid en tredjedel!
sen tillkommer kostnader för bensin... jag har 1,5 mil till mitt stall. vilket innebär 3 mil varje dag!
3 mil och 1 liter milen ger 3 liter (oj vad jag kan räkna!). 3 liter x 12,50 som bensinen kostar idag = 37,50 per dag i bensinkostad. 37,50 x 31 dagar = 1162,50 i bensinkostnader per månad.
årliga kostnader:
manegehyra: 900 kr
medlemsavgift: 250 kr
vaccination, hästinfluensa + botulism: 900 kr
avmaskning: 150kr per spruta
lokal ryttarlicens: 200kr
övrigt:
skoning var 7e vecka: 1000kr
stelkrampsvaccination var 3dje år: ca 100kr extra i samband med övrig vaccination.
tandläkaren: från 1000 kr (1 gång per år)
hoppträning: 250 kr per lektion (1 timme)
dressyrträning: 400 kr per lektion (1 timme)
plus givetvis för utrustning, tävlingar och oväntade utgifter!
vad betalar ni för er häst i månaden?
hästar behöver mycket mat och kostar mycket pengar...
dagens tema: KAN MAN HA BÅDE HÄST OCH POJKVÄN?
är det nån mer därute som har häst och pojkvän? tycker ni det funkar bra? har ni fått höra att hästen tar för mycket tid? eller att ni tycker om hästen mer kanske? :)
jag kan säga att jag måste nog vara ganska lyckligt lottad på den biten. för min jim accepterar mitt intresse. visst, han tycker inte alltid det är kul att jag ska vara i stallet flera timmar och att jag har fodringar jag ska rätta mig efter. men han säger ju ändå inte att jag ska skita i kalle :)
när jag träffade jim hade han inte haft något med hästar att göra... kunde väl knappt se skillnad på bak och fram :P
men han visade intresse och VILLE lära sig om min hobby och om kalle. han var med några gånger i stallet, hade till och med stalltjänst med mig på morgonen några gånger! han hade till och med stalltjänst med mig dagen efter fest när han egentligen bara ville sova. så otroligt gulligt <3
jim hjälpte mig också att leda hästar till och från sommarhagen. :) men han ville bara leda kalle :) det gör ju mig extra glad, att han litar på min fina kalleman. men kalle uppför sig så himla bra med jim också, går som ett litet lamm bakom jim. om jim stannar så stannar kalle. duktiga häst, visar hur väluppfostrad han är <3
jim borstar kalle och visiterar :D
jim nöjde sig ju inte med att bara leda kalle utan ville också prova på att sitta på hästryggen! så han har ridit kalle också några gånger. mest i skritt och kalle har varit sååå gullig mot honom. men tillsammans lärde kalle och jim att både styra, gasa och bromsa helt själv :D vi har varit ute i skogen tillsammans och då har jag gått typ 10 meter från honom och så har jim fått sköta allt själv. så duktig så :)
kalle och jim, första ridturen!
första gången det var dags för en ridtur för jim efter vi flyttat till nya stallet hade vi grimskaft med för säkerhets skull. men det knäpptes av direkt, för kalle skötte sig examplariskt :)
första turen i nya stallet... hållningen får vi jobba på mer :P
jim har också varit med på tävlingar som hästskötare och lasthjälp. och som chaufför då. eftersom jag inte vågar köra med släp själv ännu hihi :) på tävlingarna har han varit så duktig. han har ledit kalle, skött linor och bakbom vid lastning, skrittat av kalle för hand... min jim , han kan :D
jimsen mockar transporten med en pinne efter en tävling :P
min duktiga hästskötare, på dressyrtävling i ljungby 2008
när kalle misstrivdes i förra stallet såg jim det också. tyckte jag var riktigt duktigt och "kul". att han verkligen kunde se att kalle inte alls var glad! det tyder ju på att han lärt sig se hur kalle ser ut när han trivs och när han inte gör det!
kalle gillar jim massvis. han gosar och buffar på honom :) och jim har ju också alltid något gott att bjuda på när han är med i stallet, haha! jag visade jim en dag hur han kan klia kalle på halsen så kliar kalle tillbaka. och de såg så himla söta ut, mina pojkar! jag älskar mina pojkar <3
kalle och jim två dagar efter kalle fick allergiska reaktionen
när kalle fick sin allergiska reaktion och jag satt och vakade över honom i hagen ett halvt dygn så kom jim med mackor och saft så hade vi en liten picnic i hagen. det betydde massor för mig, att han förstod min oro! :)
framförallt har jim förståelse för min hobby. han förstår att den tar mkt tid, även om han ibland önskar att den tog liiiite mindre tid :) dessutom stöttar han mig och lugnar mig när jag är orolig för kallebusen. det är GULD värt :)
kalle & jim , de gillar varandra :)
nån som har nått att säga om ämnet? :D
dagens tema: ATT UTVECKLAS MED SIN HÄST!
visst är det kul när man ser och känner att man utvecklas tillsammans med sin häst ?
när jag precis hämtat hem kalle och folk såg mig rida honom så var det flera som sa att jag kunde lära mig massor av honom... och det har jag verkligen gjort! han är en väldigt annorlunda häst jämfört med mina tidigare hästar. oerhört känslig för hjälperna!! minns också när jag skulle göra en galoppfattning och jag gjorde en tydlig fattning och kalle bara dansade runt och flyttade bakdelen så han såg ut som en banan. när man gör galoppfattning på kalle behövs nämligen inte mycket alls. ett litet tryck med innerskänkeln och vips så galopperar han!! stackars kalle fattade nog ingenting när jag försökte göra min övertydliga galoppfattning :)
att han är så pass känslig har ju också gjort att jag själv lärt mig när jag gör fel och när jag gör rätt. väldigt bra!! och jag kan säga att det är så otroooligt skönt med en såpass känslig häst!! samtidigt som det ibland kan vara svårt, att hitta balansgången mellan för små eller stora hjälper.
sedan måste jag ju också få säga att kalle själv har utvecklats en hel del sen jag hämtade hem honom. den största utvecklingen har ändå varit sedan maj 2009. under den tiden fram tills nu har kalles grundtrav förbättrats MASSOR!! från att ha haft en ständigt kort, trippig och stötig trav, en trav som tidigare tränare kallade "dålig"... så kan jag nu med lite jobb från min sida få fram en bra grundtrav med ett vilande på steget och som är bekväm att sitta på!! vi håller också på att jobba fram mellantraven, och den är på gång :)
sååååå tji fick tränaren som sa att kalles trav var kass och jag fick leva med det!! :P
i år ska jobba med att utveckla den traven ÄNNU mer och fortsätta jobbet med att få fram en bra mellantrav. det kommer krävas massor av träning och mkt stöd och hjälp från mig själv. kalle behöver ha hjälp från min sida också :)
kalle 2007, första året hos mig :)
kalle 2008, haft honom 1 år :)
kalle 2009, haft honom 2 år
kalle 2010, haft honom i 2 år och 9 månader nu :)
fast den hästen, som kanske inte var den allra känsligaste hästen, men en häst som utvecklades otroligt är tvistur, eller dusen som han kallades! en liten islänning jag hade som min egen i 5 år. när jag började rida honom 1998 så kunde han bara skritta och "grisepassa". under de 5 åren jag hade honom fick vi fram en bra skritt, en bra trav och en stark galopp. skänkelvikningar, öppnor, slutor, galoppombyten i var tredje, början på galopp-piruett. hoppning uppsuttet banor upp till 80cm. plus att han var inkörd ;) den hästen kunde verkligen allt!! och det var verkligen kul att få utbilda en häst alldeles själv :) och vilket resultat det blev också <3
fiiinaste dusen :)
har du och din häst utvecklats mkt? eller någon tidigare häst? :) in med era erfarenheter nu :)
dagens tema: SHOPPINGLISTA FÖR GHS!
dagens tema är lite svårt med egna åsikter om ni inte varit/ska till ghs... men mja!
nuuu ska jag strax åka mot göteborg. åker härifrån kl.06, och tåget går 06:22. läääängtar så! :)
suttit och funderat över vad jag ska köpa och kommit på litegrann i alla fall. blev lite tråkigt tema idag, tyvärr! men ska göra bättre ifrån mig i helgen, haft sååååå mycket nu sista dagarna, puh!
nån som avverkat en dag på GHS? var det något att ha? :)
Mina shoppingtankar är iaf:
* Höpåsar - HELST gråa om de existerar, annars annan färg så jag ser skillnad på mina o de andras.
* Nya Mia's ridbandageunderlägg (teddy/fleece)
* Ett nytt fleecetäcke med kryssgjord
* Ridtäcke i ull
* Handskar - behövs alltid fyllas på!
* Catago Ofir-stövlarna om de finns
* Helvita kotskydd bak
* Ridkläder
* Annat skoj jag kommer på ;)
blir en uppdatering med vad som verkligen följde med hem sen :)
dagens tema: MÅL 2010!
EGENTLIGEN är det väl lite sent att publicera målet för 2010, men vår säsong har ändå inte riktigt börjat än, vädret är ju som det är också... menmen :)
har ni era mål för 2010 klara? :)
här är i alla fall mina mål, snyggt gjorda i picasa 3... hrrmmm. kan inte med det programmet riktigt :P men photoshop kan jag VERKLIGEN inte med så haha!
vill gärna veta om era mål, och såklart tips på vad ni vill läsa om i dagens tema :) lastning är på gång, även en till inlägg om trickträning. samt ett angående ridtravare vs "vanliga" hästar, alla dessa teman är önskade och blir länkade :)
dagens tema: TILLBAKABLICK PÅ 2009!
2009, mitt & kalles "mellanår".
2009 började inte bra för mig och kalle. kan säga att 2008 inte slutade bra heller. kalle föll ur något otroligt under hösten 2008 och 2009 hade vi ännu inte fått bukt med det. det hela berodde på ett hö med dåliga värden som upptäcktes för sent. när jag väl fått svar på min analys av höet så fick jag dundra i honom proteintillskott och MER MER MER hö.
kalle misstrivdes till följd av detta (tror jag) väldigt mycket i stallet och den där glimten i ögat var helt försvunnen. så jag började desperat leta nytt stall till honom. ringde och besökte flera stall och till slut, av en slump, fick vi plats i ett stall 1,5 mil hemifrån. kalle fick flytta dit på min födelsedag den 28 mars. och jag är verkligen glad att jag tog det beslutet att flytta honom dit. för kalle är sååå glad igen och trivs verkligen som fisken i vattnet!! musklerna och hullet kom till slut tillbaka (skulle gissa att han säkert tappade 50kg då ALLT hull och i stort sett ALLA muskler försvann).
efter flytten, under våren, tävlade vi en klubbhoppning med felfritt resultat på nya ridklubben (som ligger 500m från kalles nuvarande stall) och var också med i 2 lokala dressyrtävlingar. märkte dock att kalle inte orkade riktigt, då alla musklerna inte hunnit komma tillbaka än.
sommarbete blev det för kallebus också, glaaaad för detta! efter midsommar när vi fått hagen färdig (ÄNTLIGEN!!) så släppte vi ut dom på heltid :) och sen gick han och bella där ända tills början på november. mot slutet med täcke och stödfodring. och kalle var så nöjd så :) han reds ju dock hela tiden förstås!
kalle fick en allergisk reaktion under sensommaren efter ha gått i sjukhagen 2 timmar. vet fortfarande inte vad som orsakade den, men dagen efter såg han ut "som vanligt" igen i stort sett. min flodhäst :)
under 2009 efter vi hade bytt stall började vi också med regelbundna hoppträningar för oleg stefanov som har hjälpt oss (eller främst mig) massor i hoppningen! han såg våra svagheter direkt och kom med bra övningar varje gång som stärkte mitt självförtroende i hoppningen.
hösten bjöd på vår LA:3-debut och den gick väl sisådär. men jag är nöjd med kallen även om inte domaren var det :) han var lugn och harmonisk (brukar annars vara väldigt spänd och laddad på tävling).
hopptävlade gjorde vi också en del. det gick bra ibland och sämre ibland. kalle är ju en ren hopphäst men jag är LIVRÄDD för hoppning. eller var i alla fall. min hopptränare har verkligen hjälpt mig massor :)
annars flöt 2009 på bra, kalle höll sig fint i hull hela året sen. inga skador eller sådant. :)
dock hoppas jag att 2010 ska bli ett kanonår!!
hur var ert 2009? :)
dagens tema: IGÅNGSÄTTNING AV HÄST!
dagens tema handlar om att jag tar upp ett tema som jag tycker är intressant. skriver mina åsikter om det och vill samtidigt ha ERA åsikter och erfarenheter! jag berättar om det jag upplevt och vill gärna höra vad ni varit med om också! :)
dagens tema idag är faktiskt ett tips från en av mina läsare! temat idag handlar om hur man ska sätta igång sin häst som av någon anledning vilat. kanske på grund av skada, bete eller annan vila.
vill ni också läsa om något särskilt och bli länkade så gör som sussi och skicka en kommentar med ert tips! :)
Det finns några frågor som man besvarar först och därefter utformar sitt igångsättningsprogram:
* Hur länge har hästen vilat?
* Har hästen någon skada? Isåfall; vad säger veterinären?
* Hur motionerades hästen INNAN avställningen?
* Känns hästen redo att sättas igång? (skadan utläkt, hästen känns helt enkelt "frisk")
* Hur gammal är hästen (äldre hästar behöver ofta längre igångsättningsperiod)
Det första rådet jag kan ge när det gäller igångsättning av häst; LÅT DET TA TID!! gå hellre sakta fram än för fort fram. dels så måste man ju hela tiden känna att hästen är positiv till igångsättningen, så den inte lessnar om man pressar den för mycket. dels så får man en mer hållbar häst om man går sakta fram, i stället för att stressa igenom uppbyggnaden och igångsättningen, som är så otroligt viktig för slutresultatet. har hästen haft lång konvalescens/vila så har ju också muskler och kondition försämrats märkbart.
en del säger att det tar ungefär lika lång tid som hästen vilat att få tillbaka den i sin riktiga form igen. så har hästen vilat 2 månader så tar det ungefär 2 månader att komma tillbaka. detta är dock inget man ska förlita sig på till 100%. allt handlar ju om sunt förnuft och att "läsa av" sin häst. liksom, har man en häst som vilat i 4 år så kan man ju inte ha en igångsättning på 4 år, det säger ju sig självt. men vid kortare konvalescensperioder kan man ju utgå från att det tar ungefär lika lång tid att komma tillbaka, som hästen vilat.
börja med skritt!
det man ska börja med är enbart skritt. hur många veckor beror ju på hur lång tid hästen vilat och om det var på grund av skada eller inte. det bästa är att bara skritta rakt fram på långa tyglar på jämnt underlag till en början, byt gärna ut ridningen mot promenad för hand vissa dagar. sedan öka på med få hästen att lyfta lite på benen över stenar och rötter på skogsstigar. så är hästen lugn är det nyttigt att vara i skogen, som inte alltid är helt jämn mark, så hästen får börja bygga upp sig igen. verkar hästen lite laddad är ridhus ett bättre alternativ alternativt att någon går med och leder hästen. senare i igångsättningen kan man också skritta lite uppförs och nedförs (inga branta backar!!!!).
det är bra att vara i skogen :)
man kan sedan så småningom lägga in små travpass, även i traven är det bäst att hålla sig mycket på rakt spår. har hästen vilat för någon typ av led-skada är böjt spår/volter något man ska undvika LÄNGE. lite kuperad terräng är bra även i traven, men det ska ju inte vara att rida rakt ut i skogen där hästen står på huvudet direkt för det är så mycket stubbar och stenar. sunt förnuft här igen!
bra är att utforma ridpasset som ett intervallpass. med kortare travperioder och långa skrittperioder. och sedan öka på travperioderna stegvis, stressa inte!! även lägga in galoppfattningar så småningom och sedan långt skrittpass. 
bra foder under konvalescens, bild lånad från krafft.nu
var försiktig med för tunga underlag!! undvik longering, speciellt i början då det är väldigt stor belastning på hästen. så småningom kan man lägga in tömkörning, men då på rakt spår och inte som "tömkörningslongering" då man bör undvika de böjda spåren tills hästen är stark nog igen.
man kan som sagt inte säga att si och såhär ska man göra vid igångsättning exakt, eftersom det beror helt på varför hästen vilat, hur länge, vilken kondition hästen var i INNAN vilan...
när kalle var skadad!
under min tid med kalle har han varit skadad 1 gång. detta berodde inte på någon överbelastning eller liknande, utan det var en ren olyckshändelse. det var en liten stalltjej som ringde mig en sommarmorgon och sa att kalle bara stod och vilade på ena bakbenet i hagen och att det blödde, att han stått så länge. jag cyklade till stallet i tron om att det inte var så allvarligt, då småtjejerna gärna överdriver det hela. ridskolebarnen får inte gå in i hagarna och därför kunde hon inte ge ett klarare besked om kalle. 
kalle & amigo i sommarhagen
när jag kom fram till stallet i alla fall så stod kalle där i mitten av hagen. jag såg att han vilade på ena bakbenet men han spetsade öronen och såg sådär glad ut som han alltid gör. tänkte för mig själv när jag gick ut i hagen att det nog inte var så allvarligt. när jag kom fram till honom och kollade ner på benet ändrade jag min uppfattning om såret direkt!! på insidan av kotan höger bak hade han nämligen ett sår som var ca 10 cm långt, "köttkanterna" hade öppnat sig så det var ca 6 cm brett/öppet och djupt så man kunde skymta något vitt där inne (ca 6cm djupt).
jag fick panik och ledde inte kalle till stallet, givetvis gjorde det ont på honom men han var ändå väldigt lugn. ringde veterinär som kom ut efter 4 timmar (suck...) för jag ville att de skulle kolla det och ge honom stelkrampssprutan. veterinären kollade på benet, spolade med vattenslang, dundrade i kalle lugnande medel (hon var livrädd för honom, suck), sa att såret var för gammalt för att sy, satte på ett uselt bandage. ordinerade boxvila i 3 veckor och därefter igångsättning. hade dessutom glömt stelkrampssprutan (suck IGEN).
chockad av det hela ledde jag in kalle i boxen. tyckte att det hela lät väldigt konstigt men var i ett sådant chocktillstånd så jag inte kunde tänka klart. dagen därpå fick vi en akuttid på Hallands Djursjukhus i Slöinge. mina ridlärare ringde dessutom och skrek och skällde på veterinären som hade varit ute, och gjort ett uselt jobb. visst, hon kunde inte sy det på plats, det förstod jag med. men hon borde sagt: åk till klinik! och att det skulle läka på 3 veckor är så osannolikt som att jag skulle gå på vattnet.
i alla fall, sagt och gjort åkte vi till hallands djursjukhus/slöinge hästklinik. dock var det kalles framknä de kollade först på (det var ju då vätskefyllt, som jag skrivit om i ett annat dagens tema), men jag fick säga att det var kalles bakben de skulle kolla på :P de kollade såret och sa att de behövde söva honom och sy ihop det och ville ha min tillåtelse till detta. innebär ju alltid en risk att söva en häst! jag blev förvirrad eftersom förra veterinären sagt att det var för gammalt för att sy och nu hade det gått 1 dygn till. de skrattade bara och sa att det bara var sårkanterna som behövde fixas. 
kalle på slöinge hästklinik
jag fick lämna kalle och åkte till min syster i halmstad. de skulle ringa mig så fort kalle vaknat upp efter operationen. jag var så nervös och satt med telefonen i handen hela tiden. strax efter klockan 18 ringde de och sa att operationen gått bra och att kalle hade vaknat. han hade dessutom sovit en halvtimme extra efter narkosen släppt. sötnöten kalle :) 
kalles sår, stygnen kvar
jag ringde dom 1 gång i timmen under kvällen för att höra hur kalle mådde, de tyckte nog jag var jättejobbig :P men jag var ju så orolig! dagen därpå var jag och hälsade på honom, han såg pigg ut trots allt.
kalle stod kvar på kliniken i 1 vecka. under tiden hade vi telefonkontakt flera gånger per dag och min syster var där och kollade till honom ibland. när jag hämtade hem honom så hade de precis tagit bort dräneringen på honom.
väl hemma så ordinerades han boxvila i ytterligare 5 veckor. stygnen togs bort efter 2 veckor. andra och tredje veckan skritt för hand. fjärde och femte veckan skritt uppsuttet. och från vecka 6 hage och lättare travmotion. 
kalles konvalescensprogram
första veckan var jobbig, kalle var så uttråkad då de andra hästarna var ute på sommarbete, så stallet var tomt. dock fick jag låna en av ridskolans ponnyer som stod inne nattetid med honom. min kompis ponny, kalles förra hagkompis stod inne ett par timmar dagtid med honom. annars hade det nog aldrig gått!
kalle var otroligt laddad under konvalescenstiden, och att skritta honom för hand eller uppsuttet utomhus kom inte på fråga, det var bara ridhuset som gällde. och därinne flög han också i luften hela tiden. när jag skrittade uppsuttet fick en kompis leda honom till en början.kan säga att det var ganska drygt att gå runt runt runt i ridhuset i upp till 60 minuter för hand och upp till 120 minuter uppsuttet. fick också beta honom ute om jag höll i honom, då fick vi vara inne i en liten hage eftersom han hoppade iväg för minsta ljud eller rörelse.
när skrittperioden var slut och jag äntligen fick släppa ut honom i hagen igen, var en av de bästa dagarna i mitt liv! kalle släpptes ut i en liten liten hage som jag dessutom lagt massa hö i så han skulle hålla sig stilla. men inte brydde kalle sig om det :P han for runt som en galning där i lilla hagen och var världens lyckligaste! där gick han under förmiddagen och under eftermiddagen fick han släppas ut med sin kompis amigo igen i en liten hage. båda hästarna var överlyckliga!
kalle första dagen ute efter boxvilan. han fick ha benskydd bak för säkerhets skull :P
såret har läkt väldigt fint, ibland kan man skymta det men annars syns det knappt. och kalle har läkt bra, märks inget nu. såret var djupt in till skelettet (det vita jag kunde skymta) men vi hade tur i oturen så inga leder eller senor hade skadats, även om det var på millimetern!
vad har ni för tips gällande igångsättning av häst? har eran häst vilat av någon anledning? isåfall, hur satte ni igång den? andra åsikter på inlägget? nått jag glömt kanske? :)
dagens tema: ATT FALLA FÖR EN HÄST...
mitt tema idag handlar om vad det är som gör att man känner lite extra för någon häst... vad som helt enkelt gör hästen så speciell!
när man kollar annonserna och ska leta upp sin framtida vän, så brukar man ju först och främst leta efter en häst som har det som man söker. kanske en häst som tävlat mycket hoppning, en häst som går att avla på, en häst som gillar att mysa runt i skogen, en häst som är startklar för MSV dressyr. ja, helt enkelt det man söker!
när man sedan åker för att provrida de hästar man valt ut så kanske man tycker att de är okej och sådär, men ofta är det någon eller några som man blir extra sugen på. kanske en häst som har DET? en härlig personlighet, utstrålning, glimten i ögat...
vad föll ni för hos er häst? varför blev det just den? provade ni andra innan? isåfall, varför blev det den hästen i slutändan? :)
när jag först såg kalles annons så blev jag inte imponerad alls. det var min kompis som skickade sms om annonsen och tyckte jag skulle kolla den! annonsen innehöll ingen bild och det stod liksom ungefär att kalle är en snäll häst, gillar att vara i skogen och att jobba, har mycket att ge och jag såg framför mig en skogsmulle :P vilket inte alls var vad jag sökte...
men så svarade jag ändå och blev en av de utvalda som fick komma och provrida, tror det hade kommit typ 100 svar på annonsen om jag inte minns fel!
när jag väl kom fram och steg in i stallet så var det kärlek vid första ögonkastet. där stod kalle, och han hade sån enorm utstrålning så jag bara log. såg så otroligt glad och pigg ut :) DESSUTOM såg han ju ut precis som min drömhäst alltid gjort sedan jag var liten. ända sen jag var liten har jag velat ha en brun häst med bläs och 4 vita helstrumpor. kalle var som min drömhäst som jag ritade som liten, fast i verklig form!! helt sagolikt... och när sen drömmen blev ÄNNU bättre när man satt upp på honom gjorde ju inte saken värre direkt :)
jag föll för kalles utstrålning, hans charm, busiga blick och enorma engagemang!
och glöm inte komma med era tips på dagens tema, ni blir länkade! jag har 3-4 förslag som kommit in som jag ska skriva om :)
dagens tema: HÄSTLEKSAK ELLER INTE?
jag har läst att många av toppryttarna har det till sina hästar, speciellt när de är iväg på tävling och hästarna spenderar mycket tid i boxar, vilket ju kan vara ganska tråkigt för dom... och många tävlingshästar står ju inne mycket över huvud taget, så för dom kan ju leksakerna vara en bra sysselsättning... för stå i box typ hela dagarna kan ju inte vara nått vidare roligt !
jag hade en jolly ball till min islänning, han tyckte den var helfestlig. hade den i boxen och han lekte mycket med den... egentligen var det min dåvarande medryttarhäst caprone som hade den, men hon förstod inte det roliga och stod bara med den över huvudet ibland, haha!
jolly ball, bild lånad från www.hastboden.sejag funderar nu starkt på att skaffa en till kalle, just för att han tycker det är tråkigt att stå i boxen... :) funderar också på om man skulle ha den i hagen. problemet då hade väl varit att kalle inte hade vågat gå fram till den i början och tyckt att den var liiiiiiivsfarlig :P
vad säger ni? är hästleksakerna bra eller ska de bojkottas? :D
dagens tema: ÄR STAMTAVLAN VIKTIG?
min kalleman :)
det kan finnas hästar med kanonstam, verkligen perfekta hästar i alla led, men ändå blir det ingenting av hästen... samtidigt kan det finnas hästar med icke godkänd eller okänd stam som kan prestera minst lika bra som hästarna med bra stam!
visst, en bra stam ger ofta bättre förutsättningar att få en bra häst, det ska jag inte säga något om... men det FINNS hopp även om inte stammen är perfekt!
när jag och kalle är ute på tävlingar så kommer det alltid fram någon varje tävling och säger ungefär att jag har en trevlig häst och frågar vad det är för stam på kalle. när jag då börjar med att säga att kalles pappa inte är godkänd, så vill folk inte prata mer!
kalles pappa ecoloog
innan tänkte jag mycket som så, att de tycker helt plötsligt inte att kalle är trevlig längre, för han har inte godkänd stam! visst, det kan också vara så att det inte blir intressant att fråga mer då de troligen inte har koll på de icke godkända hingstarna... men ändå, NÅGOT mer kan man ju säga istället för att bara bli tyst och titta bort :P
kalles farfar voltaire
kalles pappa är inte godkänd, i alla fall inte i aveln i Sverige. dock kanske han är godkänd i holland, det vet jag inte. enligt blup.se är kalle den enda avkomman. det behöver ju inte innebära att han är den enda avkomman helt och hållet, det betyder bara att han är enda avkomman registrerad i asvh.
men jag tycker inte kalle är mindre bra för det!! för kalles pappa var (är?) ingen dålig häst. han tävlades i svår hoppning med eric van der vleuten, så en hel del kapacitet finns i kalles pappa ändå! :)
eric van der vleuten
jag anser att ; man behöver inte ha godkänd stam för att prestera!
vad tycker ni? är stamtavlan viktigast? :)
bryr ni er om stammen när ni kollar hästar? (jag kollar givetvis stammen om den står med, men skulle jag hitta en kanonhäst med okänd stam skulle jag inte backa på grund av det!)
dagens tema: MIN FÖRSTA TÄVLING!
jag minns min första tävling jätteväl. jag hade ridit ungefär 1 år på ridskolan och var medryttare på en shetlandsponny. i stallet stod även en föredetta travare. och vi brukade rida ihop med en tjej med ett gotlandsruss. plötsligt kom vi på idén att anordna en tävling! och så blev det. vi förberedde i säkert en månads tid. vi fixade hinderstöd, målade bommar (som var björkar som vi skalat av barken på) och bestämde vad vi skulle ha för klasser.
Klasserna var:
Lätt hoppning (typ max 40cm)
Svår hoppning (typ max 70cm)
Trav (för att ägaren till travhästen ville det...)
när dagen kom så hade vi alla klätt oss i våra finaste ridkläder. jag hade en rutig skjorta, tjejen med travhäst hade en vit skjorta. haha. vi hade till och med en DOMARE i form av travhästägarens farmor.
vi var hela 4 deltagare. jag och en till på shettisen, tjejen på travaren och så tjejen med russet. travklassen vanns av tjejen med den föredetta travaren. det gick ut på att trava rakt fram en viss sträcka fortast, som en kapplöpning helt enkelt.
lessy, shetlandsponnyn :)
i lätta hoppningen startade jag och den andra tjejen på shettisen. jag vann klassen trots 2 stopp på första hindret :) första hindret hade nämligen höbalar som hinderstöd som lillhästen hellre ville äta på :P
min första lite mer riktiga tävling var en blåbärshoppning. jag red en ponny som hette madonna. jag hade aldrig ridit den ponnyn innan men skulle ändå vara med och tävla för hon var den enda som var ledig. min storasyster hjälpte mig och vi hade snygga blåa lindor med padd på alla benen för att riktigt matcha just BLÅBÄRshoppning :P vi startade i 50cm och det gick felfritt och snabbt. har tyvärr ingen bild på madonna, men det var en mörkgrå c-ponny!
min första dressyrtävling bestod av skritt och trav. jag red en ridskoleponny som hette mistral, som jag även blev skötare på senare. han var hur slö som helst och jag fick knappt ett enda travsteg. det gick med andra ord inte speciellt bra alls!
mistral :)
dagens tema: EN HÄSTS ROP PÅ HJÄLP - EN SANN HISTORIA!!
asch, jag kom inte på nån vettig rubrik på mitt tema idag utan att meningen skulle bli fööööör lång!
men i alla fall, mitt tema idag handlar om att man ibland kanske reagerar fel och uppför sig fel mot sin häst, och därefter kanske (förhoppningsvis) får dåligt samvete...
har ni till exempel blivit onödigt arga på er häst? behandlat den på ett "aggressivt" sätt? varit "elak" mot den? ryckt den i munnen eller tryckt onödigt hårt med sporren? ja, helt enkelt behandlat den på ett orättvist sätt?
OBS! långt inlägg men ta er gärna tiden att läsa, det är en sann historia...
låt mig berätta min story...
det hela började under hösten 2008. vi hade under sommaren flyttat till nytt stall och kalle hade äntligen börjat tappa av sin gräsmage (trodde jag, ja!). 
sommaren 2008, innan flytten. lycklig kalle med sin kompis amigo i släptåg :)
men kalle genomgick en större förvandling än så. han gick från att vara den harmoniske som folk sa "åh, honom skulle jag vilja rida, han ser så härlig ut!!" till att vara hästen som folk kollade snett på och sa "jag fattar inte hur du vågar rida den hästen..."
det började strula för oss i ridningen. kalle var spänd, laddad, hetsig och inte alls den harmoniske (men busige, energifulle) hästen längre! han var nervös, stressad och kunde inte slappna av. att skritta ut en runda på långa tyglar var otänkbart, för han kunde inte slappna av och skritta utan det var luftsprång hit och dit, stegringar och så flög han iväg helt plötsligt från ingenstans i full galopp. jag förstod ingenting, tänkte att det berodde på energin i fodret så jag övergick till havrefritt alternativ. ingen skillnad...
sakta så utvecklades problemet i ridningen och han blev till slut näst intill oridbar. ja, näst intill ohanterlig faktiskt! när man red så skyggade han och hoppade för allt och fanns det ingenting att göra luftsprång för så gjorde han det ändå. han stegrade sig HELA tiden, och försökte du mana på honom så stegrade han ännu högre.
rida ut med honom var ingen mening för han bara stressade och var spänd, så du fick hålla kort tygel från start och rida skänkelvikningar HELA tiden för att ens kunna hålla honom i skritt och på marken. det blev många stegringar under varje tur och många gånger försökte han sticka iväg i galopp. att GÅ med honom gick inte heller för han betedde sig precis likadant då. longering/tömkörning var uteslutet då han sprang tills han gick omkull och gick han omkull så sprang han ännu fortare och gick omkull igen. 
här kan man skymta kalles revben.. dålig bild, men man ser dom!
jag blev arg och frustrerad över detta beteende, för detta var inte min kalle, min kalle håller inte på så! jag skrek och röt åt honom, men inget hjälpte. jag visste inte vad jag skulle ta mig till! samtidigt så fortsatte han tappa i vikt, så inte bara sommarmagen försvann, utan även resten av hullet samt alla musklerna... jag stod som ett frågetecken! hade kalle ont nånstans??
kalle under vintern 2008, här syns dock inte de utstående revbenen men musklerna är borta och överlinjen
jag åkte iväg på dressyrträning och berättade att han var som han var, helt ohanterbar. på träningen visade han ingenting, han gick som en klocka! det var nu jag uteslöt att det hade med smärta att göra. mitt fokus låg dock nu inte på att han inte gick att rida. det låg i att jag måste få upp honom i vikt, och det NU! revbenen stack ut och hans en gång så musklade fina överlinje fanns inte mer. han såg ut som en två-åring eller nåt i kroppen.
jag bestämde mig för att göra en egen analys av grovfodret för att kunna räkna ut en bra foderstat. när jag fick svaret på analysen fick jag också svaret på kalles otroliga viktminskning. det var inga bra proteinvärden!! men jag tog lärdom av det; gör alltid en analys! så det blev till att köpa hem massor av lucern och även proteinkoncentrat för att få upp honom i hull. mer grovfoder blev det också samt även fler gånger om dagen. så småningom täcktes revbenen med hull igen. vid det här laget åt inte kalle heller hösilage, då jag inte visste om han kunde samt att han inte var vaccinerad mot botulism. hade han gjort det hade han nog inte tappat, de andra hästarna som åt hösilage höll ju sig fina! så det verkade ha bra värden...
kalle är inne vid lunchtid och äter extra mat... har börjat få tillbaka hull här men fortfarande överlinjen borta, också knasig bild med :P
dock blev inte kalle "som vanligt" igen ändå. han var nedstämd och fortfarande en pest att rida. i hagen stod han bara och hängde, han gick ensam under hösten och en del av vintern. han kunde i och för sig inte sträcka ut i full galopp så som kalle gillar att göra, för hagen var för liten. utevistelsen räckte inte heller för honom, vilket gjorde att han blev så stressad. plus att han hela tiden var hungrig då det gick alldeles för många timmar mellan fodringarna och det fanns inget att äta i den hagen som kalle gick i, i alla fall inte tillräckligt för stora kalle som kräver mycket mat. jag kände att; det här går inte, kalle måste bort härifrån och det är bråttom!
så jag började leta stall, i panik. jag letade överallt, frågade typ alla jag kände... det var bråttom för kalle att komma bort!!! livsgnistan var som bortblåst, kalles ögon var inte dehär busiga ögonen längre. de var bara trötta, dystra. min pojkvän jim, som inte har någon erfarenhet av hästar sedan innan, kunde även han se att kalle inte mådde bra.
den 28 mars, på min födelsedag, fick kalle flytta till sitt nya, och nuvarande, hem. det var den bästa födelsedagspresenten jag kunde få; att få se kalle LYCKLIG igen. här fanns en stoooor hage han släpptes ut i. och en kompis dessutom! den lyckan kalle utstrålade kan få det att tåras i mina ögon än idag. 
kalle i sitt nya hem, 1 vecka efter ankomsten. hullen tillbaka och musklerna på gång de med!
samtidigt har jag dåligt samvete, ångest och skuldkänslor för hur ARG jag var på kalle under hösten och vintern. hans beteende var ju bara hans sätt att säga att han mådde dåligt, hans rop på hjälp! :(
men jag hoppas och tror, att kalle har förlåtit mig för detta. jag räddade ju honom till slut från mardrömmen och gav honom det bästa han kunde få; ett underbart hem med hästkompis och stoooora hagar där han kan busa som han vill, massor av utevistelse och så mycket mat han vill ha (och med BRA värden)! 
kalle njuter av solen i sommarhagen 2009 :)
har ni någon berättelse ni vill dela med er av?
dagens tema: MINA HÄSTAR GENOM ÅREN!
tänkte i alla fall berätta lite smått om mina hästar genom tiden :)
Lessy, min första medryttarponny
Lessy var hästen som lärde mig en massa. jag började rida henne redan när jag bara ridit på ridskolan ett halvår. hon var en shettis som ingen visste hur gammal hon var. ibland undrade vi om hon ens var ordentligt inriden. det var på henne jag galopperade första gången, hoppade första gången och även ramlade av första gången. blev ett tiotal avramlingar på denna lilla busen som var en mästare på full galopp och tvärtnit följt av en bakutspark :D hon var i alla fall en underbar liten shetlandsponny och jag var verkligen ledsen när jag växte ur henne. henne red jag 1994 till 1996
Prince, min första sköthäst
Prince var hästen jag började sköta på ridskolan. han var en halvblodsvalack född 1991 (tror jag). när man skötte häst på ridskolan så borstade man hästen och mockade några dagar i veckan. man smorde även träns och sadel. jag tycker fortfarande det var helt galet att jag tilläts sköta honom. han var stallets största häst (175cm hög) och jag var stallets näst minsta skötare... jag stod på spann och borsta och nådde ändå inte upp att borsta på ryggen och rumpan. men prince var riktigt snäll mot mig och såg sig alltid för när han skulle röra sig i boxen. jag skötte honom ungefär 1 års tid.
Mistral, sköthästen på ridskolan som jag minns bäst
Mistral var en New Forest som stod på ridskolan också. han var en c-ponny född 1989 efter Xandino, och hade nog kunnat bli riktigt fin om han inte hamnat på ridskolan som 5-åring. han var en riktig tjockis men otroligt snäll. när jag började rida honom och tävla honom på klubbens tävlingar så gick det kanonbra. vi var med i en LD-hoppning minns jag där han var snabbare än alla ridskoleponnyer och även privatponnyer. han älskade hoppning och det var bara att hålla i sig när man tävlade för det gick verkligen undan! med åren sedan blev han dock tröttare och tröttare, segare och segare. nu vet jag att han äntligen är såld och har det bra efter flera år på ridskola.
Madonna, ridlägerponnyn
1998 åkte jag på mitt första, och faktiskt enda ridläger. min ridlägerponny var connemaran Madonna. hon var bara 5 år gammal men jag gillade henne massor. tillsammans hoppade vi terränghinder och murar och hade en helkul vecka! ridlägret var på stall fjälkestad i skåne.
tvistur, min bästa vän
den hästen som jag ändå har mest minnen med och som ligger mig varmast om hjärtat är tvistur. denna lilla islänning som mätte 134 cm i manken hade jag som min egen 1998 till 2002. jag är än idag ledsen att jag inte hade pengar att köpa honom när ägaren skulle flytta. tvistur kunde bara skritt och grisepass när jag började rida honom. när jag slutade hade han 5 gångarter, hoppade banor på 80cm, gjorde öppnor slutor skänkelvikningar och påbörjade galopp-piruetter. han var dessutom inkörd och mycket löshoppad. han älskade att jobba och blev aldrig trött. vi hade så otroligt roligt tillsammans!
ymer, den oslagbara dressyrponnyn
tillsammans med ymer tävlade jag massor av dressyr. han var en ridskoleponny och jag trivdes otroligt bra med honom. vi var helt enkelt meant to be!! :) vi vann alla tävlingarna vi ställde upp i och jag utvecklades mycket som dressyrryttare med honom :D
Anna Magnum, mitt första tillridningsobjekt
Anna var en före detta travare som var en otroligt stressad och nervös häst. hon litade inte på människor och hade absolut svårast för män. hon var ganska liten, ca 148 cm hög, så inte så stor för att vara varmblodig travare. jag tog mig an anna som tillridningshäst år 2000. hon utvecklades trots allt väldigt mycket. i början stod hon bara och skakade när man skulle hoppa upp på henne men det jobbades bort med mycket hantering. vi övade väldigt mycket från marken. mycket longering och tömkörning. vi skapade ett band och hon litade på mig. hon blev till slut en väldigt trevlig häst. nu går hon, tyvärr, bara och skrotar och gjort det i flera års tid. jag brukar åka och hälsa på henne ibland. jag vet inte om hon minns mig...
Caprone, en stor favorit bland medryttarhästarna
(bild lånad från blup.se)caprone var korsning med halvblod och fullbod. hon var ett energiknippe och en väldigt trevlig dam. jag red henne omkring 2002 och trivdes jättebra med henne. hon var väldigt svårriden dock och när hon kom och ägaren ville se mig rida (jag hade varit medryttare på hennes förra häst också) så blev hon förvånad. tydligen var det bara med mig som hon INTE sparkade bakut :P detta slutade hon dock med. hon älskade jobb och att hoppa. dock var hon ganska osäker. jag vet inte vad hon gör idag...
diego
jag och min ena storasyster hade fullblod/halvblodskorsningen diego på foder. vi tog honom på prov 6 månader först för att se hur det funkade. dock funkade det inte alls. diego hade stora ryggproblem och hade väldigt ont större delen av tiden vi hade honom. det blev heller ingen förlängning av fodervärdsavtalet. diego var dock otroligt snäll, min systerdotter som då var ungefär 6 år ledde honom in från hagen som ingenting (han var ca165 cm hög!), han gick som ett lamm bakom henne. :) hittade inte mina foton på diego nu tyvärr och hittar honom inte på blup heller, kanske avliden? :/ uppdaterat med bild nu ;)
socker, min sista medryttarhäst + farin
socker, eller sugarbasin som hon hette egentligen, var en dressyrhäst som stod i stallet där jag hade diego uppstallad tidigare. hon sökte en medryttare och ägaren blev tipsad om mig. socker var en kanonsnäll häst att rida i dressyren. uteritter var hon ganska pigg och tittig. hoppningen var hon väl ingen stjärna i men hon tyckte det var roligt :) jag skötte mest hoppningen och uteritterna med henne. dessutom var det hantering av hennes föl farin :D jag red henne ungefär 2005 till 2007.
sedan var det också en hel del andra hästar i mitt liv, men det är dessa som satt mest spår i mitt minne :)
vilka hästar har betytt eller betyder mest i ERT liv? :)
och sist men inte minst, får ju absolut inte glömmas!
kalle (kaloescha), foderhästen sedan maj 2007 !
kalle kalle kalle, underbara kalle :) när jag läste annonsen blev jag inte jätteimponerad men svarade ändå. när jag fick se kalle var det kärlek vid första ögonkastet! :D
dagens tema: LÅT HÄSTEN VARA HÄST!!
visst, nu så kan man inte helt och hållet jämföra hur det var FÖRR med hur det är nu... men jag tycker det är viktigt att man låter hästarna vara just HÄSTAR!!
mycket utevistelse är det viktigaste! en häst är inte gjord för att stå i en box mer än halva dygnet, än mindre i en spilta. en häst är gjord för att röra på sig, leva "fritt". stora hagar där hästen kan röra sig obehindrat i alla gångarter och leva och ha det bra som en HÄST, det värderar jag högst!
samma sak när det gäller täcken. om du har en häst som inte rids och inte fryser, varför täcka den? hästens hud mår ju bra av att få andas och lägger man inte på massa täcken så sätter ju hästen den pälsen den behöver! undantag kan vara äldre hästar eller hästar som av någon anledning inte sätter tillräcklig päls och i stället fryser...
och även om man rider sin häst, men den inte blir direkt svettig utav det. låt hästen vara oklippt!! och låt den gå utan täcke! :)
sedan förstår jag om man har en häst som svettas mycket att man vill klippa den, jag klipper kalle också för han svettas som en gris när man rider inne i ridhuset annars. MEN bara för man klipper en häst behöver man inte slänga på 3 täcken x 200g när det är 0gradigt...
jag tycker att man överlag täckar hästarna med för mycket täcken. hästarna fryser inte på samma sätt som vi gör. bara för att VI tycker det är svinkallt när det är några minusgrader så gör inte hästarna det. tips är att känna i "öronfästet" för att se om hästen är varm eller kall. när du känner under täcket ska inte hästen vara VAAARM, men den ska kännas behaglig. inte kall, men absolut inte heller riktigt varm! då har den för mycket täcken :)
att låta hästen få vara häst och tillhöra en flock är också viktigt! om så flocken består av bara 2 hästar så gör inte det någonting, men hästar är sociala djur som behöver sällskap och mår bäst av det!!
som extra kryddning i det hela brukar jag låta kallebusen leka av sig ibland. så han får leka och vara häst även med mig! det behöver inte alltid vara fullt allvar och hårdträning! lite lek och kel i ridhuset är också bra, stärker också banden mellan oss... givetvis går säkerheten först. är din häst "ostabil" och kan göra utfall så bör du inte ha den lös och busa i en manege, för det kan hända en olycka!
kalle busar i ridhuset :) detta tycker han är störtkul!
vad tycker ni? behöver hästarna vara ute? täckar vi för mycket? låter vi inte hästarna vara hästar?
dagens tema: KALLES KNÄ!
men nu ska ni få läsa om det och även se bilder... och bli inte förskräckta, han har ALDRIG besvärats eller haft ont av detta :P
när jag första gången var och provred kalle så hade han ett ENORMT framknä. det var utan att överdriva dubbelt så stort som det andra! svullnaden var mjuk och kändes ungefär som gelé. jag blev väldigt förskräckt men hans ägare lugnande mig och sa ungefär:
¤ han har haft det länge
¤ han besväras inte av det, varken öm eller halt
¤ veterinär har kollat och sagt att det är "vanligt" bland lite äldre hästar (från runt 14 och uppåt) som gått hårt som yngre och nu inte rids lika hårt.
¤ det brukar komma och gå lite, och försvinna när han rids mycket
när jag var och provred andra gången så hade plötsligt svullnaden flyttat sig och satt nu lite snett ovanför knät. kalle-drummel hade visst ramlat i hagen så svullnaden hade vandrat upp en bit.
jag provred honom 3 gånger och han var ren alla gånger och har heller aldrig visat någon hälta under de 2år och 9 månader som jag haft honom. men klart jag tyckte det såg läskigt ut!
dagen efter att jag hämtat hem honom ringde den som hade stalltjänst den morgonen i panik och sa att kalles knä var jättesvullet! och det var också många som påpekade detta. han såg ju lite missbildad ut!
jag höll igång honom och motionerade och fick upp honom i kondition igen. jag tyckte att svullnaden började minska efter ungefär 8 månader, men viftade bort det med att jag säkert inbillade mig. 1 år och 1 månad efter att jag hämtat hem min guldklimp var svullnaden helt borta. och den har inte kommit tillbaka. inte än i alla fall. är det någon mer än jag som varit med om detta?! menar, eftersom enligt veterinär så har de sett åkomman på flertalet hästar! jag har frågat flera flera om detta men iiiingen har hört om nått liknande :/
hästkliniken i slöinge har också kollat det (då var svullnaden där) under tiden som jag haft honom och rådde mig att INTE tömma då det säkert ändå bara skulle fyllas på samt att han ändå inte besvärades av det. dessutom är det dumt att gå in och operera i något som inte besvärar för det kan istället bli att man skapar besvär genom att göra det!
lägger in lite bilder, KLICKA FÖR FÖRSTORING, före när han hade svullnaden, och nu efter när den inte längre finns
DÅ:
NU:
vad tror ni andra? sett nått liknande? :)
dagens tema: TAGGTRÅD!
jag fattar heller inte varför inte förbudet gäller ALLA djur. alla djur kan skada sig på taggtråden!
jag skulle ALDRIG ALDRIG någonsin släppa ut min häst i en hage där det finns taggtråd, om så bara på 1 meter av stänglet. ALDRIG! jag har själv bevittnat hur hemska skador det kan bli på en häst som fastnar i tråden, både extremt fysiska skador och även en del psykiska.
ärligt talat förstår jag inte hur de tänker, de som har sina hästar i taggtrådshagar. "nej men min häst har ändå sån respekt för stängslet"... SO? min kalle har också stor respekt för stängslet. inte låter jag honom gå i en sådan hage för det! en hästs första instinkt vid fara är FLYKT. och jag tror inte alla hästar hade tänkt på taggtråden om de flydde från en fara. vad tror ni?
BIG NO-NO!!jag har sett flera hästar som går i hagar med taggtrådsstängsel och jag tror att de fortfarande säkert gör det. jag får ta en raid och köra runt och anmäla några stycken, HAHA! och jag gör det ju inte för att sätta dit någon isåfall, utan för deras hästars säkerhet...
det skulle vara väldigt intressant att höra HUR dessa med taggtrådsstängsel resonerar... för enligt mig är det obegripligt, det finns ingen vettig förklaring...
vad tycker ni om förbudet? har ni själva hästarna i hagar med taggtråd? vet ni andra som har det? hört något resonemang om VARFÖR?
dagens tema: SADLAR!
men en passande sadel är så otroligt viktigt! både för hästens skull så den inte får tryckskador eller andra skador men även för dig som ryttare, så inte din sits förstörs!
en sadel ska passa både dig och din häst, superviktigt! modell väljer man ju utifrån vad man är ute efter, det vill säga: rider du enbart dressyr är ju en dressyrsadel att föredra, hoppar du mest och rider markarbete kan ju hoppsadeln vara ett bättre alternativ. och känner du att du vill ha bägge delar men inte har råd att köpa 2 sadlar kan en allround-sadel vara ett alternativ!
när du provar lägga på sadeln, så spänn också sadelgjorden. då ser du hur sadeln hamnar! viktigast är dock att rida i sadeln!
när du provar ut en sadel är det viktigt att du tar hjälp av någon kunnig, om du inte känner att du har tillräckligt kött på benen själv. en sadelutprovare, din tränare, någon annan kunnig person. du ska prova sadeln UTAN padd, för passar inte sadeln utan padd så är den ju inte perfekt för hästen heller :)
det kan vara svårt att veta vilka märken som är bra och vilka som är dåliga. man kan fynda billiga sadlar (begagnade men i fin kvalitet) men var noga när du köper begagnad sadel. jag vet de som försökt sälja sadlar med knäckta bommar, vilket inte syns utanpå.
en sadel jag dock aldrig skulle köpa är en viss sadel. dels för att en sadel i den prisklassen inte KAN vara så bra, enligt mig. och dels så är den stoppad med... skräp :P men enligt tillverkaren skulle den ju vara stoppad med ull. vill du läsa mer om detta och även se bilder; kolla här http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1001494
det bästa för att veta vilken bomstorlek du ska ha är att mäta! använd dig av till exempel ståltråd eller något annat böjbart. forma detta intill hästens manke bakom bogbladet där bomjärnet ska ligga. rita sedan av vinkeln på ett papper och mät graderna. kolla sedan på sadlar med bomvidd med desa gradtal :) kom ihåg att en bomstorlek NORMAL kan skilja sig mycket mellan olika märken, så använd dig i stället av gradtalet.
sedan är det ju olika om du ska ha en rak eller svängd bom. detta bestäms genom att kolla på hästens ryggform i arbete. en häst som är väldigt svängd när den står uppställd kan ha en rak rygg vid arbete.
kanalen bör vara bred också, MINST 3 cm på den smalaste delen, detta för att den inte ska trycka på ryggraden.
kanalen som bör vara bred :)
och när du ska börja prova: PRÖVA MÅNGA SADLAR! ta inte första bästa då nästa sadel du provar kanske passar dig och hästen ännu bättre!
provrid ordentligt, känn av din häst och hur du själv hamnar i sadeln! kolla så kvaliteten på sadeln är bra. om sadeln är begagnad; kolla så kåporna inte är alldeles för tunnslitna!
något mer ni vill att jag tar upp i dagens tema om sadlar? håller ni med mig eller har ni andra åsikter om något? :)
och kom gärna med tips om annat ni vill läsa om i dagens tema!
dagens tema: FODER!
mitt intresse för foder har inte alltid varit såhär stort som det är idag. jag har också varit i den där världen där man fodrar med havre (MASSOR) och betfor och hö (LITE) och tror att man har koll på läget...
men med min nuvarande häst, kalle, som föll ur otroligt mycket en höst för jag litade blint på lovorden om höet vi hade som skulle vara ett kanonhö men som egentligen var skräp, så har jag fått upp intresset ordentligt!
kalle när han ätit av ett grovfoder med väldigt låga proteinvärden vilket resulterade i ett stort viktfall där både hullet och musklerna försvann. kalle ser lite ut som en unghäst på denna bild! saknar överlinje...
det viktigaste när det gäller foder är att ha ett analyserat grovfoder (hö, hösilage...). görs ingen analys av fodret i stallet du står i; SKICKA IN EN EGEN ANALYS! (skickas till eurofins, instruktion om hur man gör står på deras hemsida med, busenkelt!)
lita inte blint på hur höet SER ut, analysen är som sagt viktig! ett grönt fint hö kan ha betydligt sämre värden än ett lite mer grågrönt hö. det är analysvärdena men också hökvaliteten du ska titta på. ett dammigt hö är ju inget bra hö även om värdena är kanon!
kalle smaskar på "grå-grönt" hö men dock med bra värden!
när du väl har fått analysen på fodret så kan du börja pussla ihop en foderstat. ett program man kan använda sig av är till exempel hippocampus! lätt att förstå :) tänk på att dock inte lita helt blint på den foderstaten du räknat ut! hö/hösilagebalarna kan skifta lite från bale till bale så värdena i grovfodret kan med andra ord också skifta lite. men genom att ha en uträknad foderstat i botten och sen använda ögonen och känslan så kommer ni ha en häst i kanonform!
suddig bild, men visar kalle som fått tillbaka hull, muskler och överlinje med en uträknad foderstat, analyserat grovfoder...
det många gör fel idag om de har en överviktig häst är att minska på grovfodret, vilket är totalfel! grovfodret är basen i en hästs foderstat och hästar behöver mycket grovfoder och mycket tuggtid! det man i stället ska minska på i första hand är kraftfodret! i många fall, med ett vettigt hö eller hösilage så kan man till och med klara sig HELT utan kraftfoder, vilket också är det bästa för hästen. hästar är gräsätare och mår bäst av att äta just gräs i olika former!
har du ett bra bete så klarar sig oftast hästen på enbart gräset! gräs brukar ha högt proteinvärde.
räcker det inte med att ta bort kraftfodret ur foderstaten kan man byta ut en del av höet/hösilaget mot halm.
går du över från hö till hösilage med "samma" värden så får du tänka på att du måste ge MER av hösilaget då det innehåller mer vatten och därför i sin tur väger mer!
en annan sak som många ser fel på idag är; bukig häst betyder INTE fet häst! man måste lära sig se skillnad på en överviktig häst och en bukig häst, som snarare behöver MER foder då den har underskott på proteiner i sin foderstat.
har du ett grovfoder med dåliga proteinvärden är det bästa att sätta till någon form av lucern, då lucern också är ett grovfoder (vilket betyder bättre för hästens mage!). lucern finns som både pellets och som hackade strån, olika tillverkare. vissa har tillsatser av melass och vill du av någon anledning inte ge din häst melass så LÄS innehållsförteckningen!
lucernpellets, lucern-strån och betfor, bra fodermedel på olika sätt!
tänk på att allt pelleterat foder ska blötläggas då det sväller mycket. det är lika viktigt att blötlägga pellets som att blötlägga betfor! betfor är bra för hästens matsmältning och är också sött, många hästar gillar betfor!
många grovfoder täcker också alla mineraler och vitaminer som hästar behöver, så gör en fullständig analys! för det är ju onödigt att fodra med tillsatser som hästen inte behöver, om behovet redan är täckt!
något som i stort sett ALLTID saknas i det svenska grovfodret är selen! detta bör man komplettera med. mitt tips är tokosel, som köps på apoteket. det blandas i fodret och ges endast en gång i veckan! den lilla burken kan i vissas ögon tyckas dyr, men den räcker ungefär ett år!
vitlök är något som användes mycket förr då det sades vara bra för hästar och hjälpa mot förkylningar och liknande. dock är det många som är kvar i detta tankesätt, tyvärr. det finns INGA dokumentationer på att vitlöken gör någon som helst nytta för hästarna. däremot är det skadligt, redan vid små doser! vitlöken bryter sakta ned hästen, då det gör så att de röda blodkropparna bryts ner. detta på grund av att hästar inte har något enzym som kan bryta ner lök! det är farligt redan vid små doser alltså, men det kan ta lång tid innan man märker något på hästen, och då kan det redan ha gått alldeles för långt. så mitt råd; skippa vitlöken, både för din hästs bästa och så slipper du ju spendera pengar på något som inte gör någon som helst nytta!
vitlök i olika former, big no-no!
till sist vill jag verkligen slå ett slag för VÅGEN! väg ALLTID allt foder, både grovfodret och kraftfodret. när du räknar ut en foderstat så mäter man i KILO, inte i liter! du väger kraftfodret innan det är blötlagt. vikten är det viktiga helt enkelt!
har ni ingen våg i stallet? investera i en egen!! visst, kan tyckas dyrt, ca 200kr, men det är det värt! finns på till exempel granngården!
vad har ni för åsikter? håller ni med mig eller är det något (allt?) som ni tycker är helt fel? något jag glömt ta upp? in med era åsikter, kommentera!
kom också gärna med tips på vad ni vill läsa om i dagens tema, om ni inte redan gjort det :)
dagens tema: BETT!
det finns såmånga olika sorters bett med olika finesser och utseenden. smala, tjocka, raka, delade, med kedja, utan kedja, i olika material, fasta ringar, rörliga ringar.
flera tränare säger att även om man har en häst som funkar bra på ett visst bett så är det bra att ibland variera sig. så man inte alltid rider på samma bett helt enkelt!
förr så skulle betten vara tjocka (för att vara så milda som möjligt) och de skulle vara så pass långa att de stack ut typ 1cm på varje sida om mungipan. vissa lever fortfarnade vidare på denna principen, trots att man med ny kunskap kommit fram till att det inte alls är det bästa för hästen.
nu har man nämligen kommit fram till att tjocka bett oftast inte ens får plats i hästens mun så det blir istället att de ligger och trycker i munnen och mot tänderna. detta betyder att man istället bör ha ganska smala bett som får plats ordentligt.
och angående längden så är det så många folk nuförtiden som rider med på tok för långa bett. jag rider nu kalle med bett som är 2 storlekar mindre än det som följde med honom, och det ligger stilla och är perfekt längd i hans mun :)
DET ÄR INTE MENINGEN ATT BETTET SKA VARA SÅ LÅNGT SÅ DU KAN DRA DET IGENOM MUNNEN SÅ DET KOMMER UT PÅ ANDRA SIDAN SOM VISSA HÄSTTANDLÄKARE SÄGER!
jag har nu 2 olika bett till kalleman. ett på hopptränset och ett på dressyrtränset. inga av betten är skarpa. det ena är ett tvådelat och det andra ett tredelat. båda med fasta ringar, för det gör att bettet ligger mer stilla i munnen, vilket kalle trivs väldigt bra med :)
den tränaren som först sa åt mig att ha 2 olika sorters bett och skifta mellan sa att jag behöver inte betsla upp, det är inte det som är grejjen. men använda 2 sorters bett för att variera. för skarpa bett behövs inte på min buse :)
dressyrbettet, ett tredelat med tungfrihet och fasta ringar
hoppbettet, tvådelat anatomiskt utformat med fasta ringar
JAG anser att behöver man betsla upp för att t.ex. kunna hoppa eller rida ut så är det vardagslydnaden och dressyren som inte fungerar. har du en häst som lyder på dressyrbanan ska du också göra övningar så att du får den att lyda lika bra i hoppning och vid uteritter också. håller ni med mig? ;)
sedan finns det ju också bett som borde förbjudas!! ett exempel är pessoabettet som var väldigt populärt i Sverige under mitten av 1990-talet. På engelska heter bettet pessoa-gag/3 ring-gag/Jumper-gag och de namnet passar mycket bättre för det ÄR ett gag-bett!
pessoabettet fungerar som så att när du tar i tygeln så dras mundelen upp mot mungipan/tänderna, samtidigt som sidodelarnas rotation gör att nackstycket dras nedåt. detta får som följd att det trycker i nacken (pga att sidostyckena spänns) och för att komma undan trycket vill hästen sänka huvudet. samtidigt trycks pessoabettet upp i gommen på hästen och uppåt mot hästens tänder, vilket medför att hästen vill höja huvudet. alltså: BETTET GER DUBBLA SIGNALER!! och eftersom bettet inte har någon kedja så finns det inget som stoppar och bettet dras upp i mungipan, vilket kan resultera i sår och tryckskador!
bettet kommer därmed få hästen att försöka komma undan dess verkan och hästen kröker då på nacken!
andra alternativ till bett är ju att köra bettlöst, jag har själv aldrig ridit bettlöst (förutom med grimma och grimskaft på min gamla islänning haha!) men har man en häst som inte trivs med sitt bett tycker jag att bettlöst är ett alternativ som verkligen är värt att testa!
hackamore, ett alternativ till bettlöst!
var försiktig med att betsla upp! tänk på att ett skarpare bett kan stjälpa mer än hjälpa om DU inte vet hur du ska rida med det! en för stark hand och ett för skarpt bett kan aldrig förbättra något!
till sist; ett väl tillpassat bett är lika viktigt som en väl tillpassad sadel!
dagens tema: TRICKTRÄNING!
anledningen till att jag första gången prövade trickträning var att jag hade stora problem med kalle då han var väldigt stressad och helt enkelt oridbar då han hade ALLDELES för mycket energi (dock pga stress) i kroppen som behövde komma ut så han inte visste var han skulle göra av sig själv. longering/tömkörning gick inte då han gjorde värsta bocksprången och kastade sig så man till slut tappade honom när han flög iväg i sken. :/
i alla fall, fick då tips om trickträning. visste ni att ett trickträningspass kan förbränna mer energi hos en häst en ett ridpass? detta beror på att hästen anstränger sig och får tänka mycket, vilket gör att den då förbränner energi. häftigt va? :D
trickträning handlar också om att skapa en bra kommunikation med sin häst!!
så sagt och gjort, vi gav oss in i trickträningsvärlden med alla andra "lustiga hästmänniskor". haha. så här i efterhand har jag ju dock märkt att FLERA "vanliga" hästfolk också håller på med trickträning. bara jag som var så skeptisk haha!
det finns en himla massa trick man kan lära en häst, och vissa hästar är lättare att lära än andra. jag började i alla fall med att lära kalle att lyfta på benen, 1 i taget då, när jag petade med spöet och sa hov. i början gick det inte alls bra. frambenen gick lättare och ena bakbenet. vänster bak var han dock lite seg med att lyfta :)
kalle & jag, när vi övat trickträning ca 10 gånger... :)
nu har vi i alla fall utvecklat oss så pass mkt att jag bara behöver knäppa med fingrarna vid benet och så lyfter han, min duktiga kalle :)
andra saker som jag vill att kalle ska lära sig är: spansk skritt, bugning... ja kanske nåt mer med!
vad tycker ni om trickträning? kommentera!!
och har ni något ni vill att jag ska skriva om i dagens tema, så skriv en kommentar om det också :) den som kommer med förslag blir också länkad!
